#hjalmar gullberg

[kattahj]

Odyssevs' hund, av Hjalmar Gullberg:

När till slut Odyssevs kom från segelfärden

hem till Itaka, hans längtans ö i världen,

på hans lyckodag, i själva ankomststunden –

ack, då kände ingen honom utom hunden.

Ej arrendatorer, större eller smärre,

eller ens hans amma kände strax sin herre.

Ej den trogna hustrun, förrän frampå kvällen

då hon undersökt sin man på vissa ställen.

Inte friarskaran, män av tjusarfacket,

förrän bågen spändes och han nedsköt packet.

Att han var Odyssevs, vittberömd och tapper,

trodde de först när de sett bevis och papper…

Hunden hade instinkt, hunden hade sinnen,

finare än människornas bleka minnen.

Skällande av glädje for han ur sin koja –

och till tårar rördes han som kom från Troja.

Så var vedermödan slut och kungen frälsad.

Fröjda sig må den som av ett djur blir hälsad!

[livets-tragedier]

Han kom som en vind.

Vad bryr sig en vind om förbud?

Han kysste din kind,

han kysste allt blod till din hud.

Det borde ha stannat därvid;

du var ju en annans, blott lånad

en kväll i syrenernas tid

och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.

Vad fäster en vind

sig vid om han får?

På ögonen kysstes du blind.

Du ville, förstås, ej alls

i början besvara hans trånad.

Men snart låg din arm om hans hals

i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst

det sista av motstånd som fanns.

Din mun ligger tyst

med halvöppna läppar mot hans.

Det kommer en vind och går:

och hela din världsbild rasar

för en fläkt från syrenernas vår

och gullregnens klasar.

-Kyssande vind, Hjalmar Gullberg

[i12bent]

Hjalmar Gullberg (May 30, 1898 - 1961) was a Swedish poet and translator (of the Greek and Latin classics, Shakespeare, Lorca, a,m.o.) He was for many years a member of the Swedish Academy, and a well-loved poet in his native country.

Here is the opening of a poem in which he enters into dialogue with Keats, through a nightingale:

To a Nightingale in Malmö

I met so many friends and friendship lingers but loneliness was left the fate for me I love the things that slip through our fingers I love the hidden things we cannot see I lie imprisoned underneath a blanket And listen in the darkness around me I love the darkness and will always thank it I love the silence turned to melody

(Translation: Björn Thegeby)

[kattahj]

Hjalmar Gullberg, Förklädd Gud/Disguised God (I/IX)

Since people expressed interest in getting more posts about classic Swedish literature, I decided to share Hjalmar Gullberg’s Förklädd Gud, a multi-part poem about Apollo living as a mortal. Beneath the original there’s a translation by John Hearne.

Because the poem is so long, I’m sharing it a little at a time. Each post will also have a link to the music by Lars-Erik Larsson – all in one piece, though. (Would you prefer the same one every time, or a different recording? There are several. Either way, do listen to the music, it’s gorgeous!)

Prolog:

Ej för de starka i världen men för de svaga. Ej för krigare men för bönder som plöjt sin jordlott utan att klaga spelar en gud på flöjt. Det är en grekisk saga... 

I.

Vem spelar på en pipa en låt av gryningsluft, för himmelsk att begripa, höjd över allt förnuft? Vem äger lösenorden, flöjtvisans dolda text? Vem spelar på jorden för djur och växt?

Vem är den gode herden som för sin flock i vall och som med gräs förser den och toner av kristall? Vem går på betesängar i sommardagens kvalm och sover bland drängar på jordisk halm?

John Hearne’s translation:

Preface:

Not for the strong in the world but for the feeble. Not for the warlike, but for the humble who till the soil without a grumble a god plays on a flute. It is a Grecian fable.

I.

Who plays upon a pipe as the dawn awakes the land? From heaven comes a message No one may understand. Who put the secret password into the hidden flute? Who plays for the earth, for the flesh and fruit?

Who is that goodly shepherd who leads his flock through here so they may graze in peace, hearing tunes so crystal clear? Who wanders through the meadows in summer’s shining day and sleeps in the shadows on fragrant hay?

https://www.youtube.com/watch?v=SMM-qpISYEA

[kattahj]

Hjalmar Gullberg, Förklädd Gud/Disguised God (IV/IX)

Here’s part four of Förklädd Gud/Disguised God! (Translation by John Hearne below the Swedish text - I have to say, today I think the translation doesn’t quite measure up!)

Today’s video has some nature images, if you want to mix up the music with brooks and meadows. :-)

IV.

Välsignelse följer i gudarnas spår. Om kappan än döljer hans gyllne hår, så blomstrar den mark där han går.

Han spelar för djuren, som följa hans takt, för solen, för skuren i nyplöjd trakt, där döden förlorar sin makt.

IV.

Well-being will follow the path of a god. A cloak may be covering his golden hair, but flowers will mark where he trod.

He plays for the creatures that follow his voice, for sun and for shower in new-ploughed earth, where death is no longer a force.

Music (by Lars-Erik Larsson, sung by Petri Sångare chamber choir)

[kattahj]

Hjalmar Gullberg, Förklädd Gud/Disguised God (II/IX)

The second part of Förklädd Gud/Disguised God! (Translation by John Hearne below the Swedish text.)

II.

Apollon bor i ett tessaliskt stall. Ej bär han lager kring sitt gyllne hår: han sändes från Olympens gudahall, dömd att försörja sig som dräng ett år. Det bor en gud i ett tessaliskt stall.

Bland tjänstefolket vandrar han förklädd. Längst ner vid bordet är hans sked och skål. Bland kreatur i ladan är hans bädd. Han äger intet jordiskt föremål. I herdekappa går en gud förklädd.

II.

Apollo stays in a Thessalonian steading He wears no wreath around his golden hair; He’s sent to earth at high Olympia’s bidding, Doomed to forswear his state for one long year. So lives a god in a Thessalonian steading.

Among the serving-folk he goes disguised And at the lowliest place he sets his bowl. His bed among the beasts is not despised. He has no stock of earthly goods, nor gold. A shepherd’s cloak conceals this “god disguised.”

This part doesn’t have music, but I link you to Lars Ekborg’s recitation (which spoils the next two parts).

and since @sevenall recommended Folkoperan, I also link you to their Förklädd Gud flashmob.

[kattahj]

Hjalmar Gullberg, Förklädd Gud/Disguised God (IX/IX)

We have reached the end! I would love to post some more Gullberg later on, perhaps something to showcase his occasional humour, but I shall have to fulfill my promise to post some Selma Lagerlöf in the meantime. Obviously it will have to be meta and not full texts, since her stuff is longer. Any wishes on where to start?

I find this last part rather comforting (even now that I’m agnostic), though there are other bits of the music that I like better.

I’m using the anonymous translation again. (Sorry, Hearne!)

IX.

Bjuder ett mänskoöga till stilla kärleksfest oss, kyliga och tröga, som folk är mest,

lägger som himmelsk läkning för djupa själasår, en vän, fri från beräkning, sin hand i vår,

synes en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd - då sitter vid vår sida en gud förklädd.

IX.

If a look bid us mingle in quiet Agape, us, dull and coldly single as most men be;

if a hand, all unbidden, like true celestial balm on soul misery-ridden, should touch our palm

and if radiance guide us where we tormented trod – then unrevealed beside us there walks a god.

Music by Lars-Erik Larsson, performed by Martin Lidstam’s Vocal Ensemble.

And if now, when everything is posted, you want to listen to the whole thing again, there are obviously a lot of different versions to try! I don’t think I have shared this version with Radiosymfonikerna, Elin Rombo, Karl Magnus Fredriksson, and Krister Henriksson before, so that’s one of them!

[kattahj]

Hjalmar Gullberg, Förklädd Gud/Disguised God (VIII/IX)

Second-to-last part! This time I am returning to the anonymous translation, and i’m also using the music from the same performance, namely Erik Saedén and Elisabeth Söderström. (Personally, I’m particularly fond of the crescendo part before the last “om inte gudar fanns”.)

VIII.

Tror du att fåren skulle beta i morgonglans på gräsklädd jordisk kulle, om inte gudar fanns?

Tror du, att våren skulle binda sin blomsterkrans på alla dödas kulle, om inte gudar fanns?

VIII.

Think you at morning hour sheep-flocks would crop the mound, that grass-grown earthly bower, if gods could not be found?

Think you that spring would flower binding a wreath around all dead men’s earthly bower, if gods could not be found?