Estetisk Kommunikation, 2019
Porträtt: Eris, Helena, Afrodite.
Baserat på genren barock.
Istället för att göra en parafras på en specifik målning valde jag att inspireras av flera olika konstverk för att gestalta en egen vald berättelse. Då jag är intresserad av grekisk mytologi valde jag att gestalta berättelsen om Eris, som för att hämnas att hon inte blivit inbjuden till en fest hos de andra gudarna slänger in ett guldäpple i Olympos med skriften till den vackraste gudinnan. Det är Athena, Hera och Afrodite som börjar bråka om vem äpplet är tillägnat, så för att avgöra vem som är vackrast tillfrågar de fåraherden Paris. Alla gudinnor kommer med olika mutor för att Paris ska välja just dem, men det är Afrodite som lyckas vinna Paris förtroende genom att lova honom den sköna Helena. Detta är också uppstarten till det mer kända trojanska kriget som går att läsa om i Iliaden och delvis Odyssén.
För att skapa dessa bilder har jag alltså tagit delar från lite olika konstverk och kombinerat dem för att kunna gestalta denna grekiska myt på bästa sätt. Äpplet på första bilden är både med för att skapa en skruvning i bilden, något som är vanligt inom barocken. Det runda äpplet speglas även i den runda spegeln vilket skapar repetition.
Äpplet finns också med som symboliskt värde på flera sätt. Det symboliserar äpplet som Eris kastade in till de andra gudarna. Äpplet är inte helt, utan skalat vilket kan kopplas till förgänglighet: Paris val gjorde förvisso att han fick gifta sig med Helena, men det skapade också ett krig där otroligt många människor dog. I bilden kan vi också skymta spegelbilden av en människa, vilket kan kopplas till hur Eris skapar kaos och sedan försvinner och håller sig undan. Spegeln är även kopplad till Caravaggios målning Narcissus, som också det är en grekisk myt. Jag har även tagit med kristen symbolik, då kyrkliga inslag var en stor del av den barocka konsten. Äpplet är kopplat till synd, svek och delvis hybris, vilket är aktuella teman för just den här myten.
Den mittersta bilden är mer av ett porträtt. Omgivningen är dunkel men ansiktet lyses upp vilket tydligt kan härledas till barockens konststil.
På den tredje bilden kan vi se en person som kollar in i en spegel. Läpparna är röda, vilket symboliserar girighet, frestelse och blod, teman som tydligt går att koppla till min valda myt. Bilden är även inspirerad av A Venus at Her Mirror av Diego Velasquez, då Venus är den romerska versionen av Afrodite.
På bild tre skapar halsen på personen en kurva som går in i den cirkelformade spegeln, vilket skapar en spiral. Även locken bakom örat är spiralformad. Detta gör att även denna bild skruvas liksom äppelskalet på bild nummer ett. Locken är skruvad åt motsatt riktning mot äppelskalet vilket gör att bildserien ramas in och det blir tydligt att de tre bilderna hör ihop.
Konstnären Caravaggio använder klärobskyr eller dunkelmåleri på ett spännande sätt, något jag ville anamma i mina fotografier. Bakgrunden är väldigt mörk och ljuset kommer som en strålkastare på motivet eller personen som gestaltas. Jag lyckades inte riktigt få till samma strålkastareffekt, men lyckades skapa en kontrast mellan ljus och mörker. Ytterligare kännetecken för Caravaggio är att motivet är väldigt centrerat och fyller upp hela bilden. Cirkelformerna och rörelserna sträcker sig ända ut i kanterna, utan att någonting viktigt hamnar utanför. Det jag tog efter här är att motivet i mina fotografier är väldigt centrerade. Däremot har jag i bildutsnittet inte lyckats att behålla hela personen, motivet, innanför ramarna av fotot. Detta var ett sätt för mig att verkligen kunna fokusera på detaljerna, men gjorde också att fotografierna togs lite längre bort från den barocka genren.