Healing - att läka inifrån och ut
Att läka tar tid. Jag måste påminna mig om att det tar tid och påminna mig själv om hur långt jag har kommit. Att ta sig ur en depression med 100 % självhatande, ångest och social fobi till att vakna varje morgon och känna att livet ler mot dig är inte lätt.
Förut älskade jag helger. Nuförtiden är helgerna då jag känner mig som mest ensam. Då ångesten kommer krypande. Nu under sommaren när jag jobbar heltid så bryts den negativa spiralen när jag börjar jobba på måndagen. Jag tvingas ur mina mörka tankar. Jag möts av snälla, kärleksfulla kollegor. Jag är behövd på jobbet. Och när jag lyckas hjälpa mina patienter, ge dem en bra upplevelse, få dem lugna att de går därifrån med ett leende, lite tryggare och gladare då gör det min dag. Sådana stunder uppmuntrar mig att fortsätta på den banan jag valde för två år sedan. Att jobba inom vården. Ett slitsamt och otacksamt yrke i förhållande till de arbetsförhållanden och de ekonomiska förutsättningar det genererar i. MEN yrket är också så givande i och med att jag får ge och när jag helhjärtat och med total närvaro ger, så får jag också tillbaka. Och det är magiskt. Det kan ingen ta ifrån mig. Och det gör vårdyrket fantastiskt. Alla passar inte att jobba inom vården. Jag har slitits mycket med tankar om huruvida jag ens passar till det. Praktikplatser på akutavdelningar vittnar om att du måste vara snabb, effektiv, kunna massor om kroppen och sjukdomar, vara fokuserad och ha flera bollar i luften samtidigt. Här kommer mitt självförakt in --> de är egenskaper jag ej besitter, eller egenskaper jag har svårare för. De egenskaper jag faktiskt har, och som gjort att jag tänkt att jag skulle bli bra inom yrket värdesätts ej. Det har gjort mig osäker. Men den arbetsplatsen jag är på nu värdesätter de egenskaper jag har. Och jag märker att jag är helt rätt for the job! Att vara lugn, inkännande, närvarande, ödmjuk, att känna stark empati och att till och med vara LÅNGSAM är riktigt bra egenskaper att ha där jag jobbar nu. Och jag känner att jag är nästintill perfekt ( ;) ) for the job! När jag märker att mina patienter tackar mig, att de ler, blir lugna, till och med skrattar efter en stund med mig då känner jag mig lugn och glad.
Denna text skulle handla om att läka. Men som alltid så flödar orden ur mig när jag börjar skriva och jag kan inte kontrollera vad som kommer ut. För mig har denna arbetsplats varit en stor del i läkandet för min del. Att vinna tillbaka en stor del av mitt självförtroende och självkänsla. Jag var så rädd för att jobba denna sommar att jag var nära på att säga upp mig innan första arbetsdagen. Tankar i mitt huvud var; hur ska jag klara av att jobba heltid? Jag kommer bli helt utslagen, övertrött --> deprimerad. Jag kommer ha tråkigt. Jag kommer inte klara av jobbet. Jag kommer inte bli omtyckt eller göra ett bra jobb. Än en gång kommer jag få bevisat för mig att jag inte klarar av att arbeta. Att jag går folk på nerverna. Att mina kollegor och chef inte kommer tycka om mig. Att de kommer störa sig på mig osv osv osv osv. Anledning till varför dessa tankar dyker upp är nog flera. Men den största att jag aldrig haft bra chefer som trott på mig eller sett mig. Eller lärare för den delen. Jag har gått många år och aldrig känt mig hemma eller kommit till min rätt. Det i kombination med en extrem osäkerhet och rädsla för att göra fel, vara fel. Så att varje ont ord eller kritik gett mig en känsla av värdelöshet. Nu på mitt nya jobb där alla medarbetare och chefen är snälla och varma kan jag ta “kritik” eller misstag som ett gyllene lärotillfälle. Jag tror det är en kombination av mognad och lugn från min sida med den goda stämning som råder på min arbetsplats. Alla som jobbar där har sina olika personligheter och tillkortakommanden. Det finns plats för alla och de hjälps åt. Sen har vi en grym chef som fikar tillsammans med oss och samtalar om allt mellan himmel och gjord. Jag är så jävla stolt att jag tackade ja till det här jobbet och fick möjlighet att inse att jag visst klarar av att jobba heltid. Att jag klarar av att lära mig nya saker. Att jag klarar av att göra fel, ta åt mig av kritik och göra bättre nästa gång. Att våga växa och inte vara bäst från början. Att varje dag ta det lugnt, andas, en sak i taget, you can do this!
Efter sommaren börjar mitt sista år på utbildningen. Jag kommer ha fler praktikplatser. Jag känner att jag kommer ha med mig ett helt annat lugn inför dessa efter att ha jobbat den här sommaren. Jag har träffat barn, tonåringar, vuxna, äldre, rädda små tjejer, rädda medelåldersmän, jag har vant mig vid att prata med dessa människor och förstå att jag är in charge, de är i behov av mitt stöd för att känna sig lugna och trygga, och jag blir bättre och bättre på att förmedla de känslorna också ju mer jag växer in i min yrkesroll. Det jag ska påminna mig själv om hela tiden är att jag lär mig hela tiden. Varje dag lär jag mig något nytt. Allt kommer inte bli perfekt men jag gör mitt bästa utifrån den kunskap jag har just nu. Ha tålamod. Allt kommer att bli bra!