Jag och min termos: Frusen fikapaus
Även mitt i vintern är Avenyn ett stråk att trivas på. Åtminstone för en hurtfrisk norsk familj, en stenhård kvinnlig flintis och en kaffesugen reporter.
Men det gäller att klä sig rätt. – Det är det bästa märket vi har, säger tjejen i kassan på sportbutiken. Men de svindyra handskarna blir ett impulsköp som inte riktigt håller vad det lovar. För ute på Avenyn, med kaffetermosen nerkörd i det decimetertjocka snölagret på en parkbänk, då börjar minusgraderna suga på fingrarna. Äter allt de ser Duvorna som pickar på i snön har ruggat upp sig och äter allt de ser. Min egen proviantlåda från kontoret, med pepparkakor, russin och choklad går snabbt åt. Folk som går förbi är rätt välklädda, de flesta har skor som skulle duga för vilken Himalaya- expedition som helst. Men på den norska familj som står intill – och försöker lista ut hur man snabbast kommer till Nordstan – lyser lusekoftorna med sin frånvaro. En av döttrarna har tunna bomullsskor. Händerna är frusna och det kommer snö i termosen. Efter lite trassel med stela fingrar så går det ändå att skala en clementin. En skäggig flasksamlare med ryggsäck från Fjällräven och höga kraftiga läderstövlar går förbi med sikte på papperskorgen intill. Han tittar upp under kapuschongen och skickar en medlidsam blick. Spårvagnar och bussar passerar bakom bänken. Ljuden är dämpade av snön och det är svårt att höra vad folk talar om. Från Park Avenue-hållet kommer en pälsklädd kvinna med avancerat smink och designerglasögon. Hon är helt skallig har inte bekymrat sig om vare sig mössa, pann- band eller något annat trams. Bara hud. Dagens hårdaste flanör, utan tvekan. Själv har jag blivit rätt frusen och packar hastigt ihop. Skyndar upp mot Götaplatsen och springer in på Stadsbiblioteket för att få lite värme. Det tar en bra stund att tina bland bokhyllorna. Thomas Drakenfors
Metro Göteborg, Plingsidan, 2010-01-12)