Come to think of it...I don’t think I do easy. Liksom NÄR...har jag valt det enkla? Är det inte KABLAMMO! så är jag nog inte ens intresserad. I want passion, jag kräver passion och sånt som känns. Det är när the kablammo inte är kablammo längre som jag tröttnar. Om man verkligen hatar mig ska man döva elden och ge mig en mild kokt vit macka.
Kanske är det därför jag är där jag är idag. För jag hade ju ett sånt där jobb som faktiskt var ok och det var väldigt givande med alla ungdomar omkring en som både testade mig och gillade mig. Men jag verkar inte funka där. Jag verkar inte kunna ha lite magproblem utan om jag har det så ska det tydligen vara lite lätt livshotande. Jag väljer en partner som.... jag vet inte men när jag tittar på mitt liv så ser jag en fet röd tråd och det är intensitet. Det är FEEL. Jag kan inte ta ut en kopp till köket i taget, utan måste bunkra på mig så många att jag knappt klarar det. Och gärna några hinder på golvet så jag måste koncentrera mig. Kanske gjorde jag mig liten så att allt annat skulle vara gigantiskt? För vilken utmaning ligger i att vara störst?
Nu är det ju furtielva mode: hard igen. Hur ska jag tjäna pengar är en fet. Hur ska jag fixa ordning min hälsa? Hur ska jag kunna bli en del av samhället igen? Hur ska jag kunna ... ju mer jag tittar på det jag gör så inser jag att jag leker inte i lätthagen. Jag är inte the easy trip längs stranden, jag är snarare oh shit! hur kom vi hit!? Håller vägen för den har rasat lite därframme vid stupet. Lite som vägen jag valde i Norge. Jag tror jag får embracea det. det är klart jag vill ha lugnt också men det är efter kaoset. Lugn utan kaos är... hell on earth?
Samtidigt måste jag ju hålla det galna på en sån nivå att jag och mina nära och kära överlever. Jag vill inte dö, jag vill leva. Så jag drar i stormvindar och försöker hålla de på plats. Nuuuuuuu ska vi seeeee häääär. Duuuuuu ska vaaaaa dääääär. ok phew. Sen guppar båten vidare.
Det svåra just nu är att lyckas hålla mig lugn trots av jag kokar inombords. Jag vill göra så himla mycket, känna så himla mycket, prova så himla mycket men samtidigt får INGET ske. Inte ens knappt skratta. Den. Den leken ska jag tydligen leka nu. Ok så det går ut på att du känner att du fullkomligt kokar över, lite som att du är en nytankad lamborghini men NU ska du stå i garaget. Ok jag börjar brusa upp redan och måste lugna ner mig. *andas*
Kanske är det så att det rinner warriorblod i mina ådror. Kanske är det därför jag inte kan funka när det funkar. kanske är det därför jag “rör om i grytan” när jag upplever att det stannat. Jag är nog en grytrörare.
