exudat

Erik de Vahl, Trädgårdsingenjörsstudent, Lo-fi-amatör i diasporan. dvs. Lomma. Bild & text. [email protected]

[exudat]

Har ägnat det senaste halvåret åt en udda Allium-hybrid i POM:s genbank. “Norrlandslök”, som egentligen kanske lika gärna kunde heta Fläckebolök, vårpurjolök, bredbladig gräslök eller varför inte hybridkantlök? Jag hittade fler trådar att nysta i än jag någonsin trott och uppsatsen finns nu att läsa på POM:s websida: http://www.slu.se/pom

Förutom löknörderi och grävande i svenska berömda genetikers personarkiv har jag ägnat vintern åt att flytta från Lomma till Malmö. De fina små exotiska knölarna som jag tycker så mycket om får nu invänta sommaren på balkongen. Förutom knölkrassen, eller mashua, (Tropaeolum tuberosum) i den stora krukan på bilden har jag i år fått knölar av både oca och ulluco som står i de små krukorna framför. Tanken är att de ska ut i de två pallkragar jag fått att odla i i Odlingsnätverkets Seveds kvartersodling i Enskifteshagen. Den ena av dessa är dock redan full av korogi och potatis så utrymmesbristen är påtaglig. Av de ca: 20 korogifrön jag kunde ta från mina plantor i fjol var det endast ett enda som grodde och blev en liten planta. Inte direkt något underlag för småskalig växtförädling, men jag vårdar den ömt för att se om någon fruktgivande rekombination av arvsamassan kan ha skett. Hade ju kanske, kanske varit något att hoppas på om 10-15 frön hade grott... I år ska jag nog klippa ner korogiplantorna regelbundet för att istället främja mer knölar och större skörd.

På den andra bilden ser man Corydalis scouleri, jättenunneört som verkar trivas i krukan på balkongen, inte alls en dum idé även om jag misstänker att krukan kommer bli för trång innan sommaren är över.

[exudat]

Fredag 22/4 13:30 talar jag på “Nordiska Trädgårdar” i Stockholm  om mitt kandidatarbete om “Norrlandslök”.

[exudat]

[exudat]

[exudat]

Måste visa min lilla skörd av knölkrasse, eller mashua, Tropaeolum tuberosum. Köpte två knölar av någon på tradera i våras. Den ena stod i kruka hemma hela sommaren och fick gröna blad medan den andra knölen planterades ut på friland på min odlingslott. Den fick fint grönlila bladverk. Jag läste att de vill ha långa blöta höstar med jämnt svalt klimat. De växte likvärdigt men kanske var jag för dålig på att vattna den som stod i kruka på hösten. Det var torrare än man tkanske tänkte på i sommar. Den i kruka bildade inga knölar alls medan den på friland gav en näve knölar av olika storlek. Kanske ingen kioskvältare, men gillar man krasse så vill man såklart odla den som går att äta. Kul också med en gröda som gärna växer på in i november och gillar de långa sega skånska höstarna.

[exudat]

Jag blev lite exalterad när jag märkte att all min korogi (Stachys affinis) började blomma ganska tidigt i sommras. I fjol växte den vegetativt så det knakade och från min lilla rotstickling fick jag massvis av små delikata knölar. Årets lite svalare och segare sommar verkar istället ha triggat blomning och när korogin blommar gör den det på bekostnad av knölbildning. Det blev väldigt tydligt när jag skördade årets små knölar. För att maximera skörden ska de klippas tillbaka regelbundet. Anledningen till att jag ville låtad dem gå i blom var så klart att jag ovkså ville se om de skulle sätta grobart frö. Det verkar svårt att få tag på några särskilt odlingsvärda sorter av korogi, men enligt denna blogpost:  http://radix4roots.blogspot.se/2010/03/dont-choke-on-my-chorogi-stachys.html har franska växtförädlare slagit fast att korogin kan sätta grobart frö. Skulle det visda sig att korogin bär på ett bredare genetiskt material som kan visa sig vid fröförökning, finns kanske möjligheten att selektera på större knölar, vilket verkligen skulle vara välkommet. Nu saknar jag alla förutsättningar för att ro ett sådant konststycke i land. Vi flyttar snart från vår studentlägenhet i Lomma till en lägenhet på tredje våningen i Malmö. Att få en odlingslott inom cyklavstånd i Malmö verkar inte helt enkelt och odlingslotten jag har på skolan får tjänstgöra som något slags mellanlager för perenner jag grävt upp i väntan på en riktig egen trädgård. (Något som börjar framstå som väldigt avlägset.) Planerna för nästa års odlongssäsong måste alltså hållas i strama tyglar.Då gör det egentligen inte så mycket att alla mina korogiplantor tillsammans bara åstadkom 22 fröer, trots att jag vaktat på dem som en hök. Något saknas tydligen i frösättningsekvationen, men de små frön jag fått ska vårdas ömt genom vintermörkret.

[exudat]

Fremontian, Fremontodendron californicum, blommar framför luftpotatisen, Dioscorea bulbifera. Hade glömt bort den lilla plantan som kommer från en stickling jag tog i vintras och hade inte trott att den skulle blomma redan i år. Fin malvaväxt som måste komma in över vintern. Märkte att stammen är hårig och irriterar huden när jag tog sticklingen. Luftpotatis-jamsen är vecker och djungelgurkan söt. Mest imponerad av klättrarna är jag av Madeirarankan, Anredera cordifolia, som har en otrolig växtktraft och dessutom fungerar mycket bra som bladspenat. Rankspenaten, Hablitzia tamnoides, har tyvärr inte riktigt fått en chans då sniglarna varit hård mot den. Den har dock en spännande historia som kulturväxt i norden och förtjänar verkligen lite uppmärksamhet framöver. Knölkrassen, Tropaeolum tuberosum, växer på men ser ganska risig ut i bladverket. Ska bli spännande att se om den bildat många nya knölar framöver.

[exudat]

Att få liv i de dyra bulbillerna av luftpotatis - Dioscorea batatas var svårare än jag trott. Eftersom det överallt poängterades hur effektivt de sprider sig med hjälp av bulbillerna var jag kanske lite slarvig och satte dem nog i för fuktighetshållande jord. Endast en enda grodde. Bättre fart var det på Madeirarankan - Anredera cordifolia, vars rotbitar alla tog en himla fart och började ranka iväg i skuggan i sina små 7 mm-krukor. Vad det verkar är den ett mycket bättre alternativ till den i mitt trycke ganska sega släktingen malabarspenat - Basella alba. Jag vet inte om madeiraspenaten smakar lika gott men ska man ha en rankande spenat vill man ju gärna att den hinner iväg en bit innan hösten. Ska smaka och jämföra senare i sommar. Till skillnad från Rankspenaten - Hablitzia tamnoides, har sniglarna ännu inte gett sig på madeirarankan.

[exudat]

Hur mycket jag än städar på vår bakgård verkar det omöjligt för någon icke odlingsrelaterad mänsklig aktivitet att få plats.

[exudat]

Kapfackla - Phygelius capensis, överlevde lite oväntat vintern i en kruka och blommar nu.

[exudat]

Leve de vilda pelargonerna, bland annat! Lam paroll men den till höger är trots allt en anemonnäva Geranium palmatum.

[exudat]

Höstanemonerna vid planket står nästan i bara sand men verkar trivas förträffligt. Till vänster syns lite av en purpursporre på väg att blomma. Fick den som en liten fröplanta förra året. Bakom den en hjärtstilla som inte längre fick plats i solen, där den kanske borde få stå. Bakom den finns ett litet igelkottsbo. Kotten ligger ibland i stenpartiet och plattar till silververonikan. Tycker om den i alla fall.

[exudat]

Den här plymspirean kom från ingenstans. I fjol var den en liten stackare som verkade vantrivas i skyggan under rosbusken. Jag trodde inte att jag ville ha någon plymspirea där men hade ändå svårt att göra mig av med den. Grävde upp och delade den i våras och efter att ha fått lite mer plats blev den plötsligt så här stor! Väldigt fin i kvällsljuset.

[exudat]

Leve de Vilda Pelargonerna! När jag upptävkte att man kan använda den närmsta pelargonen som krydda ökade mitt matlagningsintresse med runt trehundra procent och höll i sig i åtminstone ett par dagar!

[exudat]

Blårapunkel. Luftlök

[exudat]

Tidigare i vår slog jag fast att 2015 skulle bli lökens ord i mina små odlingar. Med piplök, luftlök, kepalök, gräslök, rörlök allenhanda vitlök samt den fina Norrlandslöken i jorden känns det nog berättigat, även om tankarna börjat vandra vidare upp mot armeringsjärnen nu. I år ska jag försöka hitta en fin ny köksväxt som också kan fungera som klätterväxt och kandidaterna har börjat värma upp i startfållan. På översta bilden ser man Tropaeolum tuberosum, knölkrasse, framför en planta djungelgurka och längst fram Hablitzia tamnoides, rankspenat. Precis anlända i ett paket från Holland väntar Dioscorea batatas - Chinese Yam eller Air potato ännu utan svenskt namn samt Anredera cordifolia - Madeiraranka som är en malaberspenatsläkting. De två sista verkar båda vara invasiva i varmare klimat, vilket kanske talar för att de har något att komma med när det gäller växtkraft. De har också det gemensamt att de bl.a. förökar sig med små bulbiller som bildas i bladvecken. Därav namnet Air Potato för jamsen.  Med lite tur kanske det går att övervintra någon av dem utomhus här i skåne. Vem vet. 

På de andra bilderna kan man bl.a. se en blommande klockviva (Cortusa turkestanica) ett brätte med rotade sötpotatissticklingar och en blommande vårtörel.

[exudat]

Snart dags för taroknölen att få en kruka. Kostar några kronor när man hittar dem i butik.Jag följde rådet att lägga dem i varsin plastpåse och andas ett par gånger i påsen. Mer fukt än så ska tydligen inte behövas men eftersom jag tyckte det verkade barnsligt lite så andades jag lite mer i två av påsarna. Båda de knölarna började mögla medan denna klarat sig fint i flera veckor. Lustigt att de ska vara så känsliga för fukt med tanke på att de senare i livet vill stå i närmast översvämmade förhållanden.