#energidryck

[toracollita]

#celsiusenergy #guava #energydrink #energidryck to wake me up https://www.instagram.com/p/BpnxPwUFPxi/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=1re34gwrespc6

[toracollita]

#energydrink #energidryck #gojoy On way to work and notice I left my energy of the day on freezer at home... Happen to pass buy a store and find this new taste. 3 for 10 SEK. New taste!

[toracollita]

New #monsterenergy #energydrink #energidryck juiced mango. Love the taste. ^^

[kladforetag-blog]

Milebreaker - Sports training and racing

Milebreaker – Sports training and racing

Milebreaker – Sports training and racing Milebreakers products ranging from supplements and food for training and racing accessories. Milebreaker focuses on running, cycling, skiing, triathlon, Orientation, Multisport, Swimming and Other fitness sports Milebreakers produkter sträcker sig från kosttillskott och livsmedel till tränings- och tävlingstillbehör. Milebreaker är inriktat på Löpning,…

View On WordPress

[ebeeto]

E3 utanför murarna – en odyssé mot sanningen

Los Angeles Convention Center, juni 2014

"Varför erkänner du inte bara att du är en girig och elak gubbe?"

Peter stirrar frågande på mig. Min skjutjärnsjournalistik biter inte på en så härdad spelguru som Molyneux ändå måste anses vara (även om han är en girig skurk). Han som en gång i tiden hade mer innovationskredd än någon annan spelmakare har börjat kränga sin Facebook-osande klickfest Godus för dyra pengar och är värd mina okvädesord. Men de biter inte. Med ett konstlat leende räcker han fram en färgglad burk energidryck. Jag spänner ögonen i honom.

Det är inte Peter Molyneux jag intervjuar med hämndfylld ilska. Mitt önsketänkande spelar mig ett spratt. Det är en kvinna i hotpants vars arbetsuppgift är att introducera en ny sockerdricka med vitamintillskott till mässbesökarna på konventcentret i Los Angeles. Men jag vill att hon ska vara Peter Molyneux, för jag kommer inte in på mässan och måste göra det bästa av situationen.

Jag svär över min chefredaktörs oförmåga att plikttroget ta hand om mig och mina registreringar. Ett ögonkast på kalendern i mobilen förtäljer att jag just i detta nu skulle ha fått se ett nytt co-op-skjutarspel i Nordic Games monter. Varför är det ens inplanerat? I den trettiogradiga Kaliforniensolen klibbar mina jeans fast i knävecken. Jag ställer mig under partytältet där energidrycken prånglas ut tills en stor man med litet headset säger åt mig att gå därifrån. Jag gör tydligen eventarbetarna olustiga till mods där jag står och byter fotvikt och så diskret som möjligt försöker pilla ut kalsongerna mellan skinkorna. Jag svarar med en motfråga. Jag undrar något om möjligheterna till djupare narrativ i en multiplayerupplevelse. Mannen med örsnäckan lägger ena handen på min axel och föser mig välvilligt bort från tältet. En fria pressens fiende, fastslår jag bittert.

Jag får syn på en dyr sportbil vars lack slagits in i latex med motiv föreställande avgrundsdemoner av något slag. Jag tänker på när bilen ska få sina nya kläder avpillade av någon underbetald roddare och sedermera bogseras hem till något garage i väntan på nästa leasning. West Coast customs... He got no idea, we 'bout to pimp his ride. Let's go! Jag såg Xzibit på Gamescom för två år sedan. Jag skulle ha gått fram och sagt något i stil med "when's the next album dropping? I've been banging that MMX mixtape for ages". Jag skulle ha delat ett moment med X to the Z och det hade varit något att skryta om senare. Som den gången jag satt i samma bar som David Chapelle i San Fransisco.

Någon står och delar ut flyers bredvid demonbilen.

"Vad kan spel med avgrundsdemoner lära sig av indiescenen?" frågar jag förstrött samtidigt som jag halar fram telefonen och startar ljudinspelningen.

Kvinnan med flyers understryker att hennes expertområde endast är just flyers och att det är där jag kan läsa om spelet. I pr-materialet finns däremot inget som besvarar min fråga. Jag ber om att få tala med kvinnans chef. Detta är en taktik jag många gånger sett på film. Det tar däremot inte lång tid förrän samme storvuxne man från tidigare står och blänger argt på mig. Hans headset ter sig nu ännu mindre och hans kropp än större än tidigare, som om hans muskulatur tillskansade sig näring via Bluetooth. Samtidigt som jag går därifrån med snabba steg och hårda hälar ropar jag "vad ser ni för möjligheter med den nya virtual reality-teknologin? Hur kommer spelutgivning se ut om fem år? När kommer mobilspelens verkliga vår?" Jag lämnar konventet med fler frågor än svar.

I min tillfälliga boning på Hollywood City Inn äter jag en kopp med mikrovågs-mac n' cheese. Två Bic-pennor får agera ätpinnar då bestick inte ingår i rummet. Jag kan inte släppa att Peter Molyneux var ett sådant as. Dels försökte han köpa min tystnad med koffeinläsk, och dels var han inte ens den jag utgav honom för att vara.

Hotellets wifi är för dåligt för att se Svt Play. Jag skriver en cyniskt humblebraggig tweet om att LA är alldeles för varmt och att datorspel är slätstrukna. Jag ångrar mig strax efteråt men vågar inte ta bort tweeten.

Imorgon ska jag hänga vid en foodtruck och diskutera den nya generationens dialogträd med någon som säljer langos. Och här är fortfarande för jäkla varmt.