Rap & Annat

💽 var sc_project=10603167; var sc_invisible=1; var sc_security="96656a50"; var scJsHost = (("https:" == document.location.protocol) ? "https://secure." : "http://www."); document.write("");

[rapochannat-blog]

Driftarens Guide Till Galaxen // Jaqe & Michel Dida // Svensk-Hiphop // 2021

Män får sällan blommor innan sin begravning. Trött sagt men inte mindre sant för det. Att hylla det vi älskar är mer värdefullt än att kritisera det vi ogillar. Därför vill jag snart tre år försent ge detta tack följt av en uppmaning till Jaqe och Dida, snälla gör en uppföljare.

Didas kollaborationsalbum med Jaqe Driftarens Guide Till Galaxen, släpptes 2021 på skivbolaget ARKETYP och genererade inte den tänkta eller förtjänta uppmärksamheten. De senaste två åren har jag haft en nära relation till albumet. Under den tiden har "Grace Kelly" varit min mest spelade låt på Spotify två år i rad och jag har lyssnat på EP:n back to back fler gånger än jag kan räkna. Dagligen har jag trakasserat vänner med citat, albumet har helt enkelt inte lämnat mig oberörd.

Albumets inledande spår, Rasmus Et Romulus, börjar med en klinkande pianomelodi, likt ljudet av en speldosa. Titeln refererar till Rasmus och Romulus från romerska mytologin och metaforen är tydlig. Jaqe och Dida liknar sig med bröderna. En rags to riches-historia där de, uppväxta av vargar, sedan själva får grunda staden dit alla vägar leder. Historien tar som alla vet en tragisk vändning när en konflikt resulterar i att Romulus dödar sin bror och blir den ensamma grundaren av Rom. Vad jag tror denna metafor kan syfta till är det faktum att efter varje kollaborativa rap-album är den första frågan alltid, “vem dödade vem?” vem vann? Vi kommer till det senare.

I Jaqes första rad tycks han fira sin självständighet efter att ha släppts från sitt skivbolag. Han firar sin “Independance day” och han förstår att förväntningarna på honom, även Dida, är sinnessjukt höga. 

“Änglar och demoner Har reflekterat som jag är månen Tro mig comebacks är inte enkelt Det är extra nollor på procenten"

Introduktionen mynnar ut i en lay-up för rapkollegan varpå Dida tar över och levererar raderna som om hans liv hängde på det. Den första minuten verkar bara ha varit ett förspel för fyrverkerierna. Redan här skymtar vi kontrasterna i texten.

"Medans Haji åkte Mecka jag pulverisera Concerta"

Dida skryter men tar även upp hjärtesorgen från vad som antagligen är Noomi Rapace. Beatet är stormigt och högljutt, signerat stockholmsproducenten DJ Hayden, precis som resten av albumet.

Denna storm mynnar ut i Melissa Horns sköra röst, som sjunger om isolation och längtan efter tröst. Visst nämnde jag kontraster? Vi är nu 150 sekunder in på albumet.

Titelspåret är mycket mer avslappnat, påminner något om Ledighetsmaskinens tidigare beats. Rökigt, avslappnat, Jaqes "vänta" adlib som alltid inget annat än toppen.

"Lamborghini rosa, käkar helt låsta Igenom dessa stråk som Mozart när det är kolsvart"

Beatförändringen halvvägs in i låten spär på atmosfären. Vi pratar sommarens solnedgång, en bil som kryper fram genom ett orange sken av ljus och dam. Flertalet shoutouts från Terrance Steven.

"And to all the pretty girls out there in Stockholm, Södermalm Wave high when you see me this summer"

Den norska rapparen Dutty Dior lägger de sista raderna och jag hoppas att om någon backpacker lyssnar på detta album genom detta förstår att auto-tune diskussionen är sedan flera år stängd, aldrig hört norska så här wavy.

"Ni**as blev rojalister, borde haft kronor på sig… Två G som i Gucci-logos."

Halvvägs igenom plattan får vi höra Grace Kelly som är ett mästerverk, jag kan prata om den i timmar. Det otroliga soul-samplet med stabsen, Didas första vers, Jaqes vers, där han påkallar en paus för applåder a lá Madvillainy. Didas andra vers, där han plockar stafettpinnen från malmörapparen och gör motsvarigheten till vad Usain Bolt gjorde i London 2012. Versen påvisar hur långt svensk hiphop kommit sedan The Latin Kings hedervärda insatser på 90-talet. Men här lär de svennar hur man ska rimma på svenska.

"Blå linje hustler, kittad Adi Dassler Strumpbyxsmasker, pannan liknar kassler Takbalk, jasper, marmor, alabaster G.H Mumm flaskor, lättar dessa laster"

Didas vers förtjänas egentligen inte att refereras till i citat, utan fullständigt. Det är bland det bästa som skrivits. Jag har hört folk slänga sig med termer som "ord-bajseri" när denna typ av rap tas upp men Dida slösar inte en enda mening, fullt fokus.

Samplet ekar och leds in i sista låten till tonerna av nu bortgångne Daddy Boastin (RIP) som Dida och Jaqe lyckades få tag på kort innan hans död. I och med det sluts cirkeln perfekt. Med en nära kollaboratör till The Latin Kings, i en låt om hur man kom från nada, hamnat någonstans men inte glömt vart man kom ifrån.

New Kids On The Block är segervarvet som avslutar showen. Dida och Jaqe insåg kanske vidden av deras prestation här, från inledningsspåret där Jaqe diskuterar svårigheten med comebacks, till fyra låtar senare när det låter det som man har Grammisen i handen och tacktalet ljuder genom högtalarna. New Kids On The Block, demostrerar sina framgångar men drar hela tiden kopplingar till hur allt började. Då kanske man ska fråga sig, vem dödade vem? Ingen. I denna metafor skapades Rom gemensamt av bröderna. Trots att turismen förstört staden ska vi vara glada att vi har den.

Men om jag verkligen måste välja, så finns det bara en svensk rappare som skulle göra ett multirim om metylendioxi-tabletter.

"Min nike-sula gav dem slajf-snuva Min babe 10:a men en size 7:a Arabanen åkte via Tjeckien Nio-rätters under tisdagsnätter Min G från Peckham kom precis från check-in Polisarrester som i Lethal Weapon Isbaguetter inne i Ica-jätten Metylendioxi-tabletter"

I den sista minuten får vi slutorden levererat i en vers från entreprenören Barakat Ghebrehawariat, som lägger fram budskapet för EP:n så elegant och tydligt att jag inte behöver förklara den för er. Läs eller, ännu bättre, lyssna.

"New kids on the block, men inget annat har förändrats."

5/5

+ “Remus et Romulus” "Driftarens Guide Till Galaxen" "Grace Kelly" "New Kids On The Block"

-  Haha, roligt skämt

[rapochannat-blog]

Neostockholm // Yemi // Svensk-Hiphop  // 2016

Att jag likt många andra ofta tar svensk hiphop med en stor nypa salt är ingen nyhet. Trotts detta skriver jag nu denhär recensionen, eller snarare hyllningen. Neostockholm är Yemis debutalbum efter att under flera år sporadiskt släppt singlar och features, med skivbolaget Ledighetsmaskinen och Gud (tidigare Yung Gud). 

”O jag kan inte bry mig om jag kör för fort, dom borde aldrig gett en ung nigga körkort”

Neostockholm är i mina ögon en originell guldklimp ur ett mer och mer urvattnat hiphop-Sverige. Jämförelser till 2014 års Kärlekslåtar är inte allt för långt borta, med fantastiska autotunade beskrivningar av vardagens upplevelser dramatiserade och glorifierade. Men där Kärlekslåtar beskrev varma sommaräventyr i huvudstaden blandad med naiv ungdomskärlek, så målar Yemi istället upp ett snötäckt Neo-Stockholm i iskalla februarimorgonar där tjocka dunjackor inte bara bärs för att de är snygga.

”Jag har grindat, jag har grindat. Ssx tricky, nigga jag har grindat”

Neostockholm tar lyssnaren på en resa genom huvudstaden i landet Sverige, genom gott och ont. Yemi i mina ögon tycks vara en kille som inte kan bestämma sig om han ska flexa på dig eller berättar för dig om sina kärleksproblem. Han gör båda, men istället för att det blir osäkert eller förvirrande så ger det Yemi som artist ett djup. Han är som alla andra människor, mångfacetterad och ofta tveksam men ibland säker. Det märks ofta på låtarna från Neostockholm att Yemi svävar mellan ett läge av blyghet och we-made-it attityd.

”Guccibälte lyfter mina pantalonger, festival, jag fyller paviljonger”

Nostalgi till millennieskiftet hintas till konstant på Neostockholm: Vintergatan, Peo, Daddy DJ och Hpnotiq är bara några av referenserna som nämns. Men istället för att göra det till en tråkig rap-gimmick så lägger Yemi tid och kraft på att få det att bli en naturlig del av albumet och den röda tråden, därför funkar det. När senast hörde du en shoutout till Leila K i en raplåt?

”EA7-vingar på min bringa, ser din hud rör vid mina fingrar. måste vara välsignad”

Höjdpunkter från Neostockholm finns det många av, men låten ”Gateway” är en av de största. Produktionen är ren med dämpade sångröster som smälter ihop med beatet och denna formulan (som upprepas ett antal gånger under plattans gång) passar Yemi perfekt. Gateway känns untouchable med så mycket attityd och självsäkerhet. Det märks att Yemi ibland fattar hur bra han är.

”Du aktiverar en camel activate / Jag e aktiv i labbet men vill va nära dig”

”Missat Samtal” är en kärlekslåt À la 90-tal med referenser till bland annat The Matrix. Det är charmigt modernt och samtidigt nostalgiskt. Låten ”Svart Europé” släpptes för ett och ett halvt år sedan men har åldrats bra, remixen med en feature från Busu är en välkommen överraskning och gästversen passar perfekt på Neostockholm. Neostockholm rundas av med låten “Fenix” som är producerad av Gud och är en intressant mix av trap och hardstyle, vilket passar 90tals-temat perfekt. Hade det varit någon annan än Gud som producerat “Fenix” hade det troligtvis låtit förskräckligt, men här låter det helt rätt.

“Känner mig som, Neo från Matrix, I telefonbås. Fast ingen plockar upp när jag vill åt dem”

Jag är så glad över att Yemis debut blev så bra. Jag hoppades verkligen, och han levererade. Än lever innovativ svensk hiphop! Neostockholm kommer hålla det varmt i lägenheten hos mig ett bra tag framåt, det är nästan så jag ser fram mot vintern.

5/5

+"Gratulera När Du Ser Mig", ”Kall", "Alien”, "Gateway", "Missat Samtal" , "Svart Europé - Remix", "Filer"

- Typ... kanske ”Duvor”, men det är ju fortfarande en bra låt?! Stryk det. Inga dåliga låtar.

[rapochannat-blog]

Views // Drake // Hiphop-Pop // 2016

Pojken från Toronto har gjort det igen. Inget snack om saken. Jag lyssnar inte på kritiker som talar om att han är cheesy eller hur han bara lever på produktionen. Inte ens spekulationer angående att han skulle ha en spökskrivare. Faktum är att det inte spelar — någon — roll för mig.

Natten till den 29e april släpptes “Views”. Morgonen därpå vaknade jag upp och med all förväntan laddade jag ned albumet. Under förmiddagen slängde jag på låtarna och jag ska erkänna att det inte fastnade helt till en början. Det växte sig dock på mig något oerhört och jag började uppskatta albummet under de nästkommande veckorna (stackars alla de kritiker som dömer ett album innan det ens fastnat på en). Nu efter några veckor efter albumets släpp, kan jag säga att jag är helt såld. Drake pratade mycket om att ha sommaren ”locked down”. Well, han har utan tvekan lyckats med det. Det finns nästan inte en enda låt på albumet som inte skulle passa som soundtrack till en soldränkt dag i Stockholm, eller Toronto för den delen.

”Keeping people fed is my only peace of mind now, And I turn the six upside down, it's a nine now”

Albumet börjar med låten ”Keep the Family Close”. Redan här får vi ett smakprov på hur bra produktionen kommer vara i resten av albumet. Den sätter stämningen till en filmliknande introduktion till albumet. Därefter kommer ”9” och trots att raden om hur Drake vände sexan upp och ner först slog mig som simpel och kanske lite barnslig, tycker jag nu att den är fantastisk. Så ”drake-ig”. Låten är perfekt i kontext till albumet och när Drake byter flow halvägs in kan jag inte hjälpa att nicka huvudet fram och tillbaka. Det låter bara så rätt.

”Everybody that I met on the way tries to get in the way, I'm fooding and serving them all like I'm working for minimum wage”

Det finns en del svåra nötter att knäcka. För min del är en sådan nöt nästa låt på albumet  ”U With Me”. Första delen är nästan lite för avskalad, men beat-switchen som sker tre minuter in ger låten så mycket mer. Det blir liksom en helt annan grej och Drake går verkligen in för det.

”Feel No Ways” och ”With You” är perfekta exempel på hur ”Views” kommer vara sommarens soundtrack. Det finns en sprittande glädje i låtarna. ”Feel No Ways” har trummor som låter som de är tagna direkt från en 80-tals dänga (looked up some facts på WhoSampled nu och visst var det så). ”With You” är egentligen bara ännu en i mängden av PartyNextDoor/Drake kollaborationer. Och det blir alltid så bra. Kan vi inte få ett ”What A Time To Be Alive” fast med PND istället för Future?

Den första halvan av de nya låtarna från Views överträffar mina allra högsta föväntningar. Däremot vid Controlla börjar jag se en nedgående trend. För många låtar jag hört förut och för mycket som smälter ihop. De låtar som släppts innan albumet har jag redan kommenterat men jag kan säga att de är egentligen ingen av dem som överträffar de låtar som finns på albumet. Kanyes vers på ”Pop Style” som egentligen var den enda stora höjdpunkten är nu tyvärr bortklippt så det var inte många skäl att lyssna på albumversionen på den låten. ”One Dance” lider fortfarande av en dålig produktion. Det är enligt mig ett misstag att den är med på låtlistan.

”Hittin' like that 30 on my jersey man I'm gifted, Whole lot of sixes, but I'm still like: Hallelujah, Hallelujah, Hallelujah”

Det finns några bra dancehall-inspirerade låtar på albumet. ”Controlla” (som f.ö läcktes) och ”Too Good” med Rihanna (fin kemi mellan dem) är sådana. Dessa hade jag dock hellre tagit som singlar och inte på albumet då de inte är kompatibla i ett hiphop album. Drake måste också bli försiktigare med när han ger sina beats för mycket simplicitet. Det funkar faktiskt inte på vissa låtar. Man kan se det i exempelvis ”Redemption” eller ”Fire & Desire”. Både bra låtar men de hade kunnat få lite mer kött på benen. Albumet består av 20 låtar och det resulterar i närmare en timma och tjugo minuter vilket gör att kraven höjs på kvalitet som helhet.

Låten ”Grammys” med Future är en riktig throw-away. Future försöker i desperat låta catchig och beatet är så avskalat att det inte ens hade klarat sig bra på EVOLs B-Sida.

Här börjar jag dock inse varför låtar som dessa inte fungerar. Detta då ”Views” låter mer som ”Nothing Was The Same” än vad det låter som ”If Youre Reading This Its Too Late” eller ”What a time to be alive”, vilket går jättebra för mig, men då kanske han skulle hålla sig till det. Eftersom låtar som ”Hype” sticker ut på ett dåligt sätt i låtlistan. Den enda låten som har ”IYRTITL”-stilen och funkar riktigt bra är ”Still Here”. Där ger Drake återigen oss fantastiska flows på ett banger-beat.

”Master bedroom's where we get it poppin', Just ignore all the skeletons in my closet”

De motsättningar jag börjat hålla mot detta albumet halvvägs, bleknar vid låten ”Childs Play”.   Snälla, söta, fina musikkonsumenter och DJ:s; Kan vi göra Childs Play till sommarens största hit? Jag hör den så mycket hellre än ”One Dance” på radion. Produktionen är bara helt otrolig. Drakes cheesecake rad är hysteriskt rolig och hooken är bara så minnesvärd. Drake är så cheesy och fin. Det finns egentligen bara goda ting jag kan säga om den här låten och den är helt enkelt så mycket bättre än ”One Dance” som just nu dominerar alla radiostationer.

”Why you gotta fight with me at Cheesecake, You know I love to go there. Say I'm actin' lightskin, I can't take you nowhere”

”Summers Over Interlude” är också en favorit. Det är dock inte Drake som sjunger utan Majid Al Maskati vars röst även hörs på ”Hold On, We´re going home”. Men den fångar verkligen en melankolisk känsla samtidigt som också är en perfekt sommarlåt.

”Days in the sun, And nights in the rain. Summer is over, simple and plain”

Titellåten ”Views” är lite av en “hit or miss” för mig. Om du tycker ”Tuscan Letter” var den bästa låten från ”Nothing Was The Same”, lär du garanterat tycka om den. Egentligen så borde albumet slutat där. Det hade funkat för mig. Men Drake var bara tvungen att klämma in ”Hotline Bling” som sista låt. Kanske en liten cash-grab eftersom den inte alls passar in som avslutning på albumet och oavsett hur mycket jag sjunger med till den så borde den inte vara där.

”Yeah, you feel the pressure, man, I know the pressure, And my wifey is a spice like I'm David Beckham”

”Views” fyller sitt syfte. Det är ett bra album, men jag tror att efter det här albumet får det vara slut med bara bra album. Jag vill ha fantastiska album. Kanske sätter jag för höga krav på artister, men jag är inte helt nöjd än. Jag tror att när sommaren är över kommer jag vilja ha något bättre. Men det är i september; nu är sommaren framför mig och ”Views” är att räkna med.

4/5

+"Keep the Family Close", ”9", "Feel No Ways”, "With You", "Still Here" , "Childs Play", "Summers Over Interlude"

- ”Grammys”, ”Hotline Bling”

[rapochannat-blog]

Veckans Låtar V.16

Jag vet att uppdateringarna varit sporadiska ett tag och det är tråkigt att det är så, men jag försöker lägga fokus på album jag verkligen ser värde i att recensera, och just nu finner jag få sådana album. Jag ska försöka bli mer regelbunden med uppdateringar och så snart Views From The 6 släpps så ska jag släppa en recension av det. Här är iallafall de låtar jag lyssnat mest på denhär veckan.

One Dance - Drake Ft. Wiz Kid, Kyla

Det är bara fem dagar kvar tills Drake släpper “Views From The 6″, och trotts att ingen av de två singlarna från albumet: “One Dance” och “Pop Style” varit riktigt fantastiska så sätter sig ändå den här lite töntiga singeln på hjärnan. Jag kan inte komma ifrån hur lik den här Work dock, med sin lite karibiska vibe, och jag avskyr verkligen den klumpiga pianoslingan som loopas. Men det går att dansa till och jag tror fortfarande hur naivt det än låter, att Views From The 6 kommer vara fantastiskt.

“And that's why I need a one dance, Got a Hennessy in my hand, One more time 'fore I go, Higher powers taking a hold on me”

Gateway - Yemi

Kan inte få nog av det som Yemi släpper just nu, killen är på en streak av starka Yung Gud producerade singlar som Fenix och Osynlighetsmantel, men Gateway måste nog vara det bästa Yemi släppt. Flowet är futuristiskt, produktionen är nyskapande med vad som låter som ett 80tals sample i bakgrunden. Bryggan är fantastisk och texterna om modekläder och Yemis livsstil är on point som vanligt.

“O jag kan inte bry mig om jag kör för fort, dom borde aldrig gett en ung nigga körkort”

Come And See Me - PND Ft. Drake

En mycket starkare låt än båda av Drakes senaste singlar, är vanligtvis väldigt skeptisk till PND då han visat sig vara väldigt medioker och har få saker som sticker ut, men på Come And See Me funkar det fantastiskt, när Drake och PND samarbetar finns det potential för riktigt bra låtar, (se: Preach och Recognize). Come And See Me är inget undandag, en RNB/Hiphop/Rap/Trap-balad med två ledsna med mycket rika killar med tjejproblem, ja vi har ju hört det förut men det funkar fortfarande fint med mig.

“Why you gotta start girl, why you gotta start? I know we make time for the things that we want”

[rapochannat-blog]

Veckans Låtar V.13

Ultralight Beam - Kanye West

Jag har i och för sig redan hyllat den här låten tillräckligt, men den första låten från The Life Of Pablo är utan tvekan en av de bästa. Räknar med att höra den lite mer nu när albumet finns på Spotify. *host* ni är lata musikkonsumenter *host*. Men jag klagar inte. Den uppdaterade versionen är dessutom en trevlig uppdatering från den tidigare, hoppas det fortsätter så. Det är Yeezy Season.

“I made Sunday Candy, I'm never going to hell, I met Kanye West, I'm never going to fail”

Digits - Young Thug

Jag kan ju passa på att ge min korta åsikt om Slime Season 3 när jag ändå håller på. Vid det här laget kan ingen egentligen förvänta sig ett sammanhängande album från Young Thug. Han är en fantastisk pajas som verkligen inte gör sig väl på mer än tre låtar i rad. Men det har heller aldrig varit Thuggas syfte. Han är en singel-rappare och det är inget fel med det, med one liners om att äta på hooters kan ju få saker gå fel. Albumet är lite som att få fyra grymma bangers och fyra medelmåttiga låtar. Digits är dock en av dom låtar där Young Thug-formulan verkligen lyckas, helt fantastisk.

“I'ma move me some dope like I'm Future, I'ma go in that bitch with a ruler”

Sett Henne - Silvana Imam

Mycket oväntat. Har aldrig riktigt fastnat för Silvana Imam. Lugn nu, bli inte arg än. Jag har mina skäl, Silvana Imam är en svensk rappare. Varken mer eller mindre, ibland snuddar hon på Erik Lundins magi på förra årets “Suedi” EP, men ibland är det helt enkelt krystat. Hon är också kvinna, vilket gör det hela mycket mer polariserande, en del har gjort analysen att jag inte gillar henne för jag antingen inte förstår hennes kamp eller för att jag inte är kvinna. Skitsnack, ska en behöva tillhöra ett kön för att uppskatta musik? Jag motbevisade väl det nu isåfall. Imam är inte en kvinnlig rappare, hon är en rappare, och som rappare har hon enligt mig haft få låtar/album som varit upp till standard. Fram tills nu! Hennes nya album Naturkraft växer verkligen på mig och jag är mycket positivt överraskad, och “Sett Henne” är en grym låt, Imam lägger en enligt mig bättre vers än Erik Lundin, och Lundins vers var allt annat än dåligt. Produktionen med det mjuka vocal-samplet är också på topp.

“Ibland hon går All-In, Mördar din darling. Sett henne pank, tjäna sin hacka, sett henne ballin”

[rapochannat-blog]

The Life Of Pablo // Kanye West// Hiphop // 2016

Hur ska en egentligen gå tillväga för att recensera det här albumet? Förväntningarna har varit enormt höga och den otroliga vågen av hype på sociala medier har fått mig att undra om Kanye bara lever efter det gamla talesättet att all publicitet är bra publicitet. Vem vet? Men sådant spelar ingen roll om inte albumet är bra. På hans senaste plattor, oavsett vad jag tyckte om ”Yeezus”, så har de kvalitetsstämplar. Kanye släpper inget som är tråkigt – du kanske inte gillar det, men du sitter aldrig uttråkad under ett Kanye West-album. 

“If young Metro don’t trust you I’m gon’ shoot you”

Är jag uttråkad? Nej. Svagt besviken? Ja. Jag förväntade mig mycket, och det kanske var det som förstörde upplevelsen. Det är svårt att komma över hur spretigt albumet är, produktionsmässigt och textmässigt. Recensenter på Pitchfork och SvD hyllar albumet för dess mångfacetterade stil som kombinerar ”Yeezus”, ”808s & Heartbreaks” och ”College Dropout”, men problemet är att de var revolutionerande album. Personligen tyckte jag att stilen som Kanye gick med på ”Yeezus” var för experimentell för att jag skulle uppskatta den, men där fick jag i alla fall ett helt album att vänja mig vid. På The Life Of Pablo är låtlistan istället ett hopkok. Spretigt och ofokuserat.

“What if Kanye made a song, about Kanye? Called “I Miss The Old Kanye, man that would be so Kanye, That’s all it was Kanye, we still love Kanye, And I love you like Kanye loves Kanye”

The Life Of Pablo inleder med Ultralight Beam, ett fantastiskt sätt att inleda ett efterlängtat album, med dramatiska gospel-körer som backar Kanyes refräng och Chance The Rapper passar som handen i handsken. Tyvärr börjar albumet tappa ganska fort efter detta. ”Lowlights” ”Freestyle 4” och ”Pt.2” är slöseri med tid. Kanye måste verkligen börja värdera min uppmärksamhet, för den kommer inte alltid finnas där om trenden med dåliga låtar fortsätter.

“Know what God said when he made the first rainbow, Just throw this at the end if I’m too late for the intro”

”Father Stretch My Hands Pt.1” och Pt.2 skulle behöva mer fokus, det hade inte behövts en Pt.2, låten hade lika väl kunnat vara en låt på 4 minuter? Trots detta har Pt.1 redan blivit lite av en meme och med goda skäl. Famous är lite av en swiss-beats banger med en bra feature från Rihanna, samt har en väldigt snygg förändring i beatet mot slutet. Men herre-yeezus vad Taylor Swift-raderna var patetiska.

“For all my Southside niggas that know me best, I feel like me and Taylor might still have sex, Why? I made that bitch famous, I made that bitch famous”

Ett annat problem jag har med The Life Of Pablo är att jag får alldeles för många ”så dåliga så de blir bra” rader från Kanye West. Det är kul i en låt, men skärp dig. Jag trodde du faktiskt investerat riktiga pengar i det här? Angående Waves, jag vill aldrig höra Chris Brown någonsin mer – aldrig, sluta .”30 Hours” är lik låten ”Last Call” från College Dropout, med ett low-tempo beat som pulserar i bakgrunden medan Kanye snackar massa skit. Kul för den som gillar Kanye, alltså jag, men jag kan förstå hur en person som inte bryr sig stänger av. ”Feedback” fortsätter på ”Yeezus”-konceptet och är också ett exempel på lite mer fokuserad låtstruktur.

“The rings all ring out. Burn out, cave in. Blackened to dark out. I’m mixed now, fleshed out”

Facts som släpptes i december har många redan hört, och trots att den förbättrats avsevärt på The Life Of Pablo så är det fortfarande bara en okej låt. All Day fyllde syftet av en banger bättre. Men wow, vad ”Dirt And Grime”-samplet är grymt, det är ett fantastiskt intro till en kanske mindre fantastisk låt.

“I had a cousin that stole my laptop that I was fuckin’ bitches on, Paid that nigga 250 thousand just to get it from him”

Låtar som faktiskt har fokus och känns som låtar är så mycket bättre! Så varför slösar Kanye min tid med det andra?! Singlarna ”Real Friends” och ”No more parties in L.A” är bland de bästa från The Life Of Pablo och det säger mycket. Wolves är också ett exempel på en låt med skärpa, med en intressant idé och fantastiska vokals – och framförallt! Frank Ocean. Var har du varit? Vi saknar dig.

“And as far as real friends, tell all my cousins I love ‘em, Even the one that stole the laptop, you dirty motherfucker”

Skärpa är just vad The Life Of Pablo hade behövt. En kortare tracklist, några låtar borttagna och lite mer tid nedlagt på vissa låtar. Men jag kan ändå inte säga att det är ett dåligt album. För det är det inte, men förväntningarna är alltid så orimligt höga.

4/5

+”Ultralight Beam”, ”Father Stretch My Hands Pt. 1”, ”FML”, ”Real Friends”, ”Wolves”, ”No More Parties In LA”

- ”Highlights”, ”Freestyle 4”

[rapochannat-blog]

Uppdatering!

The Life Of Pablo recensionen är påväg, lär vara klar någon gång mot slutet av veckan! Det händer mycket just nu och troligtvis mest pågrund av att Kanye West fått fart på saker. Låten som Young Thug premiärspelade på Yeezy Season 3 vid namn “Wit Dem (Riding Through The City)” finns nu att ladda ner: här och Travis Scotts “Uber Everywhere” läckte imorse, finns här. Två mycket bra låtar! turn up!

[rapochannat-blog]

Veckans Låtar V.6

High (feat. Danny Brown) - Freddie Gibbs & Madlib

Kan vara p.g.a av mitt återvändande till Madvilliany, men jag fick ett sådant sug efter mer Madlib produktion när jag lyssnat klart på albumet, så jag lyssnade igenom collaborationen han gjorde med Freddie Gibbs och hittade ett antal riktigt bra låtar. High är definitivt en av de mer upp-tempo låtarna på albumet och Danny Browns vers passar perfekt. Produktionen är som vanligt när det gäller Madlib, i världsklass. Fantastiskt sample och krispiga trummor. Rekomenderas om du gillar soulbaserad hiphop.

A-Team – Travis Scott

Well, alltså han slänger ju ut singlar stup i kvarten och det är knappt att man hänger med. A-Team följer samma formula som de flesta singlar La Flame har släppt. Hans väldigt autotunade röst över väldigt mörkt producerad hiphop.

Lianer – Unge Ferrari

Mycket, mycket sen på the bandwaggon när det gäller den här låten, men norrmännen kan sin skit och Unge Ferrari imponerar enormt, älskar raden om att vara Mowgli på Codeine och hooken är på nivå med Fetty Wap, så jävla catchy.

[rapochannat-blog]

Kanye Wests Topp 50

Med bakgrund av att Kanye Wests nya ”T.L.O.P” släpps imorgon så ska jag här lista mina topp 50 favoritlåtar gjorda av Kanye West. Denna lista innehåller bara låtar från Kanye Wests studioalbum efter College Dropout fram t.o.m. Yeezus. Samarbeten som Watch The Throne räknas inte in. Observera att listan endast utgår ifrån min åsikt och inga andra faktorer.

50. Never Let Me Down ft. Jay-Z, J.Ivy The College Dropout

”Now niggas can't make it to ballots to choose leadership But we can make it to Jacob's and to the dealership”

Få låtar Kanye West gjort är per definition dåliga eller tråkiga, men alla West låtar är inte skapta lika, och “Never Let Me Down” är produktionsmässigt bra, men håller inte standarden gentemot resterande College Dropout. Bra Jay-Z vers dock!

49. Breathe In Breathe Out ft. Ludacris The College Dropout

”Now even though I went to college and dropped out of school quick I always had a Ph.D.: ”a Pretty Huge Dick””

Lekfullt och charmig, med en del roliga one-liners och den klassiska självsäkerheten som ofta kommer med en Kanye West låt.

48. Good Morning Graduation

”Good morning, look at the valedictorian Scared of the future while I hop in the DeLorean”

Kanye slår sig själv på bröstet och visar att han är här för att stanna.

47. Celebration Late Registration

”You put a nigga to sleep, I'm tired of y'all Right now the Louis Vuitton don is signing off”

Om det är någon låt en ska fira och ”poppa Cristal” till så är det ”Celebration”.

46. I Wonder Graduation

”You say I think I'm never wrong You know what, maybe you're right”

Labi Siffre samplet är otroligt snyggt men Kanyes flow är kanske aningen tråkigt.

45. Bring Me Down ft. Brandy Late Registration

”There'll always be haters, that's the way it is Hater niggas marry hater bitches and have hater kids”

”Fuck you haters” anthem!

44. New Slaves Yeezus

”See that's that privately owned prison Get your piece today”

Kanye skrev på twitter att han öppnar diskussionen för om andra versen på ”New Slaves” är den bästa rap-versen någonsin, nja Kanye, den är bra, men mer än så är den inte.

43. I´m In It Yeezus

”Chasin' love, all the bittersweet hours lost Eatin' Asian pussy, all I need was sweet and sour sauce”

Något underskattad av klubb-DJs om du frågar mig.

42. Hold My Liquor Yeezus

”Yeezy's all on your sofa These the Red Octobers”

Fyndig vers och ganska mörk till tonen.

41. Gold Digger ft. Jamie Foxx Late Registration

”And they gonna keep calling and trying but you stay right girl And when you get on he leave your ass for a white girl”

Ja, du har ju säkert hört den här. Så vad är det jag behöver förklara som inte redan sagts. Vi dansar ju fortfarande till den.

40. All Falls Down ft. Syleena Johnson The College Dropout

”Drug dealer buy Jordans, crackhead buy crack And a white man get paid off of all of that”

Nästan alla som gillar ”gamla Kanye” brukar peka på den här som bland det bästa han släppt, du vet nog vad du får.

39. Welcome To Heartbreak ft. Kid Cudi 808s & Heartbreak

”Bad enough that I showed up late I had to leave before they even cut the cake Welcome to heartbreak”

Tänk på den här låten nästa gång du lyssnar på ”Ingenting är för ingenting”, du kommer nog förstå.

38. We Don’t Care The College Dropout

”The drug game bulimic, it's hard to get weight A nigga's money is homo, it's hard to get straight”

Kanye ger sig på temat droger som samhällsproblem och gör det bra.

37. So Appalled ft. RZA, Jay-Z, Pusha T, Swizz Beatz, Cyhi The Prynce My Beautiful Dark Twisted Fantasy

”Range Rove, leather roof, love war, fuck a truce Still move a bird like I'm in bed with Mother Goose”

Pusha Ts vers är dock toppklass. ”So Appalled” borde vart på ”My name is my name” istället.

36. Guilt Trip Yeezus

”Focus on the future and let the crew knock her Star Wars fur, yeah, I'm rockin' Chewbacca”

Kid Cudi presterar verkligen på den här låten. Den första gången jag varit genuint imponerad av honom.

35. Diamonds From Sierra Leone REMIX ft. Jay-Z/Diamonds From Sierra Leone Late Registration

”Now all I need is y'all to pronounce my name It's Kanye, but some of my plaques, they still say Kayne”

Känns som att det var vid samarbetet på den här låten Kanye West och Jay-Z fick idén till Watch The Throne, kemin mellan dem är så påtaglig.

34. Monster ft. Jay-Z, Rick Ross, Nicki Minaj, Bon Iver My Beautiful Dark Twisted Fantasy

”And I'm all up, all up, all up in the bank with the funny face And if I'm fake, I ain't notice cause my money ain't”

En låt som lever mycket på Nicki Minaj numera legendariska vers, svag prestation av Jay-Z och passabel av Kanye.

33. Crack Music ft. The Game Late Registration

”Who gave Saddam anthrax? George Bush got the answers”

Krispiga trummor som sedan återanvändes på Kendrick Lamars ”The Blacker The Berry”. Det säger mycket om produktionen.

32. Hell Of A Life My Beautiful Dark Twisted Fantasy

”Make her knees shake, make a priest faint Make a nun cum, make her cremate”

Alla dessa religiösa liknelser… och ja Kanye, du gifte dig faktiskt med en porrstjärna.

31. Dark Fantasy My Beautiful Dark Twisted Fantasy

”Fresh air, rollin' down the window Too many Urkels on your team, that's why your wins low”

Kan inte komma över att introt som Nicki Minaj läser med brittisk accent egentligen är Roald Dahls version av askungen.

30. Love Lockdown 808s & Heartbreak

”Never know enough, 'til it's over love 'Til we lose control, SYSTEM OVERLOAD”

Autotune eller inte, Kanye är inte helt värdelös på att sjunga, och trummorna låter än idag futuristiska.

29. Bound 2 Yeezus

”Leave-a-pretty-girl-sad reputation Start a Fight Club, Brad reputation”

Den bästa låten från Yeezus, mest för att den inte var en typisk Yeezus låt. Numera söndertjatad.

28. Through The Wire The College Dropout

”But he wasn't talking about coke and birds It was more like spoken word”

Blir nostalgisk och tänker på mitt 8åriga jag som älskade den här låten, jag gör det fortfarande.

27. Touch The Sky ft. Lupe Fiasco Late Registration

”Back when Gucci was the shit to rock Back when Slick Rick had the shit to pop”

Eufori.

26. The Glory Graduation

”But with my ego, I can stand there in a speedo And be looked at like a fucking hero”

Det är vetenskapligt bevisat att du går med lättare steg ner för gatan om du har den här låten i hörlurarna.

25. Blame Game ft. John Legend My Beautiful Dark Twisted Fantasy

”On a bathroom wall I wrote "I'd rather argue with you than be with someone else"”

Yeezy lärde mig.

24. Late Late Registration

”Yo, I'll be there in five minutes, five hours later I'll be there in five minutes, go 'head ride with it”

Kanye West sammanfattar min inställning till att hålla tider i skolan.

23. See You In My Nightmares ft. Lil Wayne 808s & Heartbreak

”I got my life and it's my only one I got the night, I'm running from the sun So good night, I'm headed out the door.”

Vem visste att blandningen av 808s och strings kunde vara såhär ljuvligt?

22. Everything I Am ft. DJ Premier Graduation

”People talk so much shit about me at barbershops They forget to get their hair cut”

Okej, så Common ”passed on this beat”, ett beat av Kanye West med DJ Premier som feature. Vad tänkte han?

21. We Major ft. Nas, Really Doe Late Registration

”So they ask me - why you call it Late Registration 'Ye? Cause we takin these muh'fuckers back to school”

En av Nas bästa verser post-Illmatic, och Kanye sätter verkligen fingret på vad bombastisk produktion är.

20. Family Business The College Dropout

”And this is for everybody standing with us Come on, let's take a family Grammy picture”

En tribut till Kanyes familj, hjärtvärmande och ärligt.

19. Hey Mama Late Registration

”As we knelt on the kitchen floor I said mommy I'mma love you till you don't hurt no more”

Om du inte sett live-versionen från The Grammys 2008 (ett år efter hans mammas bortgång) så har du missat något.

18. Bad News 808s & Heartbreak

”While I'm waiting on a dream that'll never come true Oh, you just gon' keep it like you never knew”

Låten som hela Drakes stil är baserad på, och det finns få bättre ställen att hämta inspiration ifrån om en ska prata om ett krossat hjärta.

17. Heard´em Say ft. Adam Levine Late Registration

”Where I'm from the dope boys is the rock stars But they can't cop cars without seeing cop cars”

En kan ju säga att detta är det enda riktigt bra Adam Levine någonsin gjort.

16. Can’t Tell Me Nothing Graduation

”So I parallel double parked that motherfucker sideways Old folks talking bout back in my day But homie this is my day Class started 2 hours ago, oh am I late?”

Nej Kanye, jag kommer inte säga något, den här låten talar för sig själv.

15. Amazing ft. Jeezy 808s & Heartbreak

”I'm exhausted, barely breathing Holding on to what I believe in”

Young Jeezy borde inte passa in på 808s & Heartbreak, men Kanye får även det att hända.

14. Drive Slow ft. Paul Wall, GLC Late Registration

”My car's like the movie, my car's like the crib I got more TVs in here than where I live”

Finns något så magiskt över beatets tempo och Kanyes verser här, ”Drive Slow” är nästintill melankolisk.

13. Coldest Winter 808s & Heartbreak

”Memories made in the coldest winter Goodbye my friend, I won't ever love again, never again”

Kanye blottar sina svagheter för världen och avslutar sitt album med att berätta att efter sin mors död kommer han aldrig kunna älska igen, minst sagt känslosamt.

12. Flashing Lights Graduation

”She don't believe in shooting stars But she believe in shoes and cars Wood floors in the new apartment Couture from the store's departments”

Beskrivningen av Kanyes dekadenta livsstil har aldrig målats upp såhär vackert.

11. Gone ft. Consequence, Cam´Ron Late Registration

"Damn Ye it'd be stupid to diss you Even your superficial raps is super-official"

Enligt mig, låten som sammanfattar Late Registrations. Det fantastiska soul-samplet, de vackra stråksektionerna och en fantastisk gästvers av Cam´Ron.

10. All Of The Lights /Interlude ft, Alicia Keys, Elton John, The-Dream, Elly Jackson, Fergie, Drake, Kid Cudi, Charlie Wilson, John Legend, Rihanna, Ken Lewi, Ryan Leslie, Alvin Fields & The World Famous Tony Williams My Beautiful Dark Twisted Fantasy

”Restraining order, can’t see my daughter Her mother, brother, grandmother hate me in that order”

Jag skämtar inte, alla feature-artister står listade här uppe. Men resultatet blir en låt producerad nästintill perfektion. Många kockar betyder alltså inte alltid en sämre soppa. Glöm inte ”Interlude”!

9. Roses Late Registration

”Cause with my family we know where home is And so instead of sending flowers, we're the roses”

En känslofull skildring av Kanyes sjukhusbesök hos sin mormor, med en vacker metafor som inte avslöjas förens den sista raden av låten. Samtidigt som Kanye är känslosam är han också introspektiv och samhällskritisk. Pluspoäng!

8. Last Call The College Dropout

“I'm Kan, the Louis Vuitton Don Bought my mom a purse, now she Louis Vuitton Mom”

Skrattar alltid när jag hör Kanye prata om sitt American Express kort.

7. Lost In The World ft. Bon Iver/Who Will Survive In America My Beautiful Dark Twisted Fantasy

”I'm lost in the world, I'm down on my mind I'm new in the city, but I'm down for the night”

Avslutningen på Kanyes bästa album är lika ambitiöst som det är mörkt och cyniskt. Bon Iver passar mycket bra i låten och Kanyes verser liknar snarare poesi än hiphop. Outrot består av en spokenword-dikt av Gil Scott-Heron och är ett perfekt avslut på ett nära perfekt album.

6. Gorgeous ft. Kid Cudi, Raekwon My Beautiful Dark Twisted Fantasy

”We make ‘em say ho cause the game is so pimpish Choke a South Park writer with a fishstick”

Kanye älskar sina verser i ”Gorgeous”, och det gör jag också. Inget mer att säga.

5. School Spirit The College Dropout

”Told 'em I finished school and I started my own business They say "Oh you graduated?" No, I decided I was finished”

Vad förväntar du dig från ett album som heter ”The College Dropout”, en disslåt till skolan och alla de som tror att du inte kan klara dig utan den. En liten shoutout till Jan Björklund kanske.

4.  POWER My Beautiful Dark Twisted Fantasy

”They say I was the abomination of Obama’s nation Well that’s a pretty bad way to start the conversation”

Produktionen på den här låten revolutionerar sättet att sampla, borde Kanye verkligen få ha all den makten?

3. Spaceship ft. GLC, Consequence The College Dropout

”Oh now they love Kanye, let's put him all in the front of the store So I'm on break next to the "No Smokin'" sign with a blunt in the mall”

Jobbandes på GAP som Kanye en gång i tiden gjorde, så understryker den här låten att han inte alls trivdes. Men vem som inte jobbat ett vanligt jobb kan inte relatera? Men Kanye tar ett politiskt ställningstagande och tar upp arbetsförhållanden för afro-amerikaner, det är träffsäkert och extremt fyndigt. Det ska tilläggas att produktionen är fantastiskt.

2. Runaway ft. Pusha T My Beautiful Dark Twisted Fantasy

”And I just blame everything on you At least you know that's what I'm good at”

Hiphop i ett konstgalleri, Runaway är Kanyes konstnärliga magnum opus, han blandar gudalik produktion med rader om osäkerhet och hans avskyvärda och osympatiska beteende, det är inte bara självkritiskt, det går förbi att kritisera sig själv, Kanye förstår sig själv och han avskyr det.  Låten börjar med piano-noterna som bygger upp stämning och påminner i alla fall mig om tårar som faller mot golvet. Kanye börjar rappa lite skämtsamt om hur han aldrig kommer fungera med en annan kvinna, och han börjar målar upp en bild av makt, sex och pengar, helt utan glorifieringen, och resultaten blir inte det minsta glamoröst, hooken slår in och Kanye ber oss fly från honom. Efter detta följer Pusha T´s vers som tycks symbolisera exakt det som Kanye ber oss att skåla för, jag får känslan av att Pusha T och Kanye är olika sidor av samma mynt, båda fyllda av arrogans och sorg. De sista minuterna av låten är ett känslomässigt solo av Kanyes röst. Kanyes självinsikt är smittsam till den grad att jag förstår honom och vill skåla med, för en skål för ”douchebags” är en skål för Kanye West, och det höjer jag mer än gärna glaset till.

1. Devil In A New Dress ft. Rick Ross My Beautiful Dark Twisted Fantasy

”The crib Scarface could it be more Tony? You love me for me? Could you be more phony?”

Min absoluta favoritlåt från Kanye West, beatet är överraskande nog inte producerat av Kanye West, men det är helt klart en hommage till hans stil. Vi har ett soulsample som svävar i bakgrunden och flera lager av instrument som bildar ett extremt lyxigt och komplett beat. En vän till mig beskrev beatet som Champagne och jag kan hålla med. Bink! och Mike Dean som producerade låten tog verkligen receptet till överproduktion till en ny nivå. Soul-samplet är dessutom otroligt skickligt klippt och flyter mjukt mot de pulserande trummorna. Kanyes vers använder sig av religiösa symboler för att beskriva en kvinna som möjligtvis/troligtvis är Amber Rose. Vi får ett gitarrsolo i mitten av låten av Mike Dean och efter det vad som av många (inklusive mig) anser är Rick Ross bästa vers någonsin. Låten överträffar inte Runaway i dramatik, utan snarare i produktionsvärde, och på My Beautiful Dark Twisted Fantasy är den stillsättande produktionen det som räknas.

[rapochannat-blog]

Madvillainy // Madvillain // Hip-hop // 2004

”The rest is empty with no brain but the clever nerd, The best emcee with no chain ya ever heard”

Vissa kritiker ogillar att gå tillbaka och hylla artister, och de kan vara rädda för att recensionen ska bli för personlig. Varför? Jag älskar att skriva om musik som jag tycker om - det är skälet till att jag startade den här bloggen. Men visst, det är kul att såga album ibland också. Men att hylla album och sprida dessa är fantastiskt! Att ge en motivering och förklara vad som är bra med ett album, att dela de små magiska ögonblicken som gör ett album speciellt. Att sedan se personen förstå och hålla med är otroligt. Det är en relation jag egentligen bara har med musik. Att känna glädje när en person man bryr sig om förstår hur och varför jag gillar musiken jag lyssnar på.

”Giving y'all nothing but the lick like two broads, Got more lyrics than the church got “Ooh Lords"”

Jag kommer fortfarande idag ihåg första gången jag hörde låten All Caps. Jag var på en nära väns födelsedagsfest och de som styrde musiken frågade om jag lyssnade på MF DOOM. Jag hade ingen aning om vad de talade. De stirrade på mig som om jag inte visste att jorden är rund. Ut ur högtalarna sipprade ett intro värdigt en 50-tals serie, följt av ett rått trumbeat. Efter, en raspig röst som slänger punchline på punchline mot en. Jag var helt tagen,”jävlar”. Detta var något helt nytt, det liknade ingen annan underground-rap jag hört. Det var varken politiskt eller preachy, det var lekfullt.

"Hackthoo'ing” songs lit, in the booth, with the best host, Doing bong hits, on the roof, in the west coast”

Nu såhär i efterhand kan jag säga att jag, under tre månaders tid, tillslut lyssnade sönder albumet. Men efter en månads paus så kom jag tillbaka igen, och igen, och igen. Troligvis pågrund av MF DOOMs lyrisistiska talang. Om du aldrig hört MF DOOM så ska jag försöka göra en kort genomgång. Tänk dig en högintellektuell superskurk som alltid pratar om sig själv i tredjeperson perspektiv, dricker för mycket sprit och hamnar konstant i absurda situationer. Utan en allt för djupgående analys så är detta Daniel Dumile´s karraktär “MF DOOM”.

”Don’t let me find out who tried to bite, They better off goin’ to fly a kite in a firefight, During tornado time with no coat than I caught ya, Wrote the book on rhymes, a note from the author”

Temat på albumet rent textmässigt är ganska spritt, men det är inte negativt. Du kan vara säker på att du får allting som händer filtrerat genom MF DOOMs hjärna. Att rappa om whiskey, breakups och kvinnor med dålig andedräkt på ett och samma album, samtidigt som en försöker hålla det konsistent genom alla låtar kan vara svårt - men sättet som DOOM presenterar det är allt annat än tråkigt och vardagligt. Att DOOM i låten ”Fancy Clown” skildrar ett bråk mellan Viktor Vaugh (en av dooms alter-egon) och en kvinna han haft en relation med, det kan låta lite gjort, tills du inser att den tredje parten av bråket också är just DOOM. Det blir som en diss-låt mellan två personligheter hos en person med dissociativ identitetsstörning. Vilken rappare skulle klara av det?

”Now you apologize, that’s what they all say, You wasn’t sorry when you sucked him off in the hallway, But have it your way, raw, no foreplay, That’s you if you want a dude who wear a mask all day”

Albumet Madvilliany har en mycket speciell estetik för sig. Albumet står aldrig stilla och det rör sig framåt i rask takt. 45 minuter långt, 22 spår, snittet på låtarnas längd rör sig inte över två minuter. Variationen är därför stor, samtidigt som estetiken bevaras. Det är som att lyssna på en tecknad serie från sextiotalet och små snuttar från serier flyger fram och tillbaka genom hela albumet. Madlibs speciella sätt att sampla tar en ny nivå här.

”Yup, you know it, growin’ up too fast, Showin’ up to class with Moet in a flask, He ask the teacher if he leave will he pass, His girl is home alone he tryin’ to get the…”

Det finns så många smarta one-liners på albumet att det skulle kunna skrivas en bok med citat och förklaringar. Eller bara en samling alla rap-genius diskussioner som DOOMs texter startat. Visserligen har jag investerat stort i Madvillian, till den grad att jag finner det demo-tapet som läckte ut på nätet värt att lyssna till för att höra alla förändringar som gjorts och detaljer som lags till på den slutgiltiga skivan. Men trots mitt engagemang kände jag mycket tidigt en stark vördnad för albumet, inte bara för hur bra det är utan också för vad det får mig att känna. Bilder som mest liknar förtexterna i en Tarantino-film kommer upp i huvudet på mig och jag blir svagt nostalgisk till en tidsperiod jag inte ens själv upplevde. Låten ”Great Day” kan innehålla bland de mest packade verserna jag någonsin hört, fyllt med metaforer och liknelser där den ena är mer oväntad än den andra. Jag uppmanar alla språknördar och engelskalärare att noggrant studera den versen och se hur subtilt allting flyter.

”Last wish: I wish I had two more wishes, And I wish they fixed the door to the matrix, there’s mad glitches, Spit so many verses sometimes my jaw twitches, One thing this party could use is more… booze”

Hela albumet är smutsigt och rått, men också skämtsammt och fyndigt. Det är en lektion i kreativitet och originalitet. Att veta att Madlib satt och klippte ihop samples från gamla Fantastic Four serier från 70-talet, för att få ljudklippen att framställa bilden av han själv och MF DOOM som superskurkar i en vanlig värld inspirerar mig. Introlåten beskriver genom just denna tekniken (på ett sätt som liknar radioteater), hur publiken relaterar med superskurkarna, trotts deras avsaknad av moral och laglöshet, så kan vi finna oss i och relatera i deras situation.

”Took a few minutes to convince the average bug-a-boo, It’s ugly, like look at you, It’s a damn shame, Just remember ALL CAPS when you spell the man name”

Småsaker som kreativa och komiska ljudeffekter och DOOMs adlibs ger mig gång på gång skäl till att lyssna om albumet. För att inte tala om hur det varje gång jag lyssnar på det känns som jag upptäcker något nytt, en ny referens eller ett nytt skämt. DOOMs kreativa sätt att rimma slutar sällan att förvåna, om ett rim blir för självklart så beslutar han sig ofta för att antingen inte säga något och låta lyssnaren fylla i det, eller så ersätter han det sista ordet med något helt annat och börjar på nytt. Han nämnde i en intervju i Madrid att något han inte vill bli är att bli en tråkig MC. När jag lyssnar på Madvilliany kan jag bara säga att han är i princip så långt ifrån det som en kan komma. Om jag ska klaga på något på hela albumet skulle det nog vara gästartisternas framträdanden, oftast håller de ikapp med DOOM, men jag fastnade inte helt för ”Shadows Of Tomorrow” även fast jag vanligtvis tycker mycket gott om Quasimodo som rappare.

”It cost billions to blast humans in half, into calves and arms, Only one side is allowed to have bombs, It’s like making a soldier drop his weapon, Shooting him, and telling him to get to stepping”

Den avslutande låten på albumet är för mig den största höjdpunkten på ett album så fyllt av guldklimpar. ”Rhinestone Cowboy” är närmare fyra minuter lång och ett mycket värdigt avslut. Genom början och slutet på låten har vi en slinga med applåder som prasslar i bakgrunden, vid vad en kan tro är slutet av första versen tar applåderna över i några sekunder, tills en hör MF DOOMs skrovliga röst säga, ”No, no, no, no… Enough”, varpå beatet drar igång igen och vi får en sista, fantastisk vers som sammanfattar processen kring Madvilliany. Det känns där som att duon redan visste att de skapat är ett mästerverk som skulle förändra hiphop för alltid. Där, jag sa det. Madvilliany har förändrat hiphop, för alltid. Det kanske inte märks just nu om du slår på radion. Men det finns nästan inte en rappare med något djupgående lyrik som aldrig har sneglat mot MF DOOM med imponerade ögon. Ja… jag vet inte vad mer jag kan säga. Det finns verkligen ingen anledning kvar för dig att inte lyssna på det här albumet. Madvilliany är, oavsett hur missanvänt uttrycket är: en nutida klassiker.

”Let the beat blast, she told him wear the mask, He said you bet your sweet ass, It’s made of fine chrome alloy, Find him on the grind, he’s the rhinestone cowboy…”

5/5

+ Rhinestone Cowboy, Curls, Great Day, All Caps, Fancy Clown, Strange Way, Accordion,

-  Shadows Of Tomorrow

[rapochannat-blog]

Bake Sale ft. Travis Scott

Enda sedan jag såg den korta sekvensen med Travis Scott och Wiz Khalifa i studion dansandes till Bake Sale runt november förra året så har jag väntat på släppet. Bara den ca 20 sekunder långa teasern har haft enorm internethype och med rätta, beatet var fantastiskt och i koppling till hur bra många tyckte Rodeo var så förstår jag dem. Sen släppte G-Eazy låten Order More med ett vad som verkar vara samma beat och många såg det som att Bake Sale projektet var dött. Men idag släpptes det alltså. Spenderade halva morgonen dansandes till detta och hooken är enormt catchig. Men det finns vissa ändringar i den nya låten som en tråkig jäkel som jag inte orkar med, en del tweaks känns pålagda i efter och passar inte in, den jag skyller detta på är Juicy J, som jag har för mig producerade denna, men hans adlibs är inte så roliga som han tror. Men sammanfattningsvis en bra singel. Likvärdigt klubbvänlig som “Whole Lotta Lovin´” men också snäppet mer originell kanske.

Ha en bra fredag. //

[rapochannat-blog]

Svensk Hiphop Höst // Vinter 2015

Erik Lundin – Suedi

Gud vilken hype, helt ärligt. Ja, plattan är grym, men herre jävlar vad svenska hiphop community hyperventilerande över denna Epn. Det ger väl kanske en bild av hur tråkigt hiphop Sverige är. Men om jag ska prata om skivan så ska jag göra det och inget annat. Det är bra, det är träffsäkert och det är trendigt. Vi får lite trap, grime och spoken word. Det är allt annat än repetitivt. Annie Lööf är en banger. Västerort tar inte direkt upp något originellt ämne, men visst, Erik Lundin kan sin lyrik. Har redan nämnt vad jag anser om ”Haffla” och jag står kvar vid min åsikt kring det.  Allt som allt, hade inte hypen varit så enorm hade jag blivit imponerad. Nu presterar bara Lundin som jag förväntade mig, det är ju trevligt med ett bra album, men andas i påse tack.

3/5

+ Annie Lööf, Västerort

- Haffla

Livet På Faktura - Livet På Faktura

Helt olikt ”What a time to be alive” är det inte. Gonza-Ra och Arvid Lundquists collaboration är en försvenskad version av amerikansk hiphop, eller ja en norrlänsk version snarare. Det är faktiskt väldigt charmigt att höra Norrland som tema i ett hiphop album. Det har aldrig hänt förut och passar båda rapparna bra. Produktionen i låtar som Över Er och Nattugla är skarp och verserna är genomgående bra från båda rapparna, som mixtape är det riktigt värt att lyssna på, det enda jag stör mig på är den sönder auto-tuneade låten ”Sätter ner foten”. Finns delar på låten som är smått cringy, men vem bryr sig om det när resterande fyra låtarna är på topp.

3/5

+ Över er, Nattuggla, Sedvanor

- Sätter ned foten

Rikard ”Skizz” Bizzi - IV: Legenden om Urban

Min första recension på denna bloggen var Skizz Ep ”Ur Funktion”. Den var stilistiskt sett mycket välgjord och var en mycket frisk luft i svensk hiphop, men den tappade den potentialen med lite halvdana låtar. Men nonetheless gillar jag Skizz, så jag var på plats på release-festen till denna nya plattan. Han körde några låtar och det jag hörde gjorde mig nyfiken, sen körde han också ”Träd” (Lite på min request via IG) så stor shoutout för det. Grym låt. Så dagarna efter pumpade jag Legenden om Urban konstant, men kanske inte för att jag fastnade, utan snarare för att jag så gärna ville fastna. Det gjorde jag tyvärr aldrig. Men funkigt är det! Det märks att Skizz är stolt över sin stil från ”100kg Funk”. Truth be told så är jag inte så stor på den svenska g-funk Skizz kör och det gör det lite svårt för mig att förstå vad han går för.

2/5

+Vem e Urban?, Rök

- Länder,

[rapochannat-blog]

Kendrick Lamar & J. Cole - Black Friday

Jaha. Oväntat för vissa kanske, men det känns som denna kollaboration alltid legat i luften. J. Cole och Kendrick Lamar är båda rappare som är enormt populära och otroligt talangfulla. En kollaboration mellan dessa på ett helt album har varit ett rykte som cirkulerat sedan en bild på ett möjligt albumomslag läkt ut på nätet. Så nu fick vi ett smakprov på vad som kanske komma skall. Två låtar, där Lamar och Cole byter beats från deras senaste album. K.Dot spottar bars över ”A Tale of 2 Citiez” beatet från Coles senaste album och Cole lägger sina verser över ”Alright” beatet från Lamars senaste album. Det är lite av en återvinning av beats från två enormt framgångsrika album.

Det är lite intressant också hur beatsen tycks passa gästrapparen mer än originalet. Inte sagt att någon av dessa Black Friday låtar är bättre än originalet, utan att det Pharell producerade ”Alright” beatet tycks vara ett typiskt J. Cole beat. Samma sak går för ”A Tale of 2 Citiez”.

Jag ska börja med att prata om J. Cole´s ”Black Friday”. Jag älskar ”Alright” beatet, så när jag hörde introt så blev jag direkt exalterad! Wow, detta kan ju inte vara något annat än bra tänkte jag. Det hade jag helt rätt i. J. Cole går in och försöker verkligen, han vill verkligen. Men jag tycker faktiskt, och ni lär inte hålla med mig: att J. Cole är en till stor del överskattad rappare. ”2014 Forrest Hills Drive” var ett bra album, men innan detta var det enda jag fann intressant med honom var hans Villematic låt. Han har verkligen bara släppt ett riktigt bra album. Jag säger det igen, med betoning på riktigt. Ett riktigt bra album. Detta går ut på låten, J. Cole har svårt att hålla sig till sitt ämne och oavsett hur skarpa punchlines om ormar i gräset han har så är ”Alright” Kendricks låt. De sista raderna är dock intressanta, det kan han i alla fall få.

” "When you and K. Dot shit drop?” Bitch never, they can’t handle two Black niggas this clever. But this February, bet shit get scary when I fuck around and drop...”

Nu till, det jag tyckte var den solklart bästa låten av dessa två. En extremt hungrig Kendrick Lamar. Det är lite som hans ilska från ”The Blacker The Berry” har riktats om och nu släpps ut mot beatet på denna låten. Rad på rad. Han mördar det. Flexibelt flow är genomgående och raderna om 2Pacs placering på Billboards top 10 rappare genom tiderna lista levereras med ett flow som jag hört i flera av K.Dots låtar, och det låter skitbra. Kanye Wests ”College Dropout” får en shoutout, Donald Trump får ett mittenfinger och låten avslutas med att Lamar avbryter sig själv mitt under en rad och en sitter bara där önskandes att får höra fler bars.

”Everything is high stakes nowadays, that’s how it played nowadays, It’s like an 8-ball to the face nowadays, I'm laced nowadays, my gun is off the waist nowadays”

[rapochannat-blog]

Justin Bieber - No Sense ft. Travi$ Scott

För den som missat det, så har Justin Bieber släppt nytt. Har skummat igenom det och inte direkt fastnat för något, förutom denna låten! Fantastisk soft-rnb-trap! En Biebers “Drunk In Love”. Fina smattrande trummor och en helt okay vers (om en kan kalla det så) av Travis Scott, och vi får en "straight up" adlib <3. Absolut inte på nivå med Maria Im Drunk (!) men definitivt värt att lyssna på. Bra video dessutom!

Förutom detta så är det mycket i mitt liv just nu, så inläggen kan bli lite sega. Men jag har som mål att försöka plöja igenom recensioner på alla mina Hiphop-Vinyler så snart som möjligt. Det kommer bli långa hyllningar till album jag älskar, så knappast så mycket kritik. Men vad gör det när det kommer vara album som mer eller mindre förändrat mitt liv. //  

[rapochannat-blog]

Det var inte med meningen // Madi Banja // Svensk hiphop // 2015

Madi Banja har under en väldigt kort tid, med endast två singlar imponerat stort på mig. Inte bara genom framgång utan också genom att ha två rena fullträffar på loppet av mindre än ett halvår. Ofta backad av sin vän Lorentz under sina framträdanden så har de, om en kan säga så, tjänat på varandras framgång. De går båda under samma bolag, LMTH (Let´s Make That Happen) som jag tror att Lorentz grundade. Därför kommer jag inte börja tjafsa om att Madi Banja kopierar Lorentz då jag tror att inspirationen går fram och tillbaka, jag ser Madi Banja, Lorentz och Vittorio Grasso som ett team som gång på gång imponerar på mig. Och denna EP är inte ett undantag.

Det första jag möts av är introt ”BJL – ARN”, och jag måste säga att ett återkommande tema på produktioner av LMTH är dessa fyndiga och väldigt charmiga låttitlar. På samma sätt som Lorentz hade en låt döpt efter ett piratkopierat avsnitt av serien The OC, så har Banjas intro titeln av en flygbiljett från Banjul till Arlanda. Låten handlar också om Madi Banjas ankomst till Sverige och har en kort feature av Lorentz. Vi fortsätter efter det med ”Hollywood”, en låt som textmässigt påminner något om Lana Del Rey. I avseendet att den genomsyras av teman som storstad, glamouröst liv och dekadens.

"Dom säger vi kommer ifrån två skilda världar, jag lärde mig svenska ifrån Skilda Världar"

”Sahara Hot nights” som kommer efter har en fantastisk produktion med små ljudklipp av en pistol som laddas och Banja presterar textmässigt på hög nivå. Båda tidigare singlarna Madi Banja släppt finns på denna EP, alltså ”Inga Problem” och ”Du och Jag” tillsammans med Lorentz. Dessa singlar är fantastiska i sig och är låtar som jag otaliga gånger, något onykter, dansat till med kompisar. ”Inga Problem” med sina fantastiskt krispiga trummor och Banjas rader om kontraster som fortfarande är bland de träffsäkraste han skrivit. ”Du och jag” med Lorentz är lite av ett anthem för dessa två i kombination. Här definieras kontrasten mellan Lorentz och Banja och det gör mig väldigt glad att höra. Lorentz med sin lite sömniga röst mumlar fram rader om att se gosig ut i Gucci ochBanja ger en invit till en gambisk måltid i utbyte mot att du tar med en flaska sambuca. Allt detta med glimten i ögat. Jag hörde denna live på Popaganda i år och det blev minst sagt folkfest i publiken. Efter det får vi höra ”Paul Walker R.I.P.” med tydliga influenser av 90tals EDM, och Madi Banjas delivery på denna låten är bara helt fantastiskt!

”För pengar kommer, pengar går, Som sommar, vinter, höst och vår. Som kärleken ifrån igår… Vart tog den vägen?”

”Gå på tå” är något av en trap-balad i atlantastuk, och visst, det funkar så mycket bättre än nästan allt annat jag hör i dagens svenska hiphop, men skulle jag ställa Madi Banjas album mot svensk hiphop överlag så skulle detta bara bli en hyllning. Jag föredrar istället att jämföra med vad jag vet att Madi Banja kan prestera, och utifrån det så är detta en av de sämre låtarna på albumet. Smultron-raden är obekvämt dålig och jag tycker att Banja är ovanligt spretig i ämnet för låten.  

”Välkommen till dalen” tar upp ett ämne jag tycker är så played out inom svensk hiphop så hälften skulle kunna vara nog. Att berätta om sin ort. Men produktionen är ju bra, och Banja är svår att stå emot, han är faktiskt väldigt charmig. Men det blir ändå en platt låt, hooken är något som skulle kunnat landat på en platta producerad av Stress. Dock ett plus i kanten för han fick mig att skratta högt med raden ”Springer från polis, jag har inte ens gjort nått.. Please?!”

Fredrik Strage skrev, när han recenserade detta albumet för några dagar sedan i DN att albumet behövde fler klubblåtar av samma kaliber som ”Inga problem”, och jag är beredd att hålla med om att fler klubbvänliga låtar hade varit fantastiskt, eller åtminstone en riktig hit-singel. Men det är inte en hit-singel som håller denna EP från att vara fulländat. Det är snarare att det är just en EP, inte ett album. Det är ganska löst ihopkopplade låtar utan någon riktig röd tråd. Ur ett EP perspektiv så är Det var inte med mening grymt! Bara att jag ville ha ett album av Madi Banja. Ett verk i nivå med Kärlekslåtar, något jag kan spendera hela året med att analysera och lyssna på. Istället lämnas jag med egentligen bara sex nya låtar, då två redan varit släppta som singlar, och trotts att jag nu är övertygad om att Madi Banja kan skapa mästerliga låtar. Så lämnas jag med känslan av att det kunde varit mer.

//

4/5

+ Sahara Hot Nights, Paul Walker R.I.P., Du och jag, Inga Problem

-  Välkommen till dalen

[rapochannat-blog]

Olle Grafström - Jag kan inte stoppa vintern

En producent jag länge beundrat och under senare år blivit polare med är Olle Grafström, medlem i hiphop-kollektivet Tjuvjakt som producent och sångröst. Han släppte i veckan en låt producerad av honom själv samt Alexander Redving där Grafström också sjunger. Låten är en form av svensk pop blandat med ett jävligt experimentellt sound när det gäller sampling! Jag diggar det som fan. Videon är också jävligt artzy så checka den också! ... Gud vad jag gillar detdär manipulerade samplet i början av låten...

[rapochannat-blog]

Justin Bieber - Hotline Bling Remix

// Ladda ner här

Whoa! Det är fan inget snack längre. 2015 är Drakes år. Justin Bieber släppte en (nu borttagen) remix på Hotline Bling. Det är lite som att Justin Bieber bytt perspektiv på låten, och nu är den som nobbar. Detta håller fan standarden! Keep it up Bieber.

S/o till Danaë för tipset!

//