Trewoon - dag 3
Okej. St Ives var tydligen inte en ö, utan den yttersta spetspunkten på Englands sydvästra lilltå. Väldigt mycket häääääääär:
Vi bestämde oss för att ta en dagsutflykt till St Ives igår sådär på vår första lediga heldag. Klev upp vid åtta, åt frukost, och drog till St Austell’s tågstation vid 9. Det var jag, Eva och Jason.
Tåget tog bara ca 1 timme genom ännu mer idyllisk brittisk landsbygd. När vi sedan kom fram kunde jag inte riktigt fatta att vid fortfarande var kvar i England. Utsikten påminde mer om en reseannons för Spanien än den faktiska brittiska kusten.
Medelhavsillusionen bröts ganska robust av det typiska engelska vädret. När vi först kom fram var det soligt, om än lite kallt i luften. Solen byttes mot regn under förloppet av ungefär ett andetag. Sedan började det hagla. Och så gick det runt och runt och runt.
Till lunch beslöt vi oss för att testa en lokal rätt kallad Cornish Pasties. Mer eller mindre en röra av kött, potatis, lök och kryddor som bakas in i ett slags degknyte. Stor som attan och mycket tung mat, men den var varm och passade väldigt bra att äta när vi tog skydd från en hagelskur i någon okänd människas trappuppgång.
Efter St Ives for vi vidare till Truro: en liten stad som är känd för deras stora katedral. Vi missade att kolla bytet mellan tågen, och fick spendera en timme med att dricka grönt te till jazzmusik på en liten tågstation halvvägs till ingenstans. Vi kom till slut fram till katedralen som tagit inspiration från en annan ganska känd katedral.
Jag hade inte förväntat mig att England skulle vara så vackert som det är. Jag förvånas fortfarande över imponerade den omgivna naturen är. Det är definitivt värt att fara hit.