RFSU:s bildande innebar ett stort steg framåt. Jag kastade mig med liv och lust in i upplysningsarbetet. Det var lätt att känna entusiasm inför RFSU:s målsättningar. Det var en organisation som ropade på ljus och luft, på rätt och frihet. RFSU sökte att bana vägar till befrielse ut ur det okunnighetens mörker och den sexuella nöd som massor av människor befann sig i. Vi vädjade till det arbetande folkets solidaritetskänsla, och fackföreningar, kvinnoklubbar och ungdomsorganisationer slöt upp. Vi krävde att vetenskapens rön på sexuallivets område skulle få komma de breda folklagren till del. Vi krävde att även ungdomen skulle få upplysning i sexualfrågor, så att de skulle kunna leva ett sunt och naturligt sexualliv i känsla av ansvar, och inte sätta barn till världen utan vidare. Vi fordrade att de som var annorlunda skapade än de stora flertalet i sexuellt avseende skulle få leva sitt liv som de ville, utan att bli förföljda av den okunniga hopen och jagas som förbrytare av polisen. Vi sökte med andra ord att bekämpa allt det rådande hyckleriet i sexualfrågan. Vi brännmärkte den s.k. dubbla moralen, som bedömer en mans handlingar på ett sätt, och en kvinnas handlingar på ett annat sätt. Vi ville inte vara med om att uppdela kvinnokönet i två grupper, där det av det ena krävdes att de ”obefläckade”, dvs utan sexuella erfarenheter, skulle träda in i det äkta ståndet, medan den andra gruppen skulle vara en leksak för skenheliga män som väntade på tillfälle att bilda familj. Vi vägrade acceptera synen på kvinnor som haft könsumgänge före äktenskapet som parias och dåliga människor. Vi kämpade med andra ord för allas rätt att vara människor. I vårt arbete byggde vi på erfarenheter från arbetarnas folkbildningsrörelse. Där var det enkla män och kvinnor som organiserade studiecirklar och tog fackmän till hjälp. Det spreds litteratur och ordnades föreläsningskurser. Vi var från början inställda på, att en hel del av det vi önskade inte skulle kunna genomföras förrän vi fått ett socialistiskt samhälle. Vi väntade oss ett hårt motstånd mot alla reformförslag, för vi visste att i det borgerliga samhället var det kyrkliga motståndet starkt och i statens skydd väl organiserat. Vi ansåg att den härskande klassen hade behov av den rådande sexualmoralen, och att man från det hållet skulle göra vad som helst för att undertrycka vår verksamhet. Men vi hade en stark kraft på vår sida: arbetarrörelsen. Tillsammans med arbetarrörelsen skulle RFSU kunna nå ut till folkets breda lager och få stöd i sin kamp för nya lagar och sexuell upplysning.
Eric Thorsell i Fredrik Silverstolpe, En homosexuell arbetares memoarer
