en andra missad bloggdag alltså. slarvigt. det svåraste med #blogg100 för mig verkar vara att komma ihåg. men så är det, vi struntar i det där inlägget som ligger som draft och kanske kunde blivit publicerat igår och pratar lite twitter istället.
igår skrev @klycken några rader på twitter om hur hon hade använt socrative för att låta elever fundera kring dikter, som ett steg i att börja en tolkning av dem. Senare på kvällen skrev hon dessutom ett grymt blogginlägg om saken. tack vare hennes rader på twitter och senare hennes blogginlägg så fick jag en välbehövlig påminnelse om att jag ju faktiskt reggat mig på socrative för några veckor sen, testat det lite i en klass men sedan glömt av det igen.
jag insåg redan igår att jag nog skulle kunna använda det på ett liknande sätt, just för att låta eleverna börja fundera kring texter av olika slag, för att ge dem möjlighet att på några sekunder dela med sig av sina tankar, men utan att behöva säga dem högt och därmed stå för dem hundraprocentigt. mina elever är i många fall osäkra och jag tror verkligen att det kan vara en hjälp för dem att kunna dela tankar med varandra anonymt.
idag hade jag sedan en sådan där lektion där saker kanske inte riktigt gick som planerat. eleverna skulle redovisa minoritetsspråk men i början av lektionen var inte en enda grupp komplett. så småningom fick vi ihop tre av sju redovisningar, men jag insåg snabbt att jag skulle behöva fylla upp mer lektionstid än jag från början tänkt.
vi gick igenom och arbetade med några exempel på stilfigurer, vilket var det jag planerat för den del av lektionen som inte gick åt till redovisningarna, tog redovisningarna i mitten och sedan lät jag eleverna arbeta i par med att skriva meningar med alliteration. bagare bengtsson bakar ni vet.
funderade under tiden de skrev på att jag ju ville att de skulle få dela med sig av sina texter, och redan här förstår ju ni vart det är på väg. jag ville inte ge dem för mycket press att stå för vad de skrivit, alliteration kan vara svårt när man är helt oförberedd och det var snarare menat som en kul kreativ övning än som något med mycket vikt. samtidigt blir det ju alltid mer på riktigt när man faktiskt får visa upp det för någon, och då dök såklart Katarinas tips upp.
vilket ger oss en otroligt lång historia för att beskriva hur mycket jag uppskattar mitt utökade kollegium på twitter. det utökas för tillfället nästan dagligen, och jag uppskattar det på många sätt, bland annat för alla fina tips man får, och som jag troligen inte hade fått annars. så yeay för twitter!
