Gregory Jr. (skottsk pappa, svensk mamma) var ingen pessimist. Han kallade sig heller inte realist. Han litade bara inte på någon. Eller någonting. Och allra minst vädret. Därför bar han sin tjockaste vinterjacka i juli. Livet var fullt av besvikelser, det hade han sannerligen fått erfara (Gregory den äldre fick aldrig något pris i att vara en närvarande förälder om vi säger så). Och därför hade han börjat säkra upp sin vardag. Varje lördag gick han till konditoriet för att fika, men han tog med sig egna favoritkakor utifall att de skulle vara slut när han kom dit. Han var inställd på att stå upp och fika eftersom han vägrade bli besviken om alla sittplatser var upptagna. Han hade alltid kontanter på grund av rädslan för att betalmaskinen skulle slås ut av ett strömavbrott. Han lockades aldrig av lockpriser i butiken eftersom såna varor ofta tog slut i ett nafs. Nä, fullprisvaror skulle det vara. Gärna överprisade ting. Hade det funnits en affär som sålde extra dyra saker hade han handlat där. Han hade även låtit gräva sig en egen grav på tomten vid sitt lantställe i Borlänge ifall någon sorts massdöd skulle råka inträffa just när han dog så att kyrkan inte längre kunde erbjuda en gravplats. Det kändes tryggt. Och tänk att det här beteendet fungerade! Han hade inte varit besviken sen i juni 1997 när lokaltrafiken utan förvarning övergått till sommartidtabell varpå han missade bussen till Solvalla. Men om allt fortsatte som det gjort de senaste 19 åren skulle livet vara en fröjd fram till den dag då hans kropp skulle vila i graven i Borlänge. Med vinterjackan på såklart.