Jag tänker på Tatsuya.
Jag dröm på Tatsuya.
Tatsuya klamrar sig fast vid min hjärnstam med ihärdighet och dinglar. Genom rörelser krymper han men släpper aldrig taget. Han simmar upp till ytan av min hjärnstorm i tider av desperation. För det finns inte en varelse eller gudom som är högre prioriterad än Tatsuya för mig. Ett band kanske inte är lika obrytbart som vår förbindelse, för inte ens molekyler kan förstå vår styrka.
YARRG














