Arash Gilan @arashgilan - Tumblr Blog

Tankarna flyttar vidare

Den här platsen har varit ett hem för tankar.

Nu flyttar de vidare.

Från och med nu hittar du mig på

www.arashgilan.com

Mitt skrivande om människan, teknologin och det omätbara fortsätter på

Jag skriver för att det är så jag andas. Företagsledare, trebarnspappa, sökande. I gränslandet mellan filosofi, teknologi och det mänskliga.

Vissa saker förändras.

Sökandet gör det inte.

Vi ses där.

Ny bok: 404 - människa saknas

2025 avslutades med att jag skrev under ett förlagsavtal. Den här boken har varit svår att skriva. Inte för att orden inte kom, utan för att de kom från ställen jag helst hade hållit stängda. Den handlar om vad tekniken gör med oss. Men egentligen handlar den om mig. Om att förlora sig själv och hitta tillbaka. Det är den mest personliga bok jag skrivit. Stolt över att få göra den med Volante och Tobias Nielsén. Mer kommer. Nu, tillbaka till skrivandet. 404: Människa saknas Kommer Maj 2026.

#404bok

Faran med (AI) är Artificiell Idioti

Mänskligheten har aldrig haft mer kunskap än nu, men ändå har vi inte blivit klokare. Och när maskinerna nu börjar tänka åt oss, riskerar vi då istället att bli dummare? Och tommare? För när vi slutar analysera, begrunda och reflektera är det inte bara maskinerna som blir mänskligare, utan vår rädsla för att tänka själva gör att vi förlorar vår mänsklighet.

Vi lever i en tid besatt av intelligens. Alla talar om den. Om maskiner som lär sig, algoritmer som förstår, språkmodeller som spottar ur sig svar snabbare än vi hinner blinka. Artificiell intelligens sägs vara vår tids kanske största hopp men framför allt vår tids största hot.

Men när jag betraktar vår relation till AI på djupet ser jag något annat. För även om vi talar om AI som ett hot avslöjar våra handlingar oss. Vi använder nämligen AI mer och mer och till fler olika uppgifter i våra liv.

Så det är kanske inte det artificiella som skrämmer oss mest. Det är själva tänkandet. För det är enklare att tala om artificiell intelligens än om det som lika mycket håller på att breda ut sig: artificiell idioti.

Om jag inte tänker, finns jag?

Maskinerna är inte farliga i sig. Det farliga är vad som händer när vi vänjer oss vid att tänka mindre. När vi outsourcar själva processen som gör oss till människor.

I kontrast till Descartes filosofiska grundsats ”jag tänker, alltså finns jag” är vi människor långt ifrån de rationella varelser vi gärna inbillar oss att vi är. Upp till 99 procent av våra beslut är i själva verket intuitiva och känslomässiga. En annan filosofi fångade det mer träffsäkert: ”det tänker, alltså finns jag”. Låt mig återkomma till varför det är viktigt.

Ändå är det den kalla logiken vi upphöjer. Ironiskt – och nästan tragiskt – för oss kreatörer. Vi drömmer om det kalkylerade, det förnuftiga, det “korrekta”. Kanske är det därför AI lockar så starkt: som ett intellektuellt säkerhetsbälte. Vi tror att det skyddar oss från misstag, från felsteg, från vår egen mänsklighet.

Men vad kostar det oss?

Att använda AI är som att köra bil med GPS. Vi hittar snabbare, ja. Vi slipper famla. Men till priset av att vi inte längre minns vägen. Vi lär oss inget om terrängen vi rör oss genom. Vi vet inte var vi är.

Vi reser men vi formas inte.

Jag märker det i mitt eget liv. Hur lockande det är att trycka på knappen, få texten serverad, slippa anstränga mig. Hur lätt det är att välja snabbheten framför djupet. Men varje gång jag gör det förlorar jag något.

Det är som att gå på gym med en personlig robot som lyfter vikterna åt mig. Effektivt, visst. Men vem blir stark?

Det är här jag ser den största faran. Inte att maskinerna blir smartare än oss, utan att vi själva blir slöare. Att vi ersätter mödan att tänka med det färdigtänkta.

Det finns en paradox som är svår att greppa: ju mer information vi får, desto dummare verkar vi bli.

Vi drunknar i data men törstar efter visdom.

Redan på 1940-talet skrevs två böcker som pekade ut våra framtida fällor. George Orwell målade upp en värld i 1984 där staten kontrollerar oss genom övervakning, censur och förbud, medan Aldous Huxley skrev Brave New World där kontrollen istället upprätthålls genom njutning, konsumtion och distraktion.

Orwell fruktade att vi skulle berövas sanningen. Huxley fruktade att vi skulle drunkna i irrelevans. Orwell varnade för de som skulle förbjuda böcker. Huxley varnade för de som inte längre skulle vilja läsa dem.

Med AI som kraftfull motor verkar båda dessa extrema visioner bli verklighet. För medan Kina tornar upp sig med sina hundratals miljoner övervakningskameror och ansiktsigenkänningsalgoritmer lämnar vi i väst frivilligt över mer och mer av vårt tänkande till AI. Kanske är det dit vi är på väg. Inte in i övervakningens kalla grepp, utan in i bekvämlighetens varma famn.

Den yttersta rädslan är inte AI – det är att behöva tänka själv

Så trots att många är rädda för AI, njuter de ändå för tillfället av AI:s frukter. Vi säger att vi är rädda för att AI ska bestämma, men följer redan varje svar den ger. Vi överlämnar allt komplext tänkande till maskinen, samtidigt som vi hoppas att den inte ska ersätta oss.

Och paradoxen är nästan ironisk: vi säger att vi är rädda för vad AI kan göra, men i själva verket är den djupare rädslan för att behöva tänka själva som driver oss i AI:s armar.

För vad innebär det att tänka? Inte att ha svar, utan att våga bära frågor. Att vandra genom osäkerheten. Att tvivla. Att brottas med ord och tankar som inte vill falla på plats. Intuitionen är en muskel som byggs över tid. Tänkandet är långsamt, ibland smärtsamt. Men just i den friktionen formas vi som människor. Det är själva grunden för kreativitet och för att vara människa.

Därför är det inte jag som tänker, utan det som tänker. En inre röst som talar, om vi lär oss att lyssna.

När vi outsourcar den processen till maskiner – när vi låter dem skriva våra texter, lösa våra problem, bygga våra tankebanor – då riskerar vi att förlora något större än arbetstillfällen. Vi riskerar att förlora vårt innersta.

Att tänka är inte en hobby. Det är inte en lyx. Det är själva kärnan i vår mänsklighet.

Vi har vant oss vid att tala om AI som om det handlade om teknik. Men det handlar om något mycket mer existentiellt. AI tvingar oss att ställa frågan: Vill vi leva snabbt eller vill vi leva djupt?

Det snabba ger oss fler rapporter, fler kampanjer, fler texter på kortare tid. Men det djupa kräver tålamod, mod och en vilja att orka vara i det ofärdiga.

Och här tror jag vi står inför ett vägval som kommer definiera en hel generation.

AI kan bli ett redskap som frigör oss. Som låter oss tänka större, våga mer, se längre. Men det kräver att vi själva fortsätter bära mödan av att tänka. Att vi inte reducerar oss till konsumenter av färdiga tankar, utan fortsätter vara producenter av egna.

För om vi slutar tänka, om vi överlåter hela vårt inre samtal till maskinerna, så finns det ingen teknologi i världen som kan rädda oss. Då har vi gjort oss själva till skuggor.

Inte artificiellt intelligenta. Inte ens artificiellt medvetna. Bara artificiellt idiotiska.

Och det, mer än allt annat, är det just den rädslan vi borde tala mer om.

AI kommer inte ta ditt jobb. Men den kommer avslöja dig.

Mitt i alla floskler om AI, alla hajpade lanseringar, domedagsrubriker, trendrapporter och självsäkra LinkedIn-poster, är det lätt att tappa fotfästet. Någon säger att “AI kommer ta över marknadsföringen”, en annan att “alla måste bli prompt engineers”, en tredje att “det mänskliga blir viktigare än någonsin”. Alla verkar mena olika saker. Och kanske är det just därför jag vill skriva detta. Inte för att ge ännu en åsikt, utan för att dela en insikt. En insikt som jag tror är avgörande i AI-eran. Den är inte teknisk, utan existentiell.

Den här insikten har inte kommit till mig genom trendspaningar eller keynotes. Den har vuxit fram långsamt. I verkliga livet. Och i hundratals timmar av arbete med AI.

Den handlar inte om vad maskiner kan, utan om vad det innebär att vara människa. På riktigt.

Jag har spenderat en stor del av sommaren med att läsa The Matter with Things av Iain McGilchrist. En bok som kanske inte står i din bokhylla, men som borde. Redan i ett av de första kapitlen slog en tanke till med sådan kraft att jag var tvungen att stänga boken och bara sitta en stund.

Vi har glömt att det finns mer än ett sätt att veta. McGilchrist, som är både psykiater och filosof, beskriver våra hjärnhalvor utifrån två former av förnuft: ratio och intellectus. Ratio är det analytiska och logiska, det som dissekerar och mäter. Det är kalkylen, excelarket, modellen. Intellectus är något annat, det lyssnande och intuitiva. Det som förnimmer mening snarare än bara data. Det som ser helheter där ratio ser delar. Det som känner när något är sant, innan vi kan bevisa det.

Båda behövs. Men vårt samhälle, vår samtid och inte minst vår bransch har nästan helt överlåtit sig åt ratio. Vi litar bara på det som kan bevisas, mätas, kvantifieras. Vi optimerar mot det vi kan se, trots att det viktigaste i våra liv sällan är det synliga.

Och i den här världen kliver AI in. Ratio, i sin mest fulländade digitala form. AI analyserar, förutsäger, jämför. Snabbare än oss, ofta bättre än oss.

Den dissekerar med kirurgisk precision. Den strukturerar med en noggrannhet som får våra gamla byråprocesser att se ut som fingerfärg. Den vet vad som funkar. Den vet vad som konverterar. Den vet vad som engagerar. Men det finns något den aldrig kommer att veta – nämligen varför det spelar roll.

För det är här intellectus bor. Den del av vårt förnuft som inte bara förstår med huvudet, utan med kroppen. Den som känner när en mening lever. Den som vet att en idé bär, långt innan målgruppen har testat den. Den som inte bara ser siffrorna utan förnimmer sammanhanget, känslan, tonen. Det där som inte får plats i en prompt.

Ju mer jag arbetar med AI, desto tydligare blir det: Det vi trodde var vår intelligens kanske inte är det som gör oss unika. AI kan hjälpa mig skriva. Men det är jag som måste känna när en text andas. AI kan ge mig tusen rubrikförslag. Men det är jag som måste höra vilken som viskar något sant. AI kan ge mig statistik och analys – men det är bara vi som kan förstå vilken verklighet vi vill skapa.

I grunden handlar detta inte om att AI hotar oss. Tvärtom. AI är ett fantastiskt verktyg. Men det är just det: ett verktyg. Problemet uppstår när vi gör det till en ersättning för vårt eget tänkande. En större studie från bland andra MIT visar nämligen hur vår kognition påverkas när vi använder språkmodeller som ChatGPT i arbetet. Resultaten är tydliga och ganska oroväckande. De som använde AI för att skriva texter kunde inte återge ett enda citat från det de “själva” hade producerat. De kunde inte förklara begreppen. Inte heller förstå dem. Och definitivt inte skapa något originellt utifrån dem. Det är som att låta någon annan träna åt dig – muskler ser ut att växa, men styrkan är inte din.

I det kreativa arbetets hantverk fanns det en gång en väg. Du började längst ner, lade hundratals timmar på att förstå verktygen, idéerna och dig själv. Du arbetade dig uppåt, inte bara genom produktion utan även genom att förfina din blick, din smak, din känsla. Och med tiden fick du ett team, kanske en hel avdelning – inte för att du levererade mest, utan för att du visste vad som höll. Du kunde känna när något andades, när en idé bar, när något var värt att godkännas. Det var inte åsikt, det var erfarenhetsbaserad intuition. Men idag, i en tid där AI kan skapa output som ser färdig ut ser vi ett nytt dilemma växa fram: människor som inte gått vägen, som inte lagt timmarna, får nu tillgång till samma verktyg och samma produktion. De får ett slags digitalt team utan att ha förtjänat det.

Och med det kommer också en falsk säkerhet. De tycker till, pekar, godkänner. Inte för att de vet, utan för att de tror att de vet. Men intuition går inte att prompta fram. Den kräver motstånd, misslyckanden, och tyst kunskap. Och när vi ersätter vägen dit med genvägar, förlorar vi något mycket större än bara kvalitet. Vi förlorar ursprunget till riktiga val.

Vi måste därför sluta prata om huruvida AI kommer ta våra jobb. AI kommer inte ta ditt jobb. Men den kommer ta över alla jobb som är medelmåttiga.

Medelmåttiga texter. Medelmåttiga idéer. Medelmåttiga strategier, lösningar, kampanjer. Det är inte elakt. Det är bara, som jag skrev om i min bok Apparnas Planet, digital darwinism. Maskinen rensar bort det som saknar djup, riktning och närvaro. De som kommer stå kvar är inte de som gör mest – utan de som är mest. Mest närvarande. Mest människa. De som bär sin intellectus levande i kroppen.

Och kanske är det där det verkliga hoppet finns. För AI kan imitera mycket men aldrig det som inte kan kodas. Den kan aldrig förstå skönhet. Aldrig ana en förändring i rummet. Aldrig förnimma en tystnad som bär på mening. Att vara människa i en tid av maskiner kräver mer än någonsin det som inte kan automatiseras. Det kräver intuition. Det kräver förundran. Det kräver att vi läser, skriver, reflekterar. Inte för att vi måste utan för att vi annars förlorar något oersättligt: vår förmåga att tänka själva.

Om jag får ge ett råd till dig som marknadschef, kommunikationsdirektör eller kreativ ledare, så är det detta: Använd AI. Men glöm inte vem som håller i penseln. Glöm inte att det är du som känner när något är vackert. Glöm inte att det är du som bär ansvar för vad som är sant.

Så läs böcker som kräver något av dig. Skriv texter som inte bara bekräftar det du redan vet. Tänk tankar som kanske inte går att formulera än. Och för allt i världen: stäng av AI ibland – inte för att den är farlig, utan för att du behöver höra din egen röst.

För det verkliga hotet är inte att maskinen börjar tänka. Det är att vi slutar.

Arash Gilan, vd och medgrundare av digitala byrån Viva och författare av flertalet böcker inom det digitala, varav det senaste heter “I Love AI”.

#iloveaibok #krönika

Arash Gilan, aktuell med boken I Love AI, gästar studion. En handbok för alla som vill förstå och lära sig använda AI på bästa sätt! Vad är

Kul att gästa Rix FM och prata AI.

#iloveaibok

Alla når ut. Men vem når in?

Vi har aldrig haft fler digitala verktyg. Aldrig kunnat mäta, styra och justera med så kirurgisk precision som nu. Och ändå sitter vi här – som bransch, som samhälle, som människor – och känner att något skaver. För kommunikation har aldrig varit en teknisk disciplin. Det är ett mänskligt hantverk. Det handlar inte bara om räckvidd. Det handlar om resonans. Det handlar inte bara om att nå ut – utan om att nå in.

När jag började arbeta med marknadsföring var det inte för att jaga dashboards. Det var för att bygga något vackert. Tänka stort. Röra vid människor. Jag ville skapa berättelser som stod emot tidens tand. En sorts mystik. Svår att definiera i kod, men självklar i hjärtat.

Men något har förändrats. Så vad är det som skaver? Det är inte verktygen i sig, utan vad de gör med vårt sätt att tänka.

I dagens AI-värld pratar alla plötsligt om promptar, pipelines, ingenjörskap och prestanda. Det är inte alls oviktigt, men det räcker inte. Jag kan inte låta bli att känna: usch. För något väsentligt har gått förlorat.

Marknadsföring var aldrig tänkt att vara mekanik. Den var tänkt att vara meningsbärande. Den var en röst för idéer som ville bli hörda.

Och kanske är det här, paradoxalt nog, som AI:s största gåva visar sig: att den tvingar oss tillbaka till ursprunget. Till det som inte går att programmera eller replikera. Till det som bara bor i oss människor. Nämligen viljan att säga något som har betydelse, rädslan för att inte bli förstådd och modet att ändå försöka.

Konsten att övertyga är djupt mänsklig

Jag spelade nyligen in ett avsnitt av VD-podden där jag delade tolv insikter från några av de tänkare som format mitt sätt att se på marknadsföring. En av dem är Daniel Kahneman – psykologen som förändrade hela vårt sätt att förstå hur människor fattar beslut. Hans forskning visar det vi kanske redan har anat, men ofta glömmer: det är inte fakta som övertygar. Det är känslan.

Det låter självklart. Men hur många budskap idag bygger faktiskt på den insikten?

Vi vill gärna tro att människor agerar rationellt. Väger för och emot. Men i verkligheten är vi enklare och samtidigt djupare än så. Vi följer energi. Vi dras till det som får oss att känna liv. Hopp. Mening.

De mest älskade varumärkena vet det här. De skapar inte bara igenkänning – de skapar resonans. Det är inte tekniken bakom temuggen som får dig att köpa den. Det är känslan av att sitta med den en tidig morgon, när världen är tyst och du får skriva, läsa, tänka. Värmen. Lugnet. En stund du längtar efter.

Och för att nå dit krävs mer än målgruppsdata och segmentering. Det krävs empati. Inlevelse. En djupare förståelse för vad som faktiskt rör sig i människor.

Vi måste börja ställa andra frågor: Vad väcker vi i mottagaren? Är det trygghet, inspiration, gemenskap? Eller skapar vi bara mer stress, mer brus, mer scroll?

Men idag lämnar vi mycket – lite nonchalant – till AI. Det är ett stort misstag. Och det vittnar om något djupare.

En osäkerhet. Rädslan för att göra fel. För att inte veta. För att vi kanske inte vågar. AI briljerar nämligen där du famlar. Men känns ofta platt där du glänser. Det är först när du förstår något på djupet som du inser hur ytligt det kan bli.

Därför är AI inget svar – bara ett förstärkt eko av din egen förståelse.

Så frågan är: Vad vittnar ditt inre om, egentligen?

Kommunikation som berör är aldrig bara tydlig. Den är även laddad med mänsklig energi. Den ska inte bara övertyga – den ska kännas i magen. Irritera ibland. Bråka lite. Skava. Den ska inte säga det självklara. Den ska säga det du inte visste att du behövde höra.

Att formulera det omätbara

Därför är det värt att också lyfta Rory Sutherland, en av mina främsta inspirationskällor. Han brukar säga att marknadsföring fungerar bättre när vi tänker som psykologer – inte ingenjörer.

Vad menar han med det? Jo, att vi inte kan lösa mänskliga problem med linjära formler. Människor är inte logiska flöden. De är känslostyrda, motsägelsefulla, lata och impulsiva.

Och det är just det som gör marknadsföring både så svårt och så vackert.

Vi har vant oss vid att mäta allt: öppningsfrekvenser, klick, konvertering. Men det som verkligen avgör – tillit, igenkänning, känsla – syns inte i ett Excel-ark. Det kräver närvaro, nyfikenhet och en förmåga att känna snarare än att bara räkna.

Vi behöver återerövra det vi tappat i vår iver att effektivisera: intuitionen, den kreativa risktagningen och modet att skapa något som kanske inte passar i mallen men som träffar rätt i magen.

Färre budskap med starkare berättelser

Vi är mitt i en övertalningsepidemi. Allt och alla säljer. Skriker. Allt pockar. Allt konkurrerar om uppmärksamhet. Men vad gör det med oss? Vi stänger av. Scrollar förbi. Lär oss att filtrera. Och till slut lyssnar vi inte alls. Det som en gång var kommunikation har blivit kakofoni.

Jag tror framtidens vinnare inte är de som skriker högst utan de som viskar något viktigt. Det behövs färre budskap, men starkare berättelser. Det krävs att vi inte bara förstår vad vi vill säga, utan också varför det spelar roll. För vem? På vilket sätt? I vilken värld?

Utan själ i ditt varumärke, finns sällan skäl för någon att välja dig.

Varumärken som vågar bottna i något större – ett syfte, en övertygelse, en människosyn – kommer inte bara få fler kunder. De kommer få ambassadörer, medresenärer och en plats i människors inre liv. För det vi älskar, det vi minns, det vi litar på. Det är aldrig bara det vi ser. Det är hur det får oss att känna.

En ny sorts kraft

I min senaste krönika skrev jag att AI inte kommer döda kreativiteten – men den kommer avslöja om du har någon. När en maskin kan skapa reklam, texter och strategier snabbare än vi hinner formulera en brief, förändras spelplanen. Frågan blir inte längre vad vi producerar utan varför vi gör det.

Därför tror jag att framtidens mest relevanta marknadsförare inte bara är kreativa eller strategiska. De är framför allt djupt mänskliga. De har förstått att kommunikation inte bara formar varumärken – den formar människosyn. Kultur. Samhälle.

Och just där, mitt i all data, teknik och transformation, ligger vårt största ansvar. För varje ord vi sänder ut påverkar hur människor ser på sig själva. På varandra. På världen.

Så nästa gång du skriver en rubrik, formar en strategi eller bygger en kampanj – ställ dig inte bara frågan:

“Vad vill vi få folk att göra?”

Utan fråga istället:

“Vad vill vi få dem att känna – och varför spelar det roll?”

Det är där – i det som känns – som det verkliga värdet bor.

Och just där, i det tysta, kan du upptäcka vad som fortfarande gör dig oersättlig.

För det är då du inte bara når ut – utan också in.

#krönika

AI dödar inte kreativitet – den avslöjar om du har någon

För marknadsförare och kreatörer har en visdom länge varit att kärnan i vår kreativitet är att testa sig fram och komma på många olika idéer. Men att testa flera olika idéer har varit kostsamt, dyrt och svårt – fram till nu. Möjligheten till så kallad vibe creating har förändrat allt.

Just nu river AI ner gamla murar och förändrar spelplanen för alla med kreativa yrken. Det som tidigare varit mer eller mindre omöjligt är nu möjligt tack vare AI. Bildgenerering i realtid, appar som bygger egna appar, agenter som jobbar medan vi sover. Exemplen är många.

Här kommer ett begrepp som “vibe coding” in. Ni har säkert redan hört det. En del av populariseringen kommer från svenska techbolaget Loveble. Begreppet handlar om hur människor med noll teknisk bakgrund nu kan skapa, programmera och bygga med hjälp av AI. En total förändring av förutsättningarna när det kommer till programmering, med andra ord.

OpenAI:s nya bildfunktion i GPT-4o är ett annat stort exempel som har ruskat om hela marknaden. Inte nödvändigtvis för att GPT-4o skapar vackrare bilder än Midjourney, utan för att den gör bildgenerering tillgängligt för alla. Tekniken, som fram tills nu har varit svårarbetad, är nu lätthanterlig och inte längre varken en ursäkt eller ett hinder. Vi har därmed klivit in i en ny verklighet där teknisk kompetens inte längre är ett krav för kreativt förverkligande, precis som “vibe coding” har förändrat programmering.

Hur vibe creating kommer förändra allt

I och med GPT-4o:s uppdatering tror jag att nästa steg i utvecklingen är “vibe creating”, som kommer handla om skapande på ett generellt plan. Och tro mig: detta kommer få stora konsekvenser för alla marknadsförare. För när trösklarna försvinner, exploderar kvantiteten. AI gör det lätt att skapa – men gör det svårare än någonsin att sticka ut.

Vi har alltså gått från en värld där execution is everything till en verklighet där det omvända gäller: execution is cheap – ideas are everything. Värdet ligger därmed inte längre i att producera, utan i att veta vad som är värt att producera. För bara några år sedan räckte det att kunna genomföra något. Idag kan (nästan) alla det.

Frågan är: vad väljer du att skapa, nu när du kan skapa vad som helst?

Troligen kommer vi, rent ut sagt, drunkna i massa skit. Folk kommer bara lägga ut för att de kan, för att det är kul och häftigt, utan någon som helst eftertanke. Det gör att man bara blir en i mängden med halvtramsigt innehåll, men också att en AI-trötthet kommer breda ut sig mer och mer.

Det är här det nya marknadsföringslandskapet växer fram och de skarpa marknadsförarna kommer positionera sig. Ett landskap där storytelling, känsla och idéarbete blir det avgörande. Där du inte bara behöver idéer, utan rätt idé till rätt person i exakt rätt ögonblick.

AI tvingar fram nya kreativitetsprinciper

Vi går mot en era där det inte räcker att vara bra på att skapa – du måste förstå varför du skapar. För kärnan i det jag vill ha sagt är att när den tekniska tröskeln sänks, kommer allt fler överlåta hantverket och konsten att skapa till AI. Det innebär att de flesta kommer fördummas. De kommer inte veta vad, varför eller till vem de gör något, utan de kommer bara att göra det. Det kan jämföras med att de flesta av oss idag bara kör våra bilar, men vi har ingen aning om hur mekaniken bakom fungerar och är en generation som inte kan meka med bilen.

Det är bara de som bevarar konsten och hantverket som faktiskt krävs för att vara en framgångsrik marknadsförare som kommer utmärka sig. Här är tre tankar som jag tror är avgörande principer för marknadsförare i vår nya AI-era:

1. Idéarbete är den nya kärnkompetensen

AI kan exekvera. Snabbt, snyggt och billigt. Det som tidigare krävde ett helt team eller en designstudio att göra kan nu utföras med en prompt. Men själva idén – riktningen, känslan, syftet – är fortfarande mänsklig. Det är där ansträngningen och svetten ligger. De företag som flyttar fokus från produktion till en kreativ riktning kommer leda utvecklingen. Det handlar inte om att vara tekniskt vass – det handlar om att vara idéstark och ha en extrem kundbesatthet.

2. Det mänskliga ligger i det oväntade

När allt börjar se perfekt ut, blir det oförutsägbara värdefullt. Det råa, rufsiga och det som skaver. Ja, det kommer bli mer punk till folket, helt enkelt. Det som bryter tradition och inte följer mönster. För är det något AI gör är det att följa mönster – men AI kan ännu inte bryta dem med känsla. För krasst: AI vill inget annat än det du ber den om, eller det som den är kodad att göra. Och AI känner absolut ingenting.

Människans styrka däremot ligger i förmågan att skapa friktion, mystik och emotionell resonans – och vara oberäkneliga. Det är där, i det mänskliga, oförutsedda och icke polerade, som varumärken kan bli älskade, och inte bara igenkända.

3. Storytelling slår distribution – men bara om den känns

Teknik och AI har gjort det enkelt att nå många snabbt. Men om innehållet inte bär på själ, stannar det aldrig kvar i människors sinnen. Jag brukar säga att ett varumärke måste ha en SJÄL för att kunden ska ha SKÄL att välja er. Det räcker inte längre att synas – du måste beröra. Den verkliga konkurrensfördelen ligger i att bygga berättelser som känns. Att skapa varumärkesvibbar som människor vill vara en del av. Att bygga momentum och inte bara skapa kampanjer för kampanjens skull.

Människan och det mänskliga är underskattat

Jag ser alla domedags-scenarier: hur AI tar över allt och hur kört det är för oss marknadsförare. Vilken total bullshit, känner jag då. Teknik är nämligen aldrig en lösning utan ett medel för att nå våra mål, något som jag tidigare har skrivit om hos Resume. Just nu är vi inne i en otrolig, kreativ era där alla kan skapa, men det betyder inte att alla kan vara kreativa och väldigt få kan svara på varför de gör som de gör. Det jag märker allt oftare är att de som uppgivet säger att “AI tar över allt” ofta missar något viktigt – sig själva.

De skulle behöva göra ett inre Turing-test. Inte för att se om de är AI – utan för att påminna sig om att de är människa.

För det avslöjar mycket: om kreativitet, om självbild, om tilltro till den egna unika förmågan.

Testa själv.

Hur du ser på AI är ofta en spegel av hur du ser på dig själv.

Så ryck upp er, marknadsförare, och ha mer självförtroende. För är det något AI gör, är att belöna de som är kreativa, idérika och som tar initiativ. För den moderna marknadsföraren är nämligen den största utmaningen inte längre att exekvera, utan att välja. Att välja rätt idé, till rätt ögonblick, med rätt känsla till rätt person med själ och av tydliga skäl.

AI är inte hotet. Det är scenen.

Frågan är inte bara om du ska skapa – utan om det du skapar betyder något.

Och om du fortfarande vågar säga något som bara du kan säga.

AI hjälper dig skapa snabbt. Men bara du vet vad som faktiskt bör skapas. Det är inte hastigheten som skiljer ut dig längre – det är riktningen.

#krönika #iloveaibok #marknadsföring

Arash Gilan är näringslivsstjärnan som gjort sig ett namn på att kombinera business och livsfrågor.I Vox Populi menar han att Svenska kyrkan

AI, Gud och människan. Märkligt nog är det här kanske ett av de mest intressanta ämnen jag vet. För AI har en märklig förmåga att väcka de stora frågorna i oss: Vilka är vi egentligen? Jag tror att ju mer världen blir teknologisk – desto djupare blir vår existentiella längtan. I en tid där algoritmer formar våra flöden och AI börjar ”tänka”, växer behovet av stillhet, förundran och det som inte kan mätas. Vi måste slå vakt om det. För vi behöver fler platser där vi får ställa de riktigt stora frågorna: Vem är jag? Vad är meningen? Vad är min roll i allt detta? Det är inte AI eller Gud. Det är både och. Som Kant så vackert uttryckte det: “Sapere aude – ha mod att använda ditt eget förstånd.” Vi står i ett vägskäl där teknologin tar allt större plats – men där vår inre kompass inte får blekna i en naiv tilltro till det tekniska. Tack Robert Tjernberg och Kyrkans Tidning för ett innerligt samtal. Och för dig som är nyfiken – det finns ett längre poddavsnitt där jag utvecklar tankarna om AI, andlighet och människans plats i allt detta i länken bifogad.

Känns overkligt, men jag har nu en bok utgiven i Kina!!

Kan knappt fatta att det är sant. Det är så oerhört svårt och komplext att ens bli utgiven där, så att min första bok GET DIGITAL – or die trying nu är det känns ärligt talat helt overkligt. Det är ytterst få svenska författare som får sina böcker utgivna i Kina, och bland dem finns storheter som Astrid Lindgren, Henning Mankell och Stieg Larsson. Det säger en hel del om digniteten.

Det var ett tag sedan vi skrev boken, men det de fastnade för var hur vi gjorde digitalisering till en ledarskaps- och kulturfråga, snarare än enbart en teknisk fråga.

Det är egentligen essensen av mitt budskap i alla mina böcker, men föga anade jag och Jonas att boken skulle bli en storsäljare, översättas till engelska och nu även ges ut i Kina. Livet överraskar – och jag är så ofantligt tacksam.

En sista grej: Ett exemplar av boken kommer att gå till KB (Kungliga Biblioteket). De arkiverar alla översatta verk, vilket betyder att boken alltid kommer att finnas där.

Hur häftigt är inte det!? Ibland ler livet mot dig och överraskar – och när det sker, glöm inte att le tillbaka.

Det var inte Gud som dog, det är människan som alltmer dö

Nietzsche förkunnade en gång att Gud är död, men om han levde idag skulle han kanske med större sorg konstatera: Människan är död. Med Gud dog även det omätbara, det värdefulla vi inte ser och inte kan mäta. Paradoxen är att vi lever längre, vi är friskare, rikare, vi vet mer och rör oss i en värld fylld av teknologiska underverk som våra förfäder inte ens kunde föreställa sig. Men mitt i all denna framgång – hur mår vår själ?

Så ja, vi lever, men blir alltmer döda.

Upplysningens ljus gav liv åt industrialismens maskineri, och i dess kölvatten kom kapitalismens våg, en våg som reducerade världen till ettor och nollor, där mystiken förlorades och livet blev alltmer mätbart.

Cocktailen av sekularism, industrialism och kapitalism har blivit en alldeles för stark mix – den har suddat bort mystiken och reducerat allt till det mätbara. Vi lever, men vi är sovande. Som zombies som vandrar i ett system som inte är skapat för hur vi är funtade på djupet som människor.

För vår tid värderar siffror över allt annat, och det har enorma konsekvenser när det mätbara triumferar över det omätbara. Det har lett till en tyst, matematisk process som raderar individens unika egenskaper och ersätter dem med abstraktion. Det unika och mänskliga suddas alltmer ut till förmån för marknadslogik, där bara siffror spelar roll.

Även språket har blivit numeriskt, och med det har humanismen försvunnit.

Vi mäter precis allt. Omsättning, BNP, kalorier, lönsamhet, koldioxidutsläpp, hur många vi legat med, antal steg vi tagit, likes, inkomst – bara några exempel. Livet har förvandlats till ett oändligt hav av det mätbara och ändå drunknar vi i känslan av att något väsentligt saknas.

Men detta yttrar sig inte bara i siffror, utan har även fått fysiska uttryck i konsten och skapandet. Konst skapas ofta med försäljning i åtanke, musik produceras för att slå kommersiellt, och kanske mest påtagligt ser vi detta i arkitekturen. Där vi förr byggde för skönhet och arv, bygger vi idag för effektivitet – det ska gå snabbt, vara lönsamt, och resultatet blir ofta tomma skal utan själ eller uttryck.

I en tyst visklek har allt alltmer reducerats till siffror och effektivitet. Men finns det ett värde om det inte är mätbart om det inte är effektivt eller genererar vinst?

Författaren Michael Clune skrev: “Siffror tillhör djävulen”, och det ligger en hel del i det. Siffror förminskar, raderar och äter upp livets själsliga kärna tills bara tom data återstår.

Algoritmerna har tagit över allting. Vad det än handlar om – kärlek, karriär, musik eller själens ro – känns det som om allt är reducerat till något som kan lösas med en kod.

Ettor och nollor har sorgligt nog blivit lösningen för att definiera människan. Tror du mig inte? Titta bara på AI-rörelsen, som pratar om AGI och singularitet genom en kod. Inget kunde vara mer förledande enligt mig.

För människan är långt mer än ettor och nollor. Vi lever i en tid där det behövs revolutionärer och ledare som säger: “Stopp. Fara. Dags att tänka om.” Det krävs för att skapa en annan värld och gå i en annan riktning. Men vem vågar säga nej till tillväxt?

Kierkegaard skrev: “En tid utan passion vinner i bredd vad den förlorar i djup.”

Det är precis vad som händer när vi fetischerar siffror och låter dem definiera vårt sanna värde. Vi har förlorat känslan för det omätbara och med det alltmer vår egen (med)mänsklighet. Intuitionen, mystiken, känslan och inte minst kärleken som gör oss till oss. Rädslan för att göra fel, att det ska se rätt ut, och jakten på likes har blivit viktigare i en värld som bara belönar tillväxt som kan mätas.

Vad är då lösningen? Döda kapitalismen och få människan att leva igen? Är du galen, kanske du säger, vilket hyckleri och galenskap från en företagsledare med tanke på det välstånd som skapats. Så långt vill jag inte dra det. Kapitalismen ska inte dö, men för att vi ska börja leva igen behövs en ny form av kapitalism. En humanistisk kapitalism, som jag kanske får återkomma till.

Tills dess, låt oss börja smått. Ta en promenad, inte för att mäta steg, utan för att höra vinden viska genom träden. Tänd ett ljus och låt dess sken möta skuggan inom dig. För det är där – i tystnaden, i mystiken, i det omätbara och nuet som människan väntar på att åter bli funnen.

ARASH GILAN är vd och medgrundare av digitala marknadsföringsbyrån Viva. Han driver även Vd-podden och skrivit flera böcker inom tech och digitalisering där den senaste heter ”I Love AI – hur du tar tillvara magin med AI”

#krönika

🥳 Fantastiska nyheter! Min nya bok “I Love AI” är slutsåld – förstaupplagan sålde slut på mindre än ett halvår! 📚

Tack och åter tack till de tusentals av er som har köpt boken ❤️

Jag är så stolt över det genomslag boken har fått. Reaktionerna har varit överväldigande positiva, från ledningsgrupper som använder den som handbok, ledare som inspiration, till mer oväntade: föräldrar som läser den med sina barn och en person på gymmet som var 80+ och fann den väldigt intressant och tankeväckande.

Att boken tilltalar en så bred publik och beskrivs som bland det bästa de läst är riktigt stort för mig.

Det är också roligt att så många berömmer bokens utseende och de vackra illustrationerna. Det var verkligen en medveten ansträngning att göra boken estetiskt tilltalande.

Jag har fått höra många berättelser om hur boken har varit till konkret nytta – från föräldrar som hjälper sina barn med läxor med hjälp av AI, till företag som använder bokens modeller för att transformera sina verksamheter. QR-koden som leder till en hemsida full med verktyg och idéer har också fått ett fantastiskt genomslag.

Allt som allt vill jag bara säga tack till alla som har läst, delat och gett feedback. 🙏

Nu trycks en ny upplaga, boken kommer på norska, översätts till engelska och kommer även som ljudbok 🤗

AI-tåget har bara börjat rulla, så ta det lugnt och fortsätt vara nyfiken. Och förresten, om du undrar om det är jag eller en AI som skriver detta, tänk som Alan Turing – spelar det någon roll? 😉

#iloveaibok

Framtiden är en riktning, inte en destination. Den är ett substantiv, ett oväntat skeende. Denna dualitet skapar en spänning jag upplever va

Årliga trendspaningen hos Breakit, sjätte i ordningen och det är milt sagt ett spännande år som väntar.

#trendspaning

Fick en rolig bild skickad till mig. 🤗 Det är så uppmuntrande att se att boken uppskattas av många, från statsministern till studenter, chefer, ungdomar och äldre. Det gör mig verkligen glad. Boken blev precis som jag hade tänkt mig – en bok som alla kan relatera till. Nyligen pratade jag med en underbar person över 80 år gammal på gymmet som hade läst boken och tyckte den var helt fantastisk. Hans kommentar fick dock mitt hjärta att smälta: ‘Det enda som är lite tråkigt är att jag har för få år kvar för att se hela vidden av denna fascinerande teknik.’ Tack och åter tack till alla er som köpt boken, läst och delat era reflektioner. Det betyder så mycket för mig. ❤️

#iloveaibok

Fin recension om boken.

#iloveaibok

5 goda skäl att läsa min nya bok "I ❤️ AI"

Här är 5 goda skäl till varför du bör läsa boken:

Förstå AI:s grundläggande principer. Boken bryter ner de komplexa koncepten kring AI till enkla och förståeliga termer, så att du kan få en solid grund att stå på.

Lär dig hur AI kan användas i din organisation. Boken ger konkreta exempel på hur AI kan användas för att förbättra processer, öka effektiviteten och skapa värde.

Få insikt i de etiska frågorna kring AI. Boken tar upp viktiga frågor kring etik, filosofi och ansvar i samband med AI, och ger dig verktygen för att navigera i dessa frågor.

Förbered dig för framtiden. Boken ger dig en inblick i de senaste trenderna och framstegen inom AI, så att du kan vara förberedd på vad som komma skall.

En magisk verktygslåda. Boken innehåller en QR-kod som leder till en hemsida där vi har byggt upp en verktygslåda som är full med diverse AI-verktyg och promptar för olika tillfällen och branscher som vi löpande kommer att uppdatera.

Jag har hängett mig åt att skriva en hoppfull, filosofisk och samtidigt väldigt praktisk handbok om AI – vad det är och hur vi kan använda det för att skapa magi i vår vardag.

Genom åren har jag läst otaliga böcker om AI, och med denna bok ville jag fylla det tomrum som jag kände fanns. En bok som kombinerar teknologi, filosofi och det väldigt konkreta. Resultatet blev en salig mix av den jag är.

Jag har varit angelägen om att skriva en bok som står som en motvikt till den alarmism och moralpanik som ofta omger AI. För ingen pessimist har någonsin förändrat världen. Min passion för AI handlar inte om tekniken i sig, utan om dess otroliga potential. Jag ser AI som det kanske mest kraftfulla verktyg vi någonsin har haft till vårt förfogande för att ta itu med några av mänsklighetens största utmaningar.

Jag hoppas att du kommer att finna "I love AI" lika givande och inspirerande som jag har funnit processen att skriva den.

Boken finns nu att förbeställa och det skulle betyda så mycket om du ville lägga en förbeställning eller två – kanske även tre – för kollegor eller vänner. Jag kan nästan garantera att chefen godkänner den som utlägg 😉📚.

Bokens utgivning är 21 november, så senast till vecka 47 bör ni ha den i er hand.

På förlagets hemsida finns en automatisk rabattrappa, och de 300 första som beställer får även boken signerad! Hör av er till mig vid större beställningar för hela företaget eller kunder inför jul så kan vi självklart även lösa det.

/Arash

📣 Citat om boken

Jag är oerhört stolt över att ha fått ett utlåtande om min nya bok av Per Schlingmann. Han har fått läsa boken i förväg, och hans ord värmer mitt hjärta något helt otroligt. Per är en person jag genom åren inspirerats väldigt mycket av, och att få dessa ord från honom om boken betyder förstås väldigt mycket.

En annan förebild är numera entreprenören, vdn och chefredaktören Camilla Bergman som tidigare ledde Breakit och nu har grundat nya nyhetssajten Loop. Jag ville få hennes perspektiv och åsikt kring boken eftersom hon har bevakat tech väldigt länge, så att få följande ord från henne gav mig gåshud.

📘Bokens innehåll och kapitel

Vad innehåller boken, då? Och hur är den uppdelad? Här får ni en överblick över både bokens kapitel och hela dess innehåll.

Är du redo att bli förtrollad? Stig in i magin med "I LOVE AI" och upptäck en framtid du aldrig kunde ha föreställt dig.

Förboka ditt ex. här.

Jag skulle bli oerhört tacksam om du ville stödja mitt arbete genom att lägga en beställning.

Tack för ditt stöd! ❤️

//Arash

#iloveaibok

Jag behöver er hjälp! 📚

Äntligen är titeln på min kommande bok bestämd! Kan vi bara ta en liten stund och beskåda hur vacker den är!? 😍

Jag har hängett mig åt att skriva en hoppfull, filosofisk och samtidigt väldigt praktisk handbok om AI – vad det är och hur vi kan använda det för att skapa magi i vår vardag.

Genom åren har jag läst otaliga böcker om AI, och med denna bok ville jag fylla det tomrum jag kände fanns. En bok som kombinerar teknologi, filosofi och det väldigt konkreta. En salig mix av den jag är blev resultatet.

Jag har varit angelägen om att skapa en bok som står som en motvikt till den alarmism och moralpanik som ofta omger AI. För ingen pessimist har någonsin förändra världen. Min passion för AI handlar inte om tekniken i sig, utan om dess otroliga potential. Jag ser AI som kanske det mest kraftfulla verktyg vi någonsin haft till vårt förfogande för att ta itu med några av mänsklighetens största utmaningar.

Nu behöver jag er input! När det kommer till bokens omslag, vilket av följande alternativ gillar ni mest?

1️⃣ Ljus bakgrund med svart text?

2️⃣ Ljus bakgrund med röd text?

3️⃣ Svart bakgrund med vit text?

Lämna gärna en kommentar med ert val och era tankar! 🗳️

Boken är snart redo att skickas till tryck, och jag är så tacksam för all feedback jag kan få.

Lämna din kommentar hos mig på Linkedin

#iloveaibok

Bland det viktigaste i AI-djungeln är att kunna ställa rätt frågor och ge rätt kommandon till AI-verktygen. Så gör du.

Tipsar hos tidningen Chef.

#i love ai #iloveaibok

Trending Blogs

Recently Viewed Blogs

Arash Gilan