#vanor

[kompasskurs]

Det konstiga med vanor är att man aldrig vet om själv att man har dem

Det är märkligt vad djupt inrotade vissa vanor faktiskt sitter. Jag är nikotinist sedan cirka 30 år tillbaka, det började med att jag började röka som 14-åring sedan övergick för cirka 16 år sedan till att snusa på heltid istället. Det var ett beslut som framförallt grundade sig i det där med hälsan, att jag började bry mig mer om hur jag mår och att inte bli sjuk. Men det var också en ekonomisk…

View On WordPress

[forislynx]

Vi lägger oss till med vanan att leva, innan vi får vanan att tänka.

Albert Camus, Myten om Sisyfos

[graffitiarchive]

[graffitiarchive]

[tryingtounderstandbrainheart]

K.I.S.S.

Jamen ok då, det är lite mer ok. 

Det är så skönt att han är hemma och kommer vara det till minst 24:e januari. En del av mig vill ha det längre men samtidigt så är det sådär; hur länge då? Var får det jag ville plats med? Blir det inte bara mest en lång skön vila och inget händer? Eller är det bara min rädsla? Ja menar det kan ju bli bra ändå. 

Nånstans så knackar verkligheten på dörren. Jag kan inte bli stark i min egen om jag aldrig är själv, typ. Det känns som ett världsbyte. Det kan bli, om jag vågar. 

Skogsbranden som aldrig verkade vilja ge sig, gav sig och världen efter eldinfernot är nåt helt annorlunda. Som att något kanske föddes där. Ett ljus som återigen visade sig. 

Mitt liv börjar igen. Jag ska måla om det igen, kanske är jag den eviga ommålaren. Kanske gör alla så. Kanske är det friskt. 

...

Nä...jag måste vidare. Jag behöver rikta in båten återigen på målet. Ja det va en sjuhelvettesstorm men även den mojnade till sist. Båten höll men sakerna låg huller om buller. När ljuset och de böljande vågorna återigen syntes var det som om klarheten återvände. Vad jag vill och vad jag ska fokusera på. 

“Fri i mitt eget liv” är del ett. Jag inser hur hårt drillad jag varit och dragit med gamla dåliga vanor in i nästa del av mitt liv. Repeterat det jag ville bli av med utan att ens märka det. Det är ingen glasklar plan den här gången. Inga delmål och stolpar, utan baserat på en känsla. Ju bättre jag mår, desto bättre har jag lyckats. Impulser ska följas allt oftare och tillbaka med att förlita sig på processen. För man kan krångla till Allt om man vill. 

Jag vet inte hur vi kom in på det men vi gjorde det; tänk om vi aldrig träffats och jag istället skulle sökt en partner på nån mötesplats. Då skulle man skriva in kloka saker och sånt man trodde man ville ha. Jag skulle kunna letat i månader i sträck, gjort det till projekt X och nu ska jag banne mig hitta honom. Sorterat, gått igenom och analyserat sönder fakta och...! Så var det aldrig. Jag var inte ens på jakt då. Jag mest gjorde sånt som jag gjorde och där stötte jag på nån som jag började prata med, NOLL aning att det skulle leda nånstans. Det mest...hände. Vi hände. Det var ytterst spontant och lekfullt. Det var hans energi och min. Det var allt. Det behövdes inget mer. Det behövdes inga djupa analyser och jobba sig svettig och jämföra. Jag skapade då seriöst en av mina absolut starkaste och viktigaste grundbultar på en känsla och instinkt. På en kväll hände nåt. Så fort kan det gå. Det som verkar kunna ta Evigheteeeeer när man ska anstränga sig och krångla till det.

Jag skulle inte kunna orkestrera det som hände när jag tappade nyckeln i brunnen och hur det ledde till grannar med fiskespö och kvinnan som hade magtarmscancer och fes konstant på mig. Inte heller kan jag återskapa den perfekta obehagsnatten i Norge när vi skulle få frysa i bilen hela natten och när jag bröt mig in hos K och skrämde skiten ur hennes son. Hur kom det sig att jag som är så osocial samtidigt kunde på en kvart på en tågstation hamna på ett fik med en tjej? Livet händer när man släpper in det. Livet SKA inte kontrolleras sönder. När jag är spontan händer det saker. Jag trivs bäst då. Jag har länge fokuserat på intensiteten, att det är den jag saknat men jag skulle snarare säga att det är äktheten. Det är impulsen och det fria. Ibland blir det intensivt och ibland blir det galet vackert och uppfyllande. Det blir...Liv.   

Vill man något så kommer man att göra det. Vill som i att man är beredd på konsekvenserna och att man vill ha det som en del i ens liv. Vill man inte kommer det aldrig hända. Man kan låtsas att man är redo och slita sig blodig men om inget händer är det för att man fortfarande sitter fast på andra sidan. Man kan vara hemlös i 37 år och hata det men inte såpass att man samtidigt går med på att ta bort det. Det som verkade ta 37 år gick plötsligt på en vecka. 

Ibland är vi helt enkelt inte redo att släppa det vi sitter i. Det kan vara en fruktansvärd situation men det kommer alltid vara när Vi är redo att faktiskt släppa den som den släpper. Jag har tvingat alldeles för mycket. Dragit för hårt för att kompensera för hur jag inte har velat helt. Jag har inte varit redo. 

Så nu ska jag försöka att öppna mitt krampaktiga tag om fågeln. Den ska få flyga. Jag ska prova att släppa loss den och se vad som händer. Jag ska...prova släppa loss Mig och se vad som händer.

Jag tror det är nån slags slutsats. Det är inte vad jag gör utan mer när och hur. och varför. Jag kan ha ihjäl alla mina intressen om jag gör de på fel tillfällen och tvingar mig till att göra de varje dag. Det är som att tända lågor överallt och sedan stänga in den under glas. Sakta så förtvinar de ner till nästan inget och det är då som otäcka mörkret kommer. Dit vill jag inte igen. Aldrig rättare sagt. Men om jag inte vill ha mörker måste jag värna om mina ljus. Snarare se till att lågorna lyser starkt och klart. Hur gör jag det? Jag måste feeda mina ljus. Jag behöver lära mig att göra det jag vill när jag vill igen. Jag behöver lära mig frihet igen. 

Att gå från instängd till fri kommer inte ta en kafferast men jag tänker att om jag sår det, om riktningen är ditåt så kanske jag vågar öppna mina händer igen. 

Nånstans på vägen lärde jag mig att man ska sitta i bur. Jag tänkte ta och unlearna det nu. Sådär våga lita på mig själv igen. Skitläskigt, skitovant och jag kanske sätter mig i buren igen av ren vana. 

Så följa impulser (svagt sållade) och följa vad vill jag nu? 

[fredrikmattsson]

‎Skaffa nya vanor: App Store-artikel

‎Läs mer om samlingen Skaffa nya vanor med 1 Second Everyday: Videodagbok, Fabulous - Daily Self Care, Everyday Habit Tracker och många fler

[dmcblue]

Alice et Moi - C’est toi qu’ell préfère

[lavaeatermadeofstars]

För många vanor?

Jag behöver rutiner och vanor. Men, min hjärna är inte med i alliansen för förbättring av mitt själva jag. Prioriteringen blir uppfuckad nästan varje morgon av krångel och förändringar i omvärlden. Min omvärld består mest av ett hus, en sambo, två barn och ett jobb. I den här malströmmen av sker dom kan påverka mig är jag inte en klippa av stabilitet. Poängen med rutiner och vanor tror jag är lite grann att de ska vara den där klippan när annat ändras - men för mig är det tvärtom, rutiner och vanor förkastas helt när jag utsätts för yttre tryck.

Men, allt är inte katastrof. Jag fortsätter ganska bra matdisciplin, jag gör halvhjärtad stretch, så allt är inte förlorat. Jag måste hela tiden styra mig tillbaka till de vanor som är viktiga, bort från att stapla på fler...

Det här med att post dynga på Tumblr är ju en sån, är det en viktig vana? Det kan vara...