#upplysningen

[forislynx]

Penningen var den moderna frihetens bästa bundsförvant. De moderna människorna var alltför upptagna av privata affärer för att hinna intressera sig för offentliga angelägenheter. Det representativa politiska systemet tjänade också syftet att befria merparten av medborgarna från personligt politiskt deltagande, samtidigt som det innebar en garanti för den individuella friheten. Det kommersiella systemet var fredsinriktat och därför inte i stort behov av martialiska dygder hos medborgarna. Constant såg likväl en fara i den moderna frihetens alltför totala övermakt. Han poängterade det politiska deltagandets uppfostrande och karaktärsdanande betydelse […] Pendeln hade svängt för långt åt ena hållet, tycktes Constant mena.

Svante Nordin, Det politiska tänkandets historia

[forislynx]

De flesta upplysningsförfattarna hade bejakat den moderna civilisationen och dess framsteg. Rousseau förnekade dem.

Svante Nordin, Det politiska tänkandets historia

[forislynx]

Historikerna skiljer sig åt i sina uppfattningar om hur radikala och tillfredsställande upplysningens politiska program egentligen var. Vad som verkar klart är att dess verkliga radikalism låg i brytningen med den bibliska hinsidesförståelsen av människan, samhället och naturen […] I denna historieskrivning i upplysningsperspektiv ersattes den gudomliga referensramen med en mänsklig – precis som i hela synen på människan.

Roy Porter, Upplysningen : en introduktion

[forislynx]

Vi är fortfarande barn av upplysningen.

Roy Porter, Upplysningen : en introduktion

[forislynx]

Under sina sista decennier gick Voltaire med en aldrig sviktande, obeveklig vrede till storms mot all religion, som om Gud […] hade skadat honom personligen.

Roy Porter, Upplysningen : en introduktion

[forislynx]

Upplysningsfilosoferna hävdade att de hade sprängt föråldrade religiösa ‘myter’ om människan […] och ersatt dessa med sant vetenskaplig kunskap, objektivt grundad på fakta. Många historiker [...] prisar dem för att de på detta sätt bröt med ett ‘mytopoetiskt’ tänkande och på sätt rörde sig från ‘myt till förnuft’ […] Men man fångar upplysningsfilosofernas verkliga insats bättre om man säger att de ersatte en kristen myt med en vetenskaplig myt – en mer passande myt för en teknologisk och industriell tidsålder. Det har sagts att dessa bägge slags myter har ett i grunden anmärkningsvärt likartat mönster. Såsom Carl Becker sammanfattade det […] överensstämmer föreställningen om ett naturtillstånd, såsom detta utvecklades i upplysningsfilosofernas spekulativa historieskrivning, häpnadsväckande väl med Edens lustgård och syndafallet såsom dessa beskrivs i den kristna trosläran. På samma sätt kan upplysningens föreställning om en ändlöst framtida utveckling ses som en sekularisering av läran om himlen. Tanken om den ädle vilden och om utvecklingen är långt ifrån några hårda ‘fakta’, utan snarare lika spekulativ, symbolisk och beroende av förutfattade meningar – ja, till och med av ren tro – som de kristna formuleringar som den avlöste […]

Roy Porter, Upplysningen : en introduktion

[forislynx]

De nya samhällsvetenskaperna som utvecklades av upplysningsfilosoferna var mycket kritiska till de kristna föreställningarna om ett av Gud inrättat styrelseskick och till feodal hierarki och underordning. Men de erbjöd inte […] någon form av inträngande kritik av det kommersiella samhälle som förhärligade privat ägande och individuella intressen. På många sätt var den nya upplysningens lovsång till ‘framsteg’ blind inför den nya kommersiella och industriella ordningens skriande ojämlikheter och förtryck […]

Roy Porter, Upplysningen : en introduktion

[forislynx]

I sin Upplysningens dialektik, ett centralt verk i modern filosofi, hävdar Theodor Adorno och Max Horkheimer att det inte var någon tillfällighet att ‘förnuftet’ så ofta vandrade hand i hand med ‘enväldet’ [...] Detta skulle bero på att förnuftet och vetenskapen inte främjar friheten, utan i stället uppmuntrar till ett absolutistiskt sinnelag genom att förutsätta en ‘absolut’ åtskillnad mellan sant och falskt, rätt och fel i stället för en pluralitet av värden. Enligt samma linjer resonerar den franske tänkaren Michael Foucault när han hävdar att upplysningsprinciperna och absolutismen går hand i hand och i den rationella administrationens namn stakar ut en väg som leder till en omänsklig socialpolitik. Olika slags missanpassade personer – gamla, sjuka, tiggare, småtjuvar och tokskallar – avlägsnades från gatorna och buntades ihop till en ‘oförnuftig’ social kvarleva, som man sedan stängde in på institutioner. De handlingar som här gav sig ut för att vara ‘upplysta’ var egentligen repressiva [...] Av detta följer att man inte kan nöja sig med att lovorda de upplysta intellektuella för att de försökte ge sig i kast med sociala problem; vi måste även beakta de praktiska konsekvenserna av deras hållning. Det är en sak att beklaga tiggeri och förnedringen hos dem som är beroende av välgörenhet, men att hitta effektiva lösningar på de problem som skapade fattigdomen är något annat.

Roy Porter, Upplysningen : en introduktion