Citrusfrö bloggar

Jag är en 18 årig tjej från en liten by i södra Sverige med intresse för politik och kultur i alla dess former

[citrusfro-blog]

Nyval och ny besvikelse

Nu står vi här med ett nyval bara runt hörnet. Och det som inte fick hända hände. Sverigedemokraterna tog sig rätten att diktera vår riksdag. Ett parit med 13% av väljarnas stöd, som hela tiden klagar på att de andra partierna "utesluter" deras väljares åsikter tar sig nu rätten att försöka tvinga på sina åsikter på de resterande 87% , alltså försöker de utesluta 87% av Sveriges befolknings åsikter. Det är ett löjligt sätt att försöka visa sig som mäktiga, men helt ärligt hade vi kunnat förvänta oss något seriösare från detta partiet? Nej. Tyvärr kan jag medge att detta inte gör mig arg eller förvånad längre, det är så väntat att allt jag känner är frustration och sorg. Sorg över att det är 13% som håller med dem och frustration att de var flera som missnöjes röstade på SD och att detta nu skapar sådan oro i vår riksdag och i vårt land.

Något som däremot väcker ilskan hos mig är Alliansens agerande. Jag håller inte med dem i deras politiska åsikter men jag har alltid respekterat dem. Detta för att de har gått ut med att de alltid kommer att stå emot SD's rasistiska värderingar. Jag hade alltså ett litet hopp om att de skulle ställa upp, inte för en röd-grön politik eller regering, men för Sveriges bästa. För humanism. För att vara raka och tydliga om att de tror på människors lika värde. Men nej, istället är det en barnslig lek om makt som de kallar för politik som sker. Och min besvikelse över detta går inte att förklara. 

Men nu står vi alltså här inför den tredje valrörelsen på mindre än ett år. Vi har redan börjat använda samma slogans och uppmuntrar om samma sak, låt kärleken vinna över hatet, feminismen över rasismen. Det känns tungt och jobbigt att behöva gå igenom allt igen, speciellt med tanke på de tidigare resultaten under året. Men det finns ingen återvändo. Vi måste igenom det igen. Vi måste övervinna rasismen och fördomarna. Hur uttjatat det än är så är vi starka tillsammans och även om det känns som en hopplös situation, så med hårt arbete och engagemang så kan vi vända denna situationen.

Det låter cliché men det är sant:

Vi är starka tillsammans. Kärlek vinner över hat. Och vi kan klara denna situationen så länge vi vägrar att ge upp.

[citrusfro-blog]

Fortsätt kämpa Malmö!

Det känns så overkligt att sitta här, i Kungälv på Grön ungdoms valupptakt som är fylld av kärlek, glädje och hopp, hopp om en grönare och bättre framtid, och medan jag är här i denna fina gröna bubbla så blir flera antifascister skadade av polisen för att de står upp för vad de tror på. Polisen som enligt logiskt tänkande borde stå på vår sida. Att läsa att en sådan hädelse som detta faktiskt kan ske i Sverige skrämmer mig något otroligt mycket. För det första; hur kan ett nazistiskt parti som Svenskarnas Parti få lov att på allmänplats stå och kränka så många människor, genom att påstå att de är mindre värda bara för att de råkar vara födda i ett annat land, har en annan hudfärg eller tro, och där med även påstå att de inte förtjänar lika mycket rättigheter, det är för mig ofattbart. Visst vi har yttrandefrihet i vårt land vilket jag är djupt tacksam för men vart går gränsen mellan yttrandefrihet och hets mot folkgrupp? Hur kan vi benämna det SVP propagerar för som något annat än ett hot mot vår demokrati och våra rättigheter? Vart går gränsen och har vi inte redan passerat den? För det andra; närmar vi oss ett samhälle likt det i USA? Där polisen flera gånger om året går mot attack mot folket för att visa sin makt, och gör det klart och tydligt att du inte ska ska tro att du kan förändra något själv, för i slutändan är det dem som bestämmer vilka som får lov att tala och när. Jag vill inte leva i ett samhälle där vi inte får stå upp mot nazism och rasism, där vi tvingas bli tysta och i den tystnaden också tvingas leva i ett samhälle som formas framför oss men som vi inte kan eller vågar påverka för rädslan om våld från alla håll är för stor. Jag vägrar leva i en värld där någon tar i från mig min yttrandefrihet så nazister får använda sin istället. Detta får inte stoppa den antifascistiska kampen. Ja det gör det svårare och med mer motståndare än "bara" rasister och nazister blir det en tyngre kamp att ta. Men så länge vi bevarar hoppet och hjälper varandra så har vi det dem aldrig kan ha; kärlek, vänskap och öppenhet. Det är det vi kommer vinna på. För det är det som behövs för att bygga ett bra samhälle. I slutet kommer vi att vinna, vägen må vara lång och svår, men vi kommer vinna, för vi måste, bara vi står tillsammans.