Min bästis har som tradition att titta om en julkalender varje november för att komma i stämning inför julmånaden. Jag har pratat varmt om vilken passionerad julkalender-fandom Tumblr har, så hon har bett mig att fråga ER, kära nördar, om vilken kalender hon ska titta på i år. 🎅
Här är de kalendrar som hon redan har tittat om:
Teskedsgumman
Sunes Jul
Tomtemaskinen
Jul i Kapernaum
Mysteriet på Greveholm
Pelle Svanslös
Julens Hjältar
Kaspar i Nudådalen
Dieselråttor och Sjömansmöss
Håkan Bråkan
Lasse-Majas Detektivbyrå
Tjuvarnas Jul
Mysteriet på Greveholm - Grevens Återkomst
Hon föredrar om det inte är en jätteny kalender, så utöver det är alla tips välkomna! 💖
Som teasat har jag skrivit en liten oneshot för pridemånaden... den är kortare än jag planerat men jag insåg att det inte fanns något mer att göra. Dessutom skriver jag nått varje dag så ärligt talat hinner jag inte lol
Anyway
Läs på ao3 eller under.
Krampus och Klopstock satt och skrattade i en fåtölj. Ja, de båda satt i en fåtölj tillsammans.
Amanda låg på mage på sängen och observerade dem. Hon log.
“Jag har en fråga,” sa hon, “När visste ni att ni gillade varandra?”
Krampus skrattade. “Åh, det… är en bra fråga!”
“Ja, det hände väl gradvis…” sa Klopstock. “Vi har väl alltid gillat varandra, men jag vet inte när jag visste att jag kände på sättet du menar.”
“Det hände i tonåren tror jag…” sa Krampus och tänkte sig tillbaka. “Vi var på disco… och dansade… jag såg Klopstock dansa i den där riktigt fina kostymen och då visste jag…”
Han började rodna, som om han var tillbaka som finnig tonåring på dansgolvet.
“Jag minns ännu tidigare än så!” erkände Klopstock och ställde sig upp, vilket fick Krampus att ramla åt sidan ner i fåtöljen.
Klopstock vandrade runt i rummet. “Jag var 10 år och vi spelade fotboll på rasten. Varken jag eller Krampus gillade fotboll så mycket, men vi föll för grupptrycket…”
“Nedrans grupptrycket i fjärde klass!” suckade Krampus.
“Så kom Munter. Den där ungen…”
“Magister Munter?” frågade Amanda.
“På den tiden kallades han bara för Munter, för han slog oss i skallen om vi sa hans förnamn,” sa Klopstock. “Han retade oss så mycket för att vi inte kunde spela fotboll lika bra som han kunde.”
“Han var inte ens bra!” utbrast Krampus.
“Men den rasten hämnades vi. Vet du vad vi gjorde?”
Amanda skakade på huvudet.
“Vi plockade upp fotbollen tillsammans… jag och Krampus…”, Han såg exalterad på Krampus medan han fortsatte berätta, “... och sedan… kastade vi bollen rakt i ansiktet på Munter!”
Krampus började skratta. “Åh, och han blev så arg!”
“Och vi sprang!”
“Ja, vi klättrade upp i ett träd!”
“Och vi satt där… och jag såg på dig, Krampus…”, Han log varmt, “Och jag insåg att jag älskade dig där och då.”
“Ååh!” sa Amanda och lade sitt huvud i sina handflator.
Krampus ställde sig upp och gav honom en kram.
Men plötsligt när alla hade det så trevligt kom Innocentia in.
“Ha! Jag vet när de först började gilla varandra!”
Hon satt i tystnad i ett ögonblick för spänningens skull. Sedan började hon tala.
“Det var inskolningsdag på förskolan. Krampus var så söt, men blyg! Vi var tvungna att knuffa honom fram.”
“Hur gammal var jag?” frågade Krampus.
“Ett år! Du kunde knappt gå, men det var mest för att vi klädde dig i en dopklänning som du nästan snubblade på.”
Klopstock och Amanda kollade snett på varandra medan de fortsatte lyssna.
“Och vem satt i en sjömanskostym och lekte med en tågbana, om inte lille Klopstock?” berättade Innocentia. “Och Krampus, han vågade sig inte närma någon av barnen… tills han såg Klopstock.”
“Eller så såg jag tågbanan,” sa Krampus och skrattade litegrann.
“Oavsett vad det var som lockade dig så sprang du glatt upp till Klopstock. Du kunde inte prata, så du gav ifrån dig högljudda joller.”
“Det gör du fortfarande!” skrattade Klopstock.
“Äsch!” svarade Krampus.
Innocentia såg pillemarisk ut. “Klopstock såg på Krampus som om han sett ett spöke. Han blev så förvånad av att se honom att han gjorde i blöjan!”
“Det gjorde jag inte!” sa Klopstock kränkt.
“Hur vet du det? Minns du när du var ett år?”
“Jag minns min egen födsel!”
Nej, Klopstock mindes ingenting förrän han var två och ett halvt år (och då var det fortfarande suddiga minnen), men han tänkte inte låta Innocentia vinna.
Innocentia skrattade. "Huromhelst så gillade ni varandra från första ögonblicket!”
“Även om han gjorde i byxan?” frågade Krampus.
“Det gjorde jag inte!” fortsatte Klopstock försvara sig.
“Jodå,” sa Innocentia och log, “För efter första chocken ställde sig Klopstock upp och gav en del av tåget till Krampus. Båda två brast sen ut i ett glädjetjut!”
“Så gulligt!” utbrast Amanda. “Kärlek vid första ögonkastet!”
“Jag har det på bild!” sa Innocentia.
Klopstock såg nervös ut. “Du… har det på bild, sa du?”
“Ja!”
Krampus omfamnade honom. “Ja, då ska vi se om du verkligen hade-”
“JAG HADE INTE GJORT I BRALLAN, HON LJUGER BARA!”
“... jag skulle säga att då ska vi se om du verkligen hade sjömanskostym.”
“Jaha.”
Innocentia lutade sig in till Amanda och viskade: “Jag hittade bara på det där med att Klopstock gjorde på sig. Det är bara kul att se honom förnärmad då och då. Men på bilden så är hans byxor så tjocka att det ser ut som han gjort det.”
Amanda fnissade. Hon ville gärna se denna bild och lura Klopstock ännu mer.
Hon tyckte det var väldigt fint att redan tidigt i deras liv så insåg Klopstock och Krampus att de tyckte om varandra. Även om de inte hade orden för det då.
Denna gången tog jag mig friheten att omdesigna Jeans väst lite lätt, för att stämma bättre överens med modet under det sena gustavianska 1700-talet. Julkalendern har ju vissa brister när det kommer till kostymerna: Jeans egentliga väst har silhuetten av en 1760-talsjacka utan ärmar istället för en faktisk väst, och har dekorationer runt knäppningen som bara är till för knapphål samtidigt som inga knappar använts. Så därmed har jag gjort vissa anpassningar för att implementera dessa detaljer på ett lite mer korrekt sätt. Kråsskjortans form saknar dock samma historiska grund.
(Tar tillfället i akt och klagar ytterligare på Greveholms 1700-talskostymer, bland annat hur Staffan bar knäbyxor trots att dessa inte var avsedda för arbetare/bönder och hur hans väst hade knappar som inte förekom på västar utan snarare jackor. Och grevens kläder är en sak i sig. Grevens kläder i tvåan är smått bättre dock)
Nästan alla detaljer är handsydda och för formens och syns skull har jag handbroderat längs alla kanterna (precis bredvid sömmen av de vita kantbanden), inklusive över sömmarna runt bakstycket. Ryggens innerfordring är blå då spökenas dräkter egentligen var blåa för att fungera som blue screen. Och jag valde ett rosmotiv för västen då det ju är allmänt känt att allas vår Jean var något av en casanova🗣️
Hann inte implementera svärdet då alla verktyg som krävs för det är på mitt landställe, men det har jag nog fixat inför NärCon🙏
Som vana får man tagga dom bästa @ebbus och @xx-emoedge-xx för sina fantastiska moodboards! 😋
Seriöst detta var nog den SVÅRASTE moodboarden jag har gjort! Vi vet ju nästan ingenting av denna grabb! Varken canon eller fanon 😫 vi måste sätta stopp för det #merIngoFicsNU!!!! Men gjorde mitt bästa iaf
Jag tycker nästan att vi glömmer honom allt för ofta. My shayla han är bara för söt! 🥺🥺🥺 Fick en sån stor överraskning när han klev in och jag bara HAN VAR JU MED I PÅ SPÅRET! medans jag nu mera förknippar honom med Julkalendern
Och ja bilden i mitten är på Christoffer Nyqvist som jag hittade LÅNGT ner i hans Instagramflöde… men det är bara för jag verkligen inte hitta någon som passade hans vibe💔 men det löste sig för blå tröja är ju basically Ingo (samt att han sitter ner och är tyst/frånvarande)
Fick väldigt mycket inspiration från konversationen @xx-emoedge-xx startade om att Caleb Landry Jones skulle vara en perfekt Tonårs Bengtsson och jag kunde inte hålla med mer! Och sen såklart också @ebbus fantastiska fic och tilläg i konversationen som också inspirerade mig i detta. (Pluspoäng till alla som kan hitta referenser från våra fics😜)
Detta var så kul att göra! Kanske man gör hela trion? + rivalerna såklart👀 Är också så nyfikna på hur ni föreställer er dem i gymnasiet
