Då slutade jag gråta och började hata mor – ett stillsamt, ynka, dolt hat, som jag gömde djupt inombords; ett stycke is under en fallucka.
Kim de l'Horizon, Blodbok

seen from Argentina

seen from United States

seen from Switzerland
seen from Malaysia
seen from U.S. Virgin Islands

seen from Angola
seen from T1
seen from Switzerland
seen from United States
seen from United States
seen from United States

seen from Türkiye
seen from United States
seen from China
seen from United States
seen from United Kingdom
seen from Russia
seen from China

seen from Malaysia
seen from Japan
Då slutade jag gråta och började hata mor – ett stillsamt, ynka, dolt hat, som jag gömde djupt inombords; ett stycke is under en fallucka.
Kim de l'Horizon, Blodbok
Det som omgav barnet låg aldrig utanför barnet, det hade ingen hud; världen passerade in i och ut ur det.
Kim de l'Horizon, Blodbok
Jag har uppoffrat mig så som man förväntar sig. Varit en helande hand utan en egen kropp. Jag förklarade mig beredd att sköta dina sår, du tjurskitiga värld, pyssla om dig, sköta om dig, och nu äntligen ser jag: Du är ett enda oläkbart sår! Förbannat också! Jag har gått med på att älska dig. [...] Men inser du egentligen hur besvärligt det är? [...] Säg mig, du din svinstia från en annan stjärna, hur kommer det sig att inte också jag någon gång får känna en smula lycka?
Kim de l'Horizon, Blodbok
Du var för högljudd, för krävande, för grov, du lyssnade aldrig, du skickade pengar och lade till den här meningen i brevet: "Du vet väl att du alltid kan komma och hälsa på mig." Jag är ledsen att jag är ett sådant dåligt barnbarn.
Kim de l'Horizon, Blodbok
If we have a generational task, I think it is this: to start looking under the obvious wounds at the hidden ones, inherited ones (as so many of my friends do). And to let the traumata of our families finally gush out [...]. To cut the bloodline and not pass this shit on any longer.
Kim de l'Horizon, Blodbok
Barnet undrar. När måste man bestämma sig. Om man ska bli man eller kvinna? Barnet poserar ofta framför spegeln. Men aldrig särskilt länge. Barnet känner rädsla. Att också spegeln ska behålla hans kropp. Barnet vet: Det får inte bli en man.
Kim de l'Horizon, Blodbok
Jag har alltid haft en extremt klar insikt om vad som passar sig, och vad som inte gör det, utan att någon måste tala om det för mig, och jag kände en alldeles omänsklig skam om någon gjorde något opassande.
Kim de l'Horizon, Blodbok
Det slog mig först flera år senare att det fanns en märklig konkurrens mellan mig och henne. Att jag inte hade studerat för hennes skull, utan i stället för henne. Jag visste att det hade varit ett mycket svårt beslut. Jag menar: JAG var ett svårt beslut för henne. Jag var en olyckshändelse.
Kim de l'Horizon, Blodbok