#lejonburen

[forislynx]

När det värsta inträffar når man ett slags nollpunkt. Sedan kan man bara gå plus, vad som än händer.

Ulrika Kärnborg, Lejonburen

[forislynx]

Hon är inte en av dem längre, och det vet de, inte en kvinna, inte en man, utan något annat omöjligt att definiera. Frågan är om detta andra är något som de fruktar eller avundas? Eller är sådana känslor överhuvudtaget inte inblandade?

Ulrika Kärnborg, Lejonburen

[forislynx]

Mamma, en mor, min mor, borta. Hon försöker känna efter vad det betyder.

Ulrika Kärnborg, Lejonburen

[forislynx]

Hon hade inte bara Älskat sin far, hon hade Avgudat honom. Men när han nu var död var det inte Guden hon sörjde, utan den mänsklige Mannen, fadern med sin bekymmersrynka mellan ögonen och de varma händerna.

Ulrika Kärnborg, Lejonburen

[forislynx]

Det börjar gå Upp för mig att Christine [de Pizane] inte är den Föregångerska som jag tidigare har föreställt mig, utan bara den senaste i en rad av Bildade damer, en rad som sträcker sig oändligt bakåt i tiden med massor av Förgreningar. Jag önskar att jag hade fått den här bilden i mitt huvud lite tidigare. Jag önskar att jag Alltid hade vetat vad jag nu vet.

Ulrika Kärnborg, Lejonburen

[forislynx]

Hon är ett barn, sin mammas barn, hon är barnet i mamman.

Ulrika Kärnborg, Lejonburen

[forislynx]

Kristina är inte i första hand en kvinna, säger han. Det har hon aldrig varit.

Ulrika Kärnborg, Lejonburen

[forislynx]

För inte så länge sedan var hon ett självsäkert barn av obestämt kön. Nu ska hon vara flicka, eller helst kvinna, och det klarar hon inte.

Ulrika Kärnborg, Lejonburen