10 gute Gründe, warum Putin Europa nicht überfallen wird: Eine kritische Analyse
Die EU und ihre lachhafte Russland-Paranoia: Ein Kontinent im Wahn
Es ist ein Schauspiel der Extraklasse, wie die Europäische Union sich derzeit in eine hysterische Panikmache vor einem angeblich drohenden russischen Einmarsch hineinsteigert. Die Brüsseler Bürokraten und ihre willfährigen Medienorgane überschlagen sich förmlich mit apokalyptischen Szenarien, als stünde Wladimir Putin kurz davor, mit seinen Panzern durch die Champs-Élysées zu rollen oder die Berliner Siegessäule zu erobern. Doch wer genauer hinsieht, erkennt schnell: Diese Angst ist nicht nur übertrieben, sondern geradezu lächerlich. Die EU, diese aufgeblähte, selbstherrliche Institution, die sich in ihrer moralischen Überheblichkeit suhlt, sollte vielmehr auf die Knie fallen und Putin für seine Besonnenheit danken – eine Besonnenheit, die verhindert, dass er auf diesen absurden Provokationszirkus ernsthaft reagiert.
Junilistans förtroenderåd skrev i Aftonbladet i slutet av april att de är för EU men att centraliseringen måste hejdas. Vi återger deras upprop nedan och uppmanar alla att självständigt tänka till inför EU-valet och genomskåda vilka som är falska respektive verkliga profeter i kritiken av EU-systemet. Att Junilistan ställer upp kombinerat med en stämning i opinionen om att EU styr allt för mycket har fått en del etablerade partier att i retoriken låta som EU-kritiker, men i verkligheten i Bryssal agerar de motsatt.
Vi undertecknande har ställt upp i Junilistans förtroenderåd, därför att vi stöder grundtankarna i Junilistans program inför EU-parlamentsvalet den 25 maj. Vi är helt för svenskt medlemskap i EU. Vi anser att EU har varit en stor framgång genom skapandet av den fria inre marknaden och rätten för alla medborgare i EU-länderna att studera, arbeta och bo var de vill inom EU. Vi stöder varmt att EU-samarbetets fasta grund är kraven på rättsstat, demokrati och mänskliga rättigheter.
Vi motsätter oss emellertid att allt större delar av den politiska makten på allt vidare områden flyttas från medlemsländerna till EU-institutioner utan egentlig demokratisk förankring i de europeiska folken. I SOM-institutets senaste studie av svenska folkets förtroende för olika institutioner visar det sig, som vanligt, att EU-parlamentet och EU-kommissionen ligger i absoluta botten.
I dag är cirka två tredjedelar av all kommunal verksamhet styrd av lagstiftning i Bryssel och 30-45 procent av riksdagens lagstiftning var styrd av EU redan för tio år sedan enligt äldre studier. Så har utvecklingen blivit utan demokratisk debatt, och opinionsmätningar pekar på att majoriteten av EU-ländernas medborgare är mot denna utveckling.
Centraliseringen undergräver demokratin, leder till att politiken blir allt sämre anpassad till nationernas egna förhållanden och innebär att EU utan debatt utvecklas till en superstat. Europrojektet är det mest dramatiska exemplet på hur illa det kan gå, när man låter drömmar om stormaktsutveckling styra politiska beslut med enorma ekonomiska och sociala konsekvenser. Även försöken att centralisera utrikespolitiken kan komma att leda till bakslag som underminerar det värdefulla i EU-samarbetet.
Vi motsätter oss också den pågående centraliseringen till Bryssel av makten över den ekonomiska politiken, arbetsrätten, välfärdsstaten, rättsskipningen och mycket annat. Valet till EU-parlamentet i maj är ett tillfälle att säga nej till detta i demokratins former.
Vi som undertecknar detta fördelar oss över den politiska höger-vänsterskalan och återfinns i olika delar av samhället. Somliga verkar i universitetsvärlden, andra i näringslivet och några är fria intellektuella. Vi är rimligen oense i många viktiga politiska och ekonomiska frågor, men vi delar en gemensam grundsyn på vad EU ska göra. Vi är för ett frihetens och demokratins Europa, vi är mot ett centralstyrt, överstatligt Europa och vi vill förstärka de europeiska nationalstaternas demokratiska självstyre.
Av de partier som ställer upp i EU-parlamentsvalet är det bara Junilistan som står för en sådan syn på EU-projektet. Därför finner vi, efter moget övervägande, att de som delar denna vår syn på EU bör rösta på Junilistan den 25 maj. I september i år ska vi sedan välja vilka som ska styra ett självständigt, demokratiskt och öppet Sverige. Då går vi skilda vägar.
Denna debattartikel var införd i Aftonbladet 29 april 2014 och undertecknad av:
Anders Björnsson, historiker och författare
Runar Brännlund, professor i nationalekonomi
P-O Eriksson, styrelseproffs, fd VD Sandvik
Owe Fröjd, partiledare Bålstapartiet
Sven Hagströmer, grundare och ordförande Avanza Bank
Bengt Holmgren, civ ing, civ ek, fd vd
Mats Kinnwall, fil dr i nationalekonomi
Hans Albin Larsson, professor i historia
Nils Lundgren, fil dr i nationalekonomi
Karl-Gustav Löfgren, professor i nationalekonomi
Johan Norman, civ ek, egenföretagare
Anne-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi
Lars Pålsson Syll, professor i nationalekonomi
Eva Redhe Ridderstad, styrelseproffs
Mats Ruhne, egenföretagare
Folke Schimanski, historiker och författare
Olof Stenhammar, entreprenör
Birgitta Swedenborg, fil dr i nationalekonomi
Hans Tson Söderström, adjungerad professor i nationalekonomi
