#barndom

[forislynx]

Jag har alltid varit ett slags möbel, en byrå för utsorterade saker. Jag vet inte hur, men de vuxna deponerade sina saker, teman, problem i mig: känslorna, de oönskade, rädslorna, vara man, vara kvinna, såren. Det är möjligt att dessa saker bara låg där helt herrelösa, att jag samlade in dem, att det var jag själv som stoppade in dem i mig.

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Mormor äter ofta hemma hos dem. Mor och mormor kämpar då med varandra. De pratar i mun på varandra. Det handlar om vem som pratar högst. Far är försvunnen i sina skinn. Barnet måste lyssna. Någon måste ju lyssna. Vad skulle annars hända med människorna om ingen lyssnade?

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Det jag hatade var att vara barn, att inte kunna välja vilka jag skulle älska.

Louise Glück, Ararat (ur dikten Brun cirkel)

[forislynx]

Eftersom jag minns dessa händelser vet jag att det fanns ett barn där ibland, men det där barnet känns inte som jag. Jag vet inte om de nämnda barndomsminnen är mina, eller om någon har berättat dem för mig och jag inte längre minns vem, eller om jag läst om dem och inte längre vet var. Jag försöker skriva om den här tiden, som fattas inuti mig, som har blivit kvar inom det där barnet.

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Det som omgav barnet låg aldrig utanför barnet, det hade ingen hud; världen passerade in i och ut ur det.

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Barnet undrar. När måste man bestämma sig. Om man ska bli man eller kvinna? Barnet poserar ofta framför spegeln. Men aldrig särskilt länge. Barnet känner rädsla. Att också spegeln ska behålla hans kropp. Barnet vet: Det får inte bli en man.

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Jag vill förstå varför jag knappt har några minnen av min barndom, och varför de jag har bara handlar om dig. Jag vill hitta ett språk med vilket jag kan fråga dig: "Var är mina nära och kära?" Jag vill veta hur den här skiten har hamnat i våra ådror.

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Det är som om en flock fåglar plötsligt lyfter ur hennes bröst och med en kittlande känsla tar med sig den sista skärva barndom hon burit inom sig.

Kristina Sjögren, Kvinnokungen