Det är först nu, efter över en månad hemma i Sverige, som jag börjar trivas igen. När jag kom till Shanghai för ett halvår sedan började jag trivas från dag ett och njöt av livet varje dag.
Tillbaka i Umeå är det mesta sig likt. Det är tryggt och bra - men inte så äventyrligt som jag behöver ha det för att stimuleras. Det går inte riktigt att jämföra med Shanghai - världens fjärde största stad, där varje steg jag tog gav mig nya intryck, varje tugga var en kulturell upplevelse och varje ny människa jag mötte gav mig perspektiv på mitt liv och andras. Det jag saknar mest är mina vänner och det enkla sociala livet. Vi blev en familj med en sammanhållning som var en självklarhet. Alla var med. Enkelheten i att slänga iväg ett sms och två timmar senare vara 15 personer som sjunger karaoke i ett litet rum, äter gudomlig sushi eller besöker ett nytt museum. Att sitta på en indisk festival, men en italienska som pratar spanska, en amerikan som bor i Korea och en tyska som rest jorden runt. Allt blir så spännande!
Jag är inte den som är bitter eller gräver ner mig. Trivs jag inte, så ändrar jag situationen till det bättre. En månad har det tagit för att jag ska känna att jag trivs här i Umeå. Tack vare flera spännande projekt som är på gång, goda vänner och en nyfikenhet på livet känner jag att varje dag kan vara ett äventyr även här - i lilla Umeå, som är 230 gånger mindre än Shanghai.
