Sweet Seals For You, Always
RMH
Misplaced Lens Cap
if i look back, i am lost
izzy's playlists!
ellievsbear
Mike Driver
⁂
wallacepolsom
No title available
DEAR READER
taylor price
Cosimo Galluzzi
JBB: An Artblog!
祝日 / Permanent Vacation
No title available
occasionally subtle
art blog(derogatory)
tannertan36
let's talk about Bridgerton tea, my ask is open
seen from Lithuania
seen from United States
seen from United States
seen from Russia
seen from United States
seen from United States
seen from Romania
seen from Türkiye
seen from Germany
seen from United States
seen from Brazil
seen from United States
seen from United States
seen from Canada
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
@forislynx
Hör nu värld, om du bara tog dig tid att plocka de vita fingrarna, mynthjärtat, skulle allt bli bra. De är så oväntade. De är lika goda som salt. Om någon hade gått med dem till van Goghs rum varje dag skulle hans öra ha suttit kvar. Jag vill tro att ingen längre skulle dö om alla trodde på prästkragar
Anne Sexton, The Death Notebooks (ur dikten Blommornas och maskarnas furie)
[...] Fula änglar talade till mig. Felet, hörde jag dem säga, var mitt. De tisslade som gröna häxor i mitt huvud, lät förödelsen droppa som en trasig kran; som om förödelsen hade översvämmat min mage och fyllt din vagga, en gammal skuld jag måste axla.
Anne Sexton, To Bedlam and Part Way Back (ur dikten Avbilden)
Jag sårades, för länge sedan. Jag lärde mig att finnas, som motstånd,
Louise Glück, Ararat (ur dikten Parodos)
För henne fanns numera ingen tid, hon hade redan påbörjat ett slags evighet.
Birgitta Trotzig, Dykungens dotter
Dessa människor, tänker han, deras önskningar och drömmar, deras strävanden och göranden, allt det lilla, allt det stora.
Niklas Rådström, Boken
Du var för högljudd, för krävande, för grov, du lyssnade aldrig, du skickade pengar och lade till den här meningen i brevet: "Du vet väl att du alltid kan komma och hälsa på mig." Jag är ledsen att jag är ett sådant dåligt barnbarn.
Kim de l'Horizon, Blodbok
Jag rör dina kinder, som blommor. Du stöter emot mig. Vi glömmer allt vi vet. Jag är en strand och sköljer dig bort. Du bryter ifrån mig. Jag väljer din enda väg, min lilla arvtagare och överräcker dig, rister jagen vi mister. Gå barn, som är min synd och inget mer.
Anne Sexton, To Bedlam and Part Way Back (ur dikten Okänd flicka på förlossningsavdelningen)
Ängeln stryker sin mantel över deras hjässor, för sina fingrar över deras ögonlock, häller skopor av andetag i deras lungor. Ängeln vill låta dem sova. Ängeln vill låta dem fortsätta tro att det som redan skett inte kommer att hända.
Niklas Rådström, Boken
If we have a generational task, I think it is this: to start looking under the obvious wounds at the hidden ones, inherited ones (as so many of my friends do). And to let the traumata of our families finally gush out [...]. To cut the bloodline and not pass this shit on any longer.
Kim de l'Horizon, Blodbok
Ur ett globalt, historiskt perspektiv har censur utövats av tre övergripande skäl: religion, politik och sedlighet.
Jon Helgason, Censur på gott och ont
Men när arbetare använder sin sociala förmåga till att lova varandra solidaritet, så måste det göra hela skillnaden. Då vänder dom det sociala vapnet mot sina herrar och kräver sin rätt.
Nino Mick, Vulcan
Det är juni. Jag är trött på att vara stark.
Anne Sexton, All My Pretty Ones (ur dikten Sanningen de döda vet)
Vi blev också samma, oskiljaktiga, katastrofen förenade oss, samma död, samma öde, samma grav, samma kropp, samma jord. Vi vaknade som töser och vid middagstid var vi ett par tusen kilo bränt kött.
Nino Mick, Vulcan
Barnet undrar. När måste man bestämma sig. Om man ska bli man eller kvinna? Barnet poserar ofta framför spegeln. Men aldrig särskilt länge. Barnet känner rädsla. Att också spegeln ska behålla hans kropp. Barnet vet: Det får inte bli en man.
Kim de l'Horizon, Blodbok
Det är otroligt vilken källa av gråt som kan finnas i en människa, hur outsinlig. Om natten - den bara flödade och flödade. Hon var bara ofattbar sorg.
Birgitta Trotzig, Dykungens dotter
Barnets ögon var långsmala och hade en brunaktig färg som klart dyvatten, de var fyllda av ljus. [...] Barnet som händerna höll upp över klumpen av människohuvuden, över ögon, munnar, log med hela kroppen. Det var ett grått jubel över dödens hav.
Birgitta Trotzig, Dykungens dotter
Ja jag försöker ta mitt liv bit för bit, en ofarlig syssla.
Anne Sexton, Leva eller dö (ur dikten Beroende)