Jag har uppoffrat mig så som man förväntar sig. Varit en helande hand utan en egen kropp. Jag förklarade mig beredd att sköta dina sår, du tjurskitiga värld, pyssla om dig, sköta om dig, och nu äntligen ser jag: Du är ett enda oläkbart sår! Förbannat också! Jag har gått med på att älska dig. [...] Men inser du egentligen hur besvärligt det är? [...] Säg mig, du din svinstia från en annan stjärna, hur kommer det sig att inte också jag någon gång får känna en smula lycka?
Kim de l'Horizon, Blodbok







