#dysfori

[forislynx]

It’s not how others perceive me that matters to me; it’s how I perceive myself.

Lou Sullivan, We Both Laughed in Pleasure: The Selected Diaries of Lou Sullivan, 1961-1991

[anarchist-caravan]

[forislynx]

I’ve tried to learn to live without affection, but I can feel it eating me from inside. It seems so foreign to me when I see how free + open everyone around me is with their bodies.

Lou Sullivan, We Both Laughed in Pleasure: The Selected Diaries of Lou Sullivan, 1961-1991

[forislynx]

Jag ville berätta för dig om min konstanta rädsla för min kropp. Att vara i maskopi med de hemskaste monstren under täcket i sängen. Det är bara det att det inte rör sig om ett täcke utan om min hud. Samma rädsla som när människan lever i en lumpig hydda och det kommer en storm. Men stormen kommer inte, den är redan här: alltid, överallt, hopplös. Ibland en känsla av att det är okej att bo i denna hydda. Och ibland, i perioder, känslan av att var fel - den avgrundsdjupa, totalt sönderslitande rädslan, att vara fel ända in i den sista fibern.

Kim de l'Horizon, Blodbok

[forislynx]

Jag skriver till dig för att motarbeta det förakt jag känt för denna kropp så länge jag kan minnas, och som också bär ansvar för att jag har så få minnen av kroppen. Hur ska man hålla kvar det som alltid ger efter, blir suddigt, flyter ihop?

Kim de l'Horizon, Blodbok

[ilovepejon]

Dysfori

[forislynx]

Om det å andra sidan inte råder överrensstämmelse mellan kropp och psyke, måste antingen kroppen förmås att passa ihop med [psyket] eller omvänt, och vilketdera som skall göras tillkommer det patienten själv att bestämma [...].

Michael Dillon, Jaget: körtlarnas inverkan på personligheten

[forislynx]

Nu finns det som sagt ingen annan erkänd form av behandling för dessa människor än den psykologerna erbjuder, ty det som patienten begär, nämligen att kroppen skall göras om så att den passar hans psyke, det förvägras honom. En sådan sak vore enligt psykologernas förmenande detsamma som stympning […]. Varför skall […] självgoda, skenheliga lekmän och psykologer vilkas instinkter har den naturliga begränsning, som är följd av att de inte själva kunnat leva sig in i de människors läge, om vilka de menar sig så sakkunnigt kunna skriva, varför, frågar jag, skall de envisas med att vilja föreskriva de så kallade homosexuella vad de skall göra eller inte göra? Bör inte individen själv få avgöra, om han vill bli "stympad", bli föremål för experiment eller lämnas i fred?

Michael Dillon, Jaget: körtlarnas inverkan på personligheten