florilegium

poesi, psykologi, filosofi, historia, mystik, queerhet och andra utdrag ur min läsning. posting in Swedish and English.

[forislynx]

Varje dag finns något litet, sägs det som är absolut gott en sekund, en detalj som Satan inte ser men idag är golv, bara imorgon också och imorgon

Mara Lee, Min tunga moder

[forislynx]

Det gamla var förgånget, världen hade flyttat sig ett steg, allt var nu olikt mot förr.

Birgitta Trotzig, Dykungens dotter

[forislynx]

Denna stad bestod till sitt innersta av dem som dömde och dem som blev dömda – det var stommen i allt.

Birgitta Trotzig, Dykungens dotter

[forislynx]

Kan hon förlåta? Någonstans finns det en lista över alla försummelser, alla brister och underlåtelser, alla hot och hårda ord, men hon orkar inte dra fram den. Det är dags att dra ett streck, förlusten är så stor att hon inte orkar väga och mäta den, inte tänka på den alls. Ofta när hon tänkt att Maria Eleonora hade varit självisk, hade hon nog i själva verket varit skräckslagen. En rädsla som hon inte någon gång hade lyckats förstå eller behärska. Felet var att hon hade förväntat sig att hennes barn skulle hjälpa henne.

Ulrika Kärnborg, Lejonburen

[forislynx]

Det är en sommarsöndag, årets första. Du lever och är ett med allt. Allt vad du lidit kan du förgäta — det var ej någonting.

Ragnar Jändel, Blommor

[forislynx]

Jag sårades, för länge sedan. Jag levde för att hämnas på min far, inte för den han var – för den jag var: från allra första början, i barndomen, trodde jag att smärta betydde att jag inte var älskad. Det betydde att jag älskade.

Louise Glück, Ararat (dikten Tidigaste minnet)

[forislynx]

Det var så mycket som ett helt liv, det som hände i den röda gryningen i soluppgången. Det var en oändlig tid. Den kunde inte ha något slut.

Birgitta Trotzig, Dykungens dotter

[forislynx]

Hon förundrade sig över hur människans kropp vecklar ut sig i tiden, starkt ohejdbart stiger skikt efter skikt fram ur sin frölinda.

Birgitta Trotzig, Dykungens dotter

[forislynx]

Jag har alltid varit ett slags möbel, en byrå för utsorterade saker. Jag vet inte hur, men de vuxna deponerade sina saker, teman, problem i mig: känslorna, de oönskade, rädslorna, vara man, vara kvinna, såren. Det är möjligt att dessa saker bara låg där helt herrelösa, att jag samlade in dem, att det var jag själv som stoppade in dem i mig.

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Jag kände att skrinen var mormors inre, evakuerade rum. Skrinen var mormors bundsförvanter; jag visste att hon hade skurit bort små bitar av sin tomhet och att hon bevarade dem i skrinen. [...] "En dag kommer du ärva alltsammans", sa hon och det kändes alltid som ett hot.

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Men den som inte får lov att minnas, blir ensam som en sten.

Birgitta Trotzig, Dykungens dotter

[forislynx]

We were raised at the end of the 20th century, in the short period of the "end of history", with the belief (and expectation) that we could become everything. But the end of history has ended, war and violence never really left, only left the self-image of "the West".

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Tveka i augusti. Var blyg. Låt dina tår darra i sina sandaler. Men plocka druvan och ät i förtröstan. Druvan är Guds blod.

Anne Sexton, The Awful Rowing Toward God (ur dikten De tolv tacksägelsernas mässa)

[forislynx]

Ni kommer knappt att få något av allt det som ni hetast åtrår. I gengäld kommer ni att uppnå annat. [...] Om ni har tur kan ni uppnå hög ålder och gå bort omgiven av människor som älskar er. Om ni har tur kommer ni själv att älska. Ni är inte den ni tror att ni är. Och döden, den kommer när den kommer.

Ulrika Kärnborg, Lejonburen

[forislynx]

Och hon kände att hon kunde klara allt: flickan var skydd mot allt. En sol hade gått upp över hennes liv.

Birgitta Trotzig, Dykungens dotter

[forislynx]

Mormor äter ofta hemma hos dem. Mor och mormor kämpar då med varandra. De pratar i mun på varandra. Det handlar om vem som pratar högst. Far är försvunnen i sina skinn. Barnet måste lyssna. Någon måste ju lyssna. Vad skulle annars hända med människorna om ingen lyssnade?

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Ty flickan var ett barn av det slag som redan från första ögonblicket är som ett enda leende, överfylld av ett slags kiknande jubel – fast ännu tyst, man förstår egentligen inte varifrån intrycket kommer, bara att det alldeles otvivelaktigt är där.

Birgitta Trotzig, Dykungens dotter