Lycklig ost.
NĂ€r skolan började igen efter sommarlovet avslöjade den obligatoriska âMitt sommarlov.â uppsatsen hur var och varannan av mina klasskompisar Ă„kt SverigebĂ„t, varit pĂ„ Skara Sommarland eller Borgbacken eller nĂ„t annat hĂ€ftigt stĂ€lle som man som barn bara drömde om. Vi Ă„kte aldrig utomlands dĂ„ jag var barn. Vi Ă„kte utskĂ€rs. Till samma ö varenda eviga sommar. Putputtade i timmatal i öppen bĂ„t för att komma fram. Det jag minns Ă€r bĂ„tfĂ€rder med dieselmotorns dunkade i durken man satt pĂ„. Och solnedgĂ„ngar och fuktig sensommarskymning som gjorde droppar pĂ„ trĂ€dĂ€cket, och lukten av oljeklĂ€derna man kurat ihop sig under och dĂ€r man sen Ă€ven somnade till motordunket. Fram till âönâ kom man alltid mitt i natten verkade det. SovsĂ€ckarna rullades av trötta ungar ut pĂ„ hĂ„rt vassvippestoppad madrass i en av fiskelĂ€gets stugor, och följande morgon vaknade man i en totalt ny vĂ€rld. PĂ„ ön. Solsken Ă„ bara fötter pĂ„ kala varma klipphĂ€llar. Kokad nypotatis Ă„ sill. Kortspel i fiskekojan. UpptĂ€ckfĂ€rderna runt ön dĂ„ man samlade drivved Ă„ allehanda ilandflutna skatter. De vilda solvarma hallonen med socker och mjölk. Vi stannade alltid pĂ„ ön sĂ„ lĂ€nge maten rĂ€ckte och vĂ€dret tillĂ€t, ibland över en vecka. Sinnebilden av mina barndoms somrar skapades dĂ€r pĂ„ ön dĂ„ man Ă„kte kana ner i vattnet pĂ„ rumpan pĂ„ svarta hala klippor. DĂ„ tyckte jag att mina lyckans ostar till klasskompisar alltid varit pĂ„ mer spĂ€nnande stĂ€llen. Idag Ă„tersĂ„g jag ön efter mĂ„nga mĂ„nga Ă„r, och inser att det var jag som var den lyckliga osten som fick uppleva allt det dĂ€r som barn. Ăn Ă€r alldeles lika magisk fortfarande Ă„ det kĂ€ndes bra att idag ha egna barn med och fĂ„ Ă„terse ön med deras sinnen.