Hur kan tiden gå så förbaskat mycket snabbare med åren? Dagarna rusar iväg. Veckorna rusar iväg. Åren går fortare än någonsin. Ett år var en evighet som barn. Ett sommarlov var enormt, nästan långtråkigt. Nu är det över efter två tre bad i Lillsjön. Det saktar aldrig ner, det går verkligen snabbare hela tiden. Jag läste en gäng, att barndomen känns så lång eftersom den innebar så många nya upplevelser. Så många händelser och tankar var nya. Så många upplevelser, stora som så, var helt nya för oss. Inga referensramar fanns att hänga upp minnena eller upplevelserna på. Därför blev varje upplevelse större och därför kändes tiden "större" och "längre". Enligt samma princip går vår tid långsammare när vi åker på en resa som verkligen betyder något för oss. Eller att vi minns året då vi fick vårt första barn. Tiden går inte så långsamt som när vi var barn, men ändå så saktar den ner lite. Av minnet på resan eller händelsen. Vardag känner vi till och det mesta hänger vi upp på referenser och strukturer som redan finns där. Dagarna blir den andre lik och tiden går fortare. Ibland byter vi jobb, blir befordrade eller så, vilket kanske saktar ner tiden en aning. Men det rusar på. Om teorin stämmer. Att nya upplevelser gör att tiden känns längre, så betyder det att vi lär utmana våra hjärnor. Ta nya vägar till jobbet. Läsa böcker vi aldrig tänkte läsa. Se en film som inte passar vår "smak", för att hoppas att vår hjärna är chockad av innehållet. Prata med en främling då och då, göra sånt man inte brukar. För tidens skull. Frågar någon varför du beter dig så märkligt, varför du söker kickar eller nya upplevelser, varför du åker till konstiga små byar i ingenmansland på semester, eller till mastodontstäder när du alltid brukade ta solsemester, varför du läser böcker du avskyr och varför du står och lyssnar på föredrag med ämnen som du inte fattar ett dyft av. Så kan du alltid säga att du försöker sakta ner klockan lite. För att livet går för fort? Det kommer väl få frågeställaren att verkligen tvivla på ditt mentala tillstånd. Långsamt tvivla, förstås... Va tror ni? Köra på i vanor eller sakta ner? Eller bluff och skitsnack alltihopa? Kommentera nu, monologer suger ;)