#masja

[devilrosola]

When Omega is Queen

What’s this? A COMPLETED, SFW, Omegaverse Magi fanfiction?!?! in 2022?!

When Omega is Queen

Two Alphas, One Omega. Who calls the shots here?

Kouen and Sinbad fight over Ja’far, but what if he wants both?

Okay, so I do plan to do more with this AU, but this part is done.

Disclaimer that I write Sinbad here with SnB humor

Also, started the prequel (that’s less humorous and more nsfw)

An Omega in Kou

[devilrosola]

SnB 182

[remeraycecabe]

Let's Make Life Great completou 1 ano hoje!

[paolanv-blog]

Man delar upp sig i två lag.   Ett med fadern i spetsen (i vilket Masja alltid ser till att ingå) som benämns de heliga, som slår, räfsar och vålmar samvetsgrant, metodiskt och i nästan samma takt som bönderna själva - och ett annat, namnlöst, som ägnar betydligt mer kraft åt att skratta, sjunga och leka än åt att bygga stackar, som gärna köper sig fria från sin lott med ett glas vodka och som tycks strunta totalt i att de bybor som låter sig köpas blir berusade, sackar efter med sina vändor och emellanåt råkar i slagsmål. Men även om fadern mulnar betänkligt då han ser bönderna puckla på varandra blir han snart nog på gott humör igen, uppenbarligen mycket nöjd med att så många av hans närstående nu insett vikten av att arbeta i sitt anlets svett - och även om Masja känner ett stygn av svartsjuka var gång hon ser Tanja, Vera och big Masja luta huvudena samman, viska något till varandra och sedan vika sig dubbla av skratt, kan hon inte låta bli att dras med i den allmänna munterheten, ja, det händer ofta att hon trots svetten, klådan, törsten, tröttheten och ögonblicken av hastigt uppflammande svartsjuka fylls av en besynnerlig eufori. Som om de två tillstånden, samhörigheten och utanförskapet, på något vis förutsätter varandra. Eller snarare som om den ljuva känslan av att höra till bara är möjlig att uppleva då hon vet att den när som helst kan få förlorad."

Masja, Carola Hansson

[litterarafragment]

Man delar upp sig i två lag.    Ett med fadern i spetsen (i vilket Masja alltid ser till att ingå) som benämns de heliga, som slår, räfsar och vålmar samvetsgrant, metodiskt och i nästan samma takt som bönderna själva - och ett annat, namnlöst, som ägnar betydligt mer kraft åt att skratta, sjunga och leka än åt att bygga stackar, som gärna köper sig fria från sin lott med ett glas vodka och som tycks strunta totalt i att de bybor som låter sig köpas blir berusade, sackar efter med sina vändor och emellanåt råkar i slagsmål. Men även om fadern mulnar betänkligt då han ser bönderna puckla på varandra blir han snart nog på gott humör igen, uppenbarligen mycket nöjd med att så många av hans närstående nu insett vikten av att arbeta i sitt anlets svett - och även om Masja känner ett stygn av svartsjuka var gång hon ser Tanja, Vera och big Masja luta huvudena samman, viska något till varandra och sedan vika sig dubbla av skratt, kan hon inte låta bli att dras med i den allmänna munterheten, ja, det händer ofta att hon trots svetten, klådan, törsten, tröttheten och ögonblicken av hastigt uppflammande svartsjuka fylls av en besynnerlig eufori. Som om de två tillstånden, samhörigheten och utanförskapet, på något vis förutsätter varandra. Eller snarare som om den ljuva känslan av att höra till bara är möjlig att uppleva då hon vet att den när som helst kan få förlorad.

Carola Hansson, Masja

[tonari-kun]

i need more masja in my life...

[raphidae]

Masja, werewolf~

The full moon was out tonight, and Ja’far knew full well what that meant for him; he would transform into a feral creature with no recognition of the human life he knew every other moment of the month, and there was always the risk that he would harm, or worse, kill someone in such a state, which was why Sinbad was thankfully understanding enough to let Ja’far be alone on such nights.

Ja’far could feel his body transform now, his hands gaining both fur and claws and his mind losing its ability to think of the myriad problems SIndria faced in favor of that solid animal focus on survival and blood; he ran as far away from the main cities of Sindria as he could, but only a few minutes later, he could hear familiar steps closing in, could hear a steady “You will not harm me” from a voice he felt primally compelled to believe… and oh, the animal in him sang for the blood of the beautiful creature approaching him….

Ja’far woke up in the morning to find Masrur’s arms around him and covered in deep bites that could get infected with distressing ease; he panicked and tried to leave Masrur’s embrace, but Masrur only pulled him in closer, whispering, “I was right.”

[raphidae]

Masja. Sports AU (sport of your choice~)

(I think I’m going to continue the hockey AU thing you were talking about)

If one were to take a casual glance at Ja’far, one would perceive him to be a straight-laced fellow, one with a stoic air that rarely, if ever, broke, even for the most grave and ecstatic of circumstances; of course, if that casual glance were taken at one of Masrur’s hockey games, said perception would be entirely different.

Ja’far screamed and cursed at the rival players more loudly than most other fans, and hollered Masrur’s name with the craven bacchanal passion reserved for that sweet circumstance when one’s lover is a professional hockey player playing for a championship-winning team (and of course, there were always the fanblogs that cheered over Masrur and Ja’far’s relationship… being one of the first openly gay hockey players attracted a surprising amount of attention that Masrur didn’t anticipate).

And every night after a hockey game, whether win or lose, Ja’far would happily tag along with Masrur as they went out drinking… much to Masrur’s loving chagrin (a drunk Ja’far is a nuisance that his team’s public relations team has to deal with every week… EVERY WEEK).