#blodbok

[forislynx]

Och vem tror egentligen att tiden förlöper linjärt, det är ju bara en grymt absurd barnsaga, dessa skeenden efter varandra, nutidens varande! Allt är alltid så gräsligt samtidigt och slukat, en sådan slät, linjär, icke fragmentarisk historia, den är väl bara dikt och förbannad lögn!

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Mor har tre lager hud. Den första huden består av kvinna. Hon hade gärna velat vara en man. Hon ville få tillåtelse att vara aggressiv. Studera. Slippa ha barn. Samtidigt hatar hon män. [...] Mors andra hud är av prat. Prat är en rustning. En ärvd hud. Mors tredje hud består av seg glömska.

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Jag har alltid varit ett slags möbel, en byrå för utsorterade saker. Jag vet inte hur, men de vuxna deponerade sina saker, teman, problem i mig: känslorna, de oönskade, rädslorna, vara man, vara kvinna, såren. Det är möjligt att dessa saker bara låg där helt herrelösa, att jag samlade in dem, att det var jag själv som stoppade in dem i mig.

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Jag kände att skrinen var mormors inre, evakuerade rum. Skrinen var mormors bundsförvanter; jag visste att hon hade skurit bort små bitar av sin tomhet och att hon bevarade dem i skrinen. [...] "En dag kommer du ärva alltsammans", sa hon och det kändes alltid som ett hot.

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

We were raised at the end of the 20th century, in the short period of the "end of history", with the belief (and expectation) that we could become everything. But the end of history has ended, war and violence never really left, only left the self-image of "the West".

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Mormor äter ofta hemma hos dem. Mor och mormor kämpar då med varandra. De pratar i mun på varandra. Det handlar om vem som pratar högst. Far är försvunnen i sina skinn. Barnet måste lyssna. Någon måste ju lyssna. Vad skulle annars hända med människorna om ingen lyssnade?

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Situationen som aldrig kan berättas helt, som inte låter sig vävas in i den egen livsberättelsen, finns samtidigt överallt och ingenstans, den lägger sig alltid i, men är aldrig tillgänglig, fyller på allt men är alltid tom.

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Det handlar inte om att skuldbelägga någon, det handlar om att trassla ut de trådar som vi är vävda av: att reda ut de trådar som binder samman oss som lider av manlighet, som fängslat var och en av oss i en kokong av tystnad, skam och skenhelighet.

Kim de l'Horizon, Blodbok