#julsagor

[andielindskog]

Julsageträff 2022

Igår var det dags för ännu en trevlig julsageträff med skrivgänget. För egen del var det tolfte gången i ordningen. Precis som förra året höll vi till i Folkhemmet i Östra Hoby, där vi avnjöt lite julgotter och lyssnade på varandras nyskrivna julsagor. Tyvärr var det dock ett något reducerat gäng, på grund av sjukdomar. Dessa träffar har blivit till en av juletidens absoluta höjdpunkter!Min…

View On WordPress

[lastips]

Julsagor för barn på Spotify. Lyssna loss! Direktlänk: https://open.spotify.com/playlist/62ZHchTs0i6ufht6tdyEE7

[porcelainmyths]

en nostalgisk (f)(j)ulsaga

Åh, jul jul strålande jul! Släng hit tomtarna och renarna och Thor och Iron Man! Vid juletider brukar jag alltid komma att tänka på en gammal älskare. Ni vet vem, jag har berättat den här historian tusentals gånger, för era far- och morföräldrar, för alla trilobiter och triceratopser. Han var en australiensisk cowboy, från den exotiska ön Tazmanien, som inte riktigt var på det klara med sin identitet. Det uttryckte sig dels i att han inte alls ville att någon skulle veta av vårat förhållande, dels i att han vid ett par tillfällen också försökte göra sig av med mig genom att spela det snubbigt och coolt och sådär nu går jag iväg för jag är helt avskärmad från mina känslor-typen av sätt. Men ändå, det var första gången jag var helt genomlyst och ruttet KÄR, 21 år och boende i Uppsala. Vi träffades på en internationell studentfest, jag gick ut i en trappuppgång för att tjuvröka cigaretter, beväpnad med min vän gin och apelsinjuice, och stod där ganska länge med mina rökskepp när en människa plötsligt stormade in. Ganska berusad och flinande frågade han om han kunde få en cigarett, han var klädd sådär som surfartyper i amerikanska filmer brukar vara, i en långärmad tröja under en t-shirt. Vi stod och pratade om något jag inte minns, kanske den svenska vintern, kanske varifrån han kom, kanske hittade jag på en historia om mitt ursprung, kanske vi bara stod där tysta, tills han frågade om jag skulle på klubb Orange nästa vecka. I mitt huvud ett par klockor, för att jag varit på klubb Orange och visste att det var en queerklubb, dels för att han liksom stod lutad med sin arm utsträckt, bakom min rygg. Så jag sa: “Yes, if you are.” Sen hånglade vi, och kvällen slutade med att vi bestämde oss för att ses där. Ack och ve, hiertat, du är så dålig på det där med att vara prekognitiv ibland, va. Big romance, bla bla, han var så nervös när vi träffades och vi släppte liksom inte varandra under hela kvällen. Senare låg det ett foto av oss uppe på klubbens hemsida och till det minnet av någons kommentar som säkert gjorde min kväll. “You’re the hottest couple I’ve ever seen!” Snö snö snö, juletider var det, kallt som fan och vi tog en taxi till hans korridorsrum och lyssnade på Radiohead och hade sex. Han spelade gitarr naken och rökte cigaretter, så jävla cool.  De kommande veckorna är mest ett myller av ganska kladdiga känslor, jag som inte alls kunde kontrollera mig, som bara letade inuti hans bröst, som skrev hela tiden, sökte som bara blev bortknuffat och han som sa: “I don’t know if I’m gay.” Jag som sa: “Is that why you’re naked here with me?” En speciellt awkward fest som jag kom till utan att annonsera först, där han umgicks med sina vänner och blev helt galen av att se mig och försvann med ett sms om att han hade fått en powerpoint från sin familj och att jag fick honom att må dåligt och att han saknade dem och det var rörigt. Ett senare fbmeddelande där han beskrev en gråt och en saknad efter mig. Hiertat, snälla, nu är det väl dags att sluta igen. Han flyttade till Berlin, gjorde sin undergroundklubbguidesak, vi skrev ett par mail, jag kände en ful, äcklig svartsjuka som färgade mig helt blodig. Sen var julen slut. Ibland är nostalgi farligt. Ibland tänker jag att den inte lär oss något viktigt, utan vill suga ner oss i ett sågtandat hål och äta upp våra själar med majonnäs.