Tänk om man hade upptäckt Beyoncé!
Att vara först är något "alla" vill vara.
Först vald till ett lag t.ex... Eller att hitta en skatt först.
Talanger är dolda skatter, som många egentligen inte vill vara först att hitta. Tänk på de som sa nej till Beyoncé när hon var okänd. Tänk hur mycket pengar de hade tjänat. De hade skrattat hela vägen till banken. Men de kunde inte se Beyoncés värde fast hon försökte visa det för dem.
Tänk om någon hade stannat och pratat med Tom Cruise när han jobbade som okänd servitör på restaurang? Eller med någon av alla andra blivande mångmiljonärer som folk går förbi varje dag?
Efter att talanger blivit jättekända så behöver de inte ens visa sina förmågor för att folk ska vilja bli "vän" med dem. Nu trängs folk bara för att se Zlatan på stan. Utom de som trodde på honom först. De kan ringa honom nästan när som helst och fråga: "Hur är läget?" Eller få de bästa biljetterna till en VM-match.
Tänk Steve Jobs som skapade iPhone, iTunes och iPad.
Arthur Rock var mannen som upptäckte Steve Jobs när de flesta andra bara såg en långhårig "hippie" framför sig. Rock har en bra känsla för sådant och identifierade många andra okända begåvningar också, som hade idéer som har vuxit till världskända företag.
Många undrar varför jag går omkring med ett leende på läpparna hela dagarna. Det är för att mitt jobb också är att hitta okända talanger. Jag har chansen att komma med i samma slags "klubb" som Arthur Rock. Är jag duktig och gör mitt jobb rätt, så kan det bli början på en "resa" som hjälper fram någon att skapa något som iPhone, Facebook eller Disney.
Om jag letar där alla andra liksom är blinda och bara går förbi utan att se vilka stjärnor de har framför ögonen, då blir mina chanser större att vara först med att hitta dessa "pärlor".
Vilken skattjakt! Och jag får t o m betalt för det..
Kan man ha ett mer spännande jobb!