When We Were Winning

When we were winning, we listened to music and fell in love. Set in Gothenburg, Sweden, this story will take you through the lives of two teenage boys and their struggles with friends, school, music and, above all, each other. Read more

[whenwewerewinningau]

so if anyone was wondering this is our headcanon singing voice for naruto, yes.

[whenwewerewinningau]

Kapitel 10 - And I can see our days are becoming nights.

De skulle hitta Gullbergs Kaj.

Föga förvånande var det Naruto som hade bestämt detta. Sasuke hade inte kunnat göra annat än rycka på axlarna och låta sig bli ledd bortåt där den omsjungna kajen (förmodligen) låg. Ingen av dem hade egentligen någon aning om var den var belagd, men Naruto hade kollat på Google och trodde sig veta vägen ändå.

Sasuke undrade hur många ställen i Naruto besökt bara för att Håkan sjungit om dem. Att dansa runt på Andra Långgatan var definitivt något Sasuke kunde se honom göra, antingen nu eller i framtiden, med hjälp av alkohol eller inte. Han undrade även hur Naruto senare skulle klara av alkohol, och när han skulle acceptera det. Det var ju trots allt också någonting som Håkan förskönade i mången textrader. I vilket fall så skulle han säkert inte låta det gå överstyr.

Sasuke själv förstod personligen inte riktigt grejen med att besöka alla dessa platser. Håkan var ju bara en människa han också. Han lät Naruto hållas, dock. Så länge det gjorde honom glad och inte lät det ta över hans liv. Naruto var dock inte typen att låta andras drömmar överskugga sina egna. Han skapade definitiv sina egna minnen också. En plötslig insikt att han själv faktiskt var en del av dem, och att även han kanske i framtiden skulle få sånger skrivna om sig, så som Eva, Johnny och Elin, fick honom att stanna upp och hans kinder att bli varma.

”Sasuke? Varför stannade du? …Varför rodnar du?”

”Va. Gör jag inte alls. Det är varmt.”

”Bullshit. Det syns inte på dig när det är varmt förrän du svettas och då behöver det vara typ 30. Du tänker på något, vad är d– okej vem lyckades ninja mig, vem är du, I acknowledge your skills.”

En rödhårig tjej med glasögon hade medan Naruto pratat smugit sig upp bakom honom och lagt sina händer över hans ögon. Håret såg ut att vara naturligt rött i grunden, men förstärkt med en mer intensiv färg. Var ögonbrynen verkligen färgade också...?

Den okända tjejen fnissade lågt och gav Sasuke en lång och granskande blick, och log sedan nöjt. Ögonen var slående lika Narutos, trots sin annorlunda färg... och form. Det var beslutsamheten de hade gemensamt. Hon var snygg, fastslog Sasuke sakligt.

”Karin. Visst är det du, Karin. Jag känner igen din lukt. Försök inte luras nu.”

”Aw, hur kunde du lista ut?” Karin tog bort händerna från Narutos ögon och studsade runt så hon stod bredvid de båda pojkarna. ”Jag har ju olika parfymer varje dag.”

”Just därför. Du är den enda personen jag känner som aldrig luktar samma!”

Karin såg nästan förolämpat på Naruto, och vände sig mot Sasuke.

”Och vem är denne snygging du aldrig berättat för mig om?”

Sasuke ryckte ofrivilligt till vill tjejens oblyga uttalande. Ännu en punkt hon liknade Naruto.

”Ah, Sasuke!” Naruto log och tog Sasuke i armen. ”Han är töntig som fan men typ min bästa vän ändå. Sasuke, detta är Karin. Kusin på mammas sida!”

”Ah, kusin. Förklarar saken,” tänkte Sasuke och nickade mot Karin i hälsning.

Karin såg omåttligt nöjd ut vid denna nya vetskap. Hon lät ännu en gång sin blick dröja kvar vid Sasuke aningen för länge, och denna gång stannade hennes ögon någonstans i Sasukes navelhöjd.

”Ni borde hänga med oss och bada sen när skolan har slutat.”

”Vilka är 'vi'?”

”Jag och mina kompisar bara, herregud. Varför låter du så misstänksam?”

”För att du emellanåt umgåtts med en del mystiska typer.”

Karin rynkade på näsan. Stämningen blev med ens spänd, och Sasuke blev nyfiken på vad som hade hänt, egentligen.

”Aja, whatever. Kom ändå,” sade och hon vände sig om att gå. ”Du också, snygging! Glöm inte bort mig,” lade hon till och gav Sasuke en slängkyss.

”Um.”

”Jo. Hon är ju. Sig själv.” Naruto såg i några ögonblick missnöjd ut, men skakade det hastigt av sig.

”Nu får du förklara den där situationen. Vad var det om dåligt sällskap?”

”Äh, det var en period hon hängde en del med en rätt äcklig äldre man... hon kanske fortfarande gör det, vad vet jag. Hon har nog vett nog att inte ta med honom om hon ska träffa oss, men ändå. Det var en hel del drama när det familjen fick reda på om honom.”

”Hm.”

”Hon går på Hvitfeldtska, så ni kommer säkert träffas igen. Grattis. Aja! Bada blir nog asbra i vilket fall! Hoppas de andra också vill hänga på... Kom, nu går vi.”

~

”Vi hittade.”

”Ja! Vadådå? Trodde du inte det?”

”Nej.”

”Pffft. Tvivla inte på mig.”

Det var ingenting fantastiskt, i Sasukes ögon. Som vilken kaj som helst. Några få båtar puttrade sakta förbi framför dem där de satt på kanten och åt sina gifflar (Naruto hade ätit upp sin glass redan inne i stan, men bestämt att de behövde något att äta sen när de var framme också). Sasuke hade tagit med sig kaffe.

”Jag förstår inte hur du kan dricka kaffe när det är såhär varmt. Eller jag förstår inte hur du kan dricka det från första början, heller.”

”Det är gott. Jag har alltid gillat kaffe, och värme påverkar mig inte så mycket, precis som du sade.”

”Du är konstig.”

”Jag antar att du dricker kaffe med massor av mjölk?”

”Ja om jag nu gör det så är det med mjölk och socker eller honung.”

”Honung? I kaffe?”

”Ja? Varför inte? Honung är awesome.”

Sasuke bara suckade.

”Så himla värt med en ledig dag redan innan skolan slutar. Tänk på alla som fortfarande jobbar och kommer fortsätta göra det typ hela sommaren. Vi kommer vara ledigaaaaaa och vi ska äta massa grejer och bada och spela TV-spel när det regnar och-”

”Vi borde åka ut till skärgården också.”

Naruto tittade förvånat på Sasuke.

”Jag trodde inte du gillade att bada så mycket?”

”Nä, det är överskattat. Men skärgårdsmiljö är vacker, och jag skulle gärna fota lite.”

”Jag följer med dig vart du än åker.”

Sasuke frös till med sin kaffemugg halvvägs till munnen.

”Jag menar det. Allting blir liksom bättre jag är med dig. Du är irriterande men det blir ändå bättre på något konstigt sätt. Vet inte varför, men det är så. Det blir ännu underligare när man tänker på var du och jag startade.”

Sasuke log stort och sänkte sin hand.

”Du! Sasuke? Ska vi typ skriva våra namn här någonstans? Bara för att vi kan! Då finns vi kvar på den här platsen föralltid. Som ett permanent minne för platsen. Du kan ta ett foto också, så har vi ett minne också!”

”Jag tror inte jag kommer glömma detta ändå, men visst. Har du en penna?”

”Jajamän.”

Naruto reste sig upp, spanade omkring sig, och bestämde sig till slut för att där de satt ändå var det bästa stället för klotter. Han skrev sitt namn fort, stort och slarvigt över träet, och lämnade sedan över pennan till Sasuke. Hans mycket prydligare handstil såg aningen avig ut bredvid Narutos, men han antog att det symboliserade dem rätt bra. Han lade efter en sekunds tvekande till ett et-tecken emellan deras namn och skrev sedan dagens datum under alltihop.

”Så. Min första vandalism någonsin. Hoppas du är nöjd, Naruto.”

”Skitnöjd. Okej, ta ett foto nu! Jag kan vara med på bilden.”

Sasuke backade bakåt en liten bit, tog upp kameran, fokuserade (mentalt och fysiskt) och förevigade sen ett av sina absolut bästa minnen.

~

Fram tills runt klockan åtta den dagen var Sasuke på oförskämt bra humör.

Han och Naruto hade suttit kvar på kajen tills vinden hade blivit kall och otrevlig, och då hade de båda begett sig till sina respektive hem. Sasuke hade fått en kram, liksom så många gånger tidigare, men nu för första gången så hade Narutos lukt klängt sig kvar vid honom. Han hade haft på sig någon parfym, antog han. Den var ny, men en lukt som passade honom väldigt bra.

Sasuke hade inte tänkt så mycket på lukter förrän Itachi för två år sedan köpt en egen åt honom i julklapp. Sedan dess använde han den varje dag, då den både luktade gott och påminde honom om Itachi. Han gillade också tanken på att ha en lukt som tillhörde just honom, som satte spår i andra, och i och med de insikterna uppkom även intresset för andras lukter.

Sakura luktade blommigt i grunden. Han visste inte om det var parfym eller bara schampo. Hinata inte så mycket alls. Hon var säkert allergisk. Ino luktade alltid alltid jättemycket av säsongens mest populära parfym – det vill säga helt okej men väldigt ointressant.

Och nu hade Naruto en doft också. Det är svårt att beskriva lukter, men Sasuke kände i alla fall att den var väldigt honom. Undrar vem som gav parfymen till honom? Han lär ju inte ha köpt den själv.

I vilket fall, så var det denna kvardröjande doft och en väldigt fin dag som fick Sasuke på bra humör.

Tills åttatiden då, som sagt. Då kom hans föräldrar hem.

Sasuke stod hummande och pysslade med kaffebryggaren i köket, när hans pappa ställde sig i dörröppningen och stirrade allvarligt på honom. Sasuke gav sin far en blick för att visa att han var medveten om att han var där, och frågade, ”Vad?”

”Du var inte i skolan idag.”

”Hur vet du det?”

”Jag såg dig med en blond pojke inne i stan, mitt på dagen, förut. Varför var du inte i skolan?”

Sasuke stönade inombords. Det var bara Naruto som haft studiedag idag, egentligen. Eftersom skolan i princip hade slutat för terminen ändå (precis som Naruto sagt tidigare under dagen) och de bara hade lektioner på eftermiddagen, så hade Sasuke bestämt sig för att det inte var värt att gå dit. Eller, snarare att det var värdare att spendera en hel dag med Naruto. Det var dock ingen idé att tvärt ljuga för Fugaku, så Sasuke drog en liten modifierad version av sanningen istället.

”Jag är redan klar med alla uppgifter, och har fått mina betyg. Det är ingen fara. Lärarna tycker det är okej.”

”Det får vi allt se. Jag ska ringa dem imorgon, och de om det du säger stämmer.”

”Vad pratar ni om?” Sasukes mamma, Mikoto, ställde bredvid sin man och tittade oroligt på Sasuke.

”Din son här har skolkat idag,” sade Fugaku föraktfullt med ihopsmalnade ögon.

”Va?! Är det den där Naruto som har så dåligt inflytande? Du får sluta umgås med honom. Genast.”

”Vad är det för fel på er?! Han har ingenting med saken att göra! Varför har ni sådana problem med honom?”

Sasukes föräldrar hade bara träffat Naruto en gång. De hade stött ihop med honom en kväll när de skulle äta ute, och Naruto hade pratat på som vanligt – dock mest med Sasuke – och sedan rusat iväg igen. De hade inte släppt detta, och sedan den incidenten nämnt honom flera gånger med syra i rösten.

”Han var oförskämd, kunde inte klä sig och har säkert dåliga betyg... och tydligen skolkar han också.”

Sasuke gav ifrån sig ett litet rop av frustration.

”Han hade studiedag. Det var mitt val att inte gå till skolan idag. Han övertalade mig inte till någonting. Jag bedömde situationen och kom fram till att det varken gjorde till eller från om jag dök upp där. Skyll inte på Naruto.”

”Varför försvarar du honom så? Skärp dig. Du får inte umgås mer med honom. Du har utegångsförbud, Sasuke. Tills skolan slutar.”

”För helv– okej.” Sasuke drog upprört handen genom sitt hår, tog ett djupt andetag, och gick ut ur köket genom den ingång som hans föräldrar inte stod i. Han planerade inte att prata med dem mer den dagen. Helst inte alls på ett tag. Han visste att det inte var någon idé att argumentera emot dem, och särskilt inte när han själv bara var arg. Han skulle bara börja skrika, vilket hade gjort allting ännu värre.

Inne i sitt rum letade han rätt på sina hörlurar, satte på musik alldeles för högt och borrade ner ansiktet i kudden.

Tänka själv är bra. Tydligen. Javisst.

Hycklare.

[whenwewerewinningau]

title (and partly the setting of the chapter) from the song i still remember by bloc party. that song is apparently about two boys who almost fell in love. one of my favorites.

the next chapter will include bathing suits, a flustered sasuke and itachi with a cold. i sure hope you're excited!! (◡‿◡✿)

[whenwewerewinningau]

Chapter 10 - And I can see our days are becoming nights.

Their objective was to find Gullberg Pier.

To no surprise it was Naruto who had decided this. Sasuke hadn't been able to do anything else than shrug and let himself be led to the place where the pier Håkan Hellström had sung about (supposedly) was located. None of them really had any idea where the place actually was, but Naruto had looked it up at Google and thought that he would find the way there somehow.

Sasuke wondered how many placed Naruto had visited just because Håkan sung about them. To dance down Andra Långgatan was definitely something Sasuke could see Naruto doing, both now and in the future, either drunk or not. He also wondered how Naruto would handle alcohol in the future, and when he would accept it as a part of youth. After all, it was something Håkan beautified quite often in his songs. In any case, he probably wouldn't lose control totally.

Sasuke himself didn't really understand the point of visiting all those places. Håkan was just an ordinary person, just like they. He let Naruto do his thing, though. As long as it made him happy and didn't let it take over his own life. Naruto wasn't the kind of person to let other people's dreams overshadow his own. A sudden realization that he, Sasuke, was a part of them, and that maybe he would get songs written about him in the future, just like Eva, Johnny and Elin, made him stop dead in his tracks and his cheeks turn warm,

“Sasuke? Why are you standing still? … Why are you blushing?”

“What. I'm not. It's hot today.”

“Bullshit. I can't tell that you're warm until you start sweating and it has to be like 30 degrees for you to do that. What's up, real– okay who managed to ninja me, who are you, I acknowledge your skills.”

A redheaded girl with glasses had crept up behind Naruto while he was talking and put her hands over his eyes. Her hair looked like it might've been red originally, but then enhanced with a more intense color. … Were her eyebrows colored as well...?

The unknown girl snickered quietly and gave Sasuke a long and scrutinizing look. Her eyes were shockingly alike Naruto's, despite their completely different color... and shape. It was the determination they shared. She was kinda hot, Sasuke decided.

“Karin. It's you, Karin, isn't it. I recognize your smell. Don't try anything now.”

“Aw, how could you tell?” Karin removed her hands from Naruto's eyes and took a jump to the left so that she was standing beside the two boys. “I wear different perfumes every day.”

“Exactly. You're the only person I know that never smell the same!”

Karin looked almost insulted, and turned to Sasuke.

“And who is this hottie you've never told me about?”

Sasuke flinched at the girl's blunt question. Yet another thing about her that reminded him of Naruto.

“Ah, Sasuke!” Naruto smiled, giving Sasuke's shoulder a shove. “He's totally lame but like my best friend anyway. Sasuke, this is Karin. She's my cousin on my mother's side!”

“Ah, cousin. Explains it,” Sasuke thought and made a small nod towards Karin.

Karin looked immensely satisfied upon receiving this information. She once again let her gaze linger at Sasuke long enough to make him uncomfortable, and this time her eyes stopped somewhere around his navel.

“We're going swimming when school ends. You guys should join then.”

“Who're 'we'?”

“Just me and my friends, Christ. Why do you sound so suspicious?”

“Because you've had company with a bunch of mysterious people before.”

Karin frowned. The atmosphere suddenly tensed, and Sasuke got curious about what had happened in the past. He kept a plain face, though.

“Whatever. Be sure to come,” she said, turning on them. “You too, hottie! Don't forget about me,” she added and threw Sasuke a kiss.

“Uhm.”

“Yeah. She's... herself, at least.” Naruto looked displeased for a second, but hastily shrugged it off.

“You'll have to explain that situation to me now. What was that about bad company?”

“Nah, it's nothing really... some time ago she was hanging out with this creepy old man... maybe she still does, no idea. She's probably wise enough not to bring him if all of us are hanging out together, but still. There was a lot of drama when our family found out about that guy.”

“Hm.”

“She's a student at Hvitfeldtska, so you'll probably meet again. Congratulations! Oh well. Going to a lake together will be great. I hope the others want to join as well. Ah, let's go.”

~

“We found it.”

“Yeah! So what? Didn't you think we would?”

“No.”

“Pfffft. Don't underestimate me.”

The place wasn't anything overly fantastic, in Sasuke's eyes. Like any pier. A few boats were passing by them tranquilly, where they sat at the edge eating their cinnamon buns (Naruto had finished his ice cream while still in town, but had decided that they would be needing something more to eat when they arrived at their destination). Sasuke had brought coffee in a thermos.

“I don't get how you can drink coffee when it's this hot out. Or well I can't understand how you can drink it even without the weather being hot.”

“It's tasty. I've always liked coffee, and the heat doesn't bother me, as you said before.”

“You're strange.”

“I suppose you drink coffee with a lot of milk?”

“Yeah, if I do, it's with lots of milk and sugar or honey.”

“Honey? In coffee?”

“Yeah? Why not? Honey is awesome?”

Sasuke just sighed.

“Sooooo chill with a free day before summer break. Imagine all the people that still are working and will be doing it all summer. We're going to have looooooooots of free time and we're going to eat a lot of stuff and go swimming and then play video games when it's raining and-”

“We should visit the islands west of here. The archipelago.”

Naruto looked at Sasuke in confusion.

“I thought you didn't enjoy swimming that much?”

“No, it's overrated. But the archipelago nature is beautiful, and I'd like to take some photos.”

“I'll go with you wherever you go.”

Sasuke froze, coffee cup lifted halfway to his mouth.

“I mean it. Everything gets better when you are around, for some reason. You're annoying as hell and doesn't talk very much but I guess I make up for it? And yeah I don't really get why I feel like that but it's just how things are. Strange, considering where we started out.”

Sasuke grinned, a rare expression on him, and put his mug down.

“Hey! Sasuke? We should write our names somewhere around here. Just because we can. Then this place will have a memory of us and you can take a photo so we don't forget either.”

“I don't think I'll forget, but sure. Do you have a pen?”

“Aye.”

The blond boy rose, looked around, and then decided that the place they were sitting was the best place after all. He scribbled his name quickly, large and messy over the wood, and then handed the pen to Sasuke. His much neater handwriting looked kind of off beside Naruto's, but he figured it symbolized them pretty well. After a moment of hesitation, he added an ampersand between their names and then the date underneath it all.

“There. My first vandalism ever. Hope you're happy, Naruto.”

“Totally content. Okay, take a picture! I can be in it as well.”

Sasuke rose, backed, took up his camera, focused (both mentally and physically) and then eternalized one of his best memories to date.

~

Until around eight o' clock that day, Sasuke was in an exceptionally good mood.

Naruto and he had stayed at the pier until the wind started to pick up, and then they both had gone home to their own houses. Sasuke had gotten a hug from Naruto, like many other times, but now, for the first time, Naruto's scent had stuck to him. He probably had worn some perfume. It was a new one, but fitted him very well.

Sasuke hadn't thought much about fragrances at before Itachi two years prior had bought him a perfume for Christmas. Since then Sasuke worn that perfume every day. Sasuke liked it mainly because it smelled nice, of course, but at the same time it reminded him of Itachi. He also liked the thought that he had a smell of his own, that made an impact on others, clung to them – and with those thoughts came also his interest in other people's fragrances as well.

Sakura smelled like flowers. An earthy, flowery smell. He didn't know if it was perfume or just her shampoo. Hinata didn't smell like anything in particular. She was probably allergic. Ino always smelt of the most popular perfume of the season – i.e. perfectly all right, but very uninteresting.

And now Naruto had a fragrance of his own. Describing smells isn't easy, but Sasuke still felt like that perfume the blonde boy had worn had been perfect. Sasuke wondered who had given it to him. It certainly didn't feel like a thing he would buy on his own accord.

In any case, it was this lingering smell and a very nice day that had put our Sasuke in a great mood.

Or, well, until eight o' clock. That's when his parents came home.

Sasuke stood humming and fiddling with the coffee machine in the kitchen, when his father positioned himself in the doorframe and glared at him in a very condescending manner. Sasuke looked at him briefly to show his father that he acknowledged his presence, and asked, “What?”

“You weren't in school today.”

“How do you know that?”

“I saw you with a blonde boy today, in the middle of the city. Why weren't you in school?”

Sasuke groanded inwardly. Actually, it had just been Naruto who had had a free day. Because of the school ending in a few days anyway (just as Naruto had said) and they only had lessons in the afternoon, Sasuke had decided that school at the moment hadn't been worth his time. Or, more like, a whole day with his favorite blue-eyed friend was more worth his time. It was no idea to try to lie straight to Fugaku's face, so Sasuke instead told a slightly modified version of the truth.

“I'm already finished with all of my assignments and I've gotten grades in everything. It's okay. The teachers think it's okay.”

“We'll see about that. I'll give them a call tomorrow, and ask if what you're saying is true.”

“What are you two talking about?” Sasuke's mother, Mikoto, came up beside her husband with a worried face.

“Your son here has been skipping class today,” Fugaku said with narrowing eyes and contempt in his voice.

“What?! Is it that Naruto that has been such a bad influence on you? You're not allowed to see him anymore. Starting now.”

“What's wrong with you?! He has nothing to do with this! Why do you dislike him so much?”

Sasuke's parents had met Naruto just once. He had run into them an evening when the whole family (Itachi included) was going to have dinner at a restaurant, and Naruto had talking nonstop like always – mainly with Sasuke though – and then rushed off as quickly as he had come. Since that incident, Fugaku and Mikoto had mentioned Naruto several times, each and every one with acidic voices.

“He was rude, his clothes were horrible matched and he surely has bad grades... and apparently he's skipping classes as well.”

A quiet, frustrated shout escaped Sasuke's mouth.

“He had no classes today. I choose not to go to school. It was my choice. He didn't convince me to do it. I considered my options for this day, and concluded that it didn't matter if I showed up at school or not. So don't blame Naruto for this!”

“Why are you going such lengths to defend him, Sasuke? Get yourself together. You're grounded. Until school ends.”

“Okay what the-- okay.” Sasuke angrily ran his fingers through his hair, took a deep breath, and went out of the kitchen through the exit his parents weren't blocking. He did not want to talk to them anymore that day. He knew there was no point in arguing with them, and even less when he was this angry. He would just start screaming, which would make things even worse.

At his room, Sasuke kicked the wall once, before he sunk down at his bed and took up his headphones. Loud music would be the cure for this shitty evening.

So thinking for yourself is good. Yeah right.

fuck off.

[whenwewerewinningau]

OK NEVERMIND IT'S WORKING AGAIN

[whenwewerewinningau]

the chapter is finished and translated and everything but apparently you can't like or reblog posts from here anymore?? and the follow-button doesn't work? i don't know what has happened but it makes me upset, bluh. i'll have dzana beta read the translation later, and then i'll upload the chapter at ao3, at least.

we'll try to fix the tumblr as soon as possible. (you can still start following if you do it from your dashboard via that "find blogs" thingy but ughhhhh)

[whenwewerewinningau]

new chapter coming up! it's finished in swedish and halfway through the translation to english. and this chapter has a really pretty picture drawn by myra - which moves! hooray.

[whenwewerewinningau]

the song by air france sasuke is listening to is probably june evenings.

and, once again i'm going to shamelessly do some advertising for the playlist. lovely music, all of it.

[whenwewerewinningau]

Kapitel 9 - Intermission #2

9:1

”Sasuke är gladare nu för tiden.”

”Hm? Vadådå?”

”Jag tror du är bra för honom, Naruto. Det verkar som om du ger honom något som jag aldrig kunnat.”

Skratt.

”Vad skulle det vara? Du är både tjej och minst lika bra som jag på det mesta! Eller din musiksmak är kanske inte lika bra men.”

”Det är kanske det som är problemet.”

”Jag förstår inte vad du menar. Aja. Jag ska möta Sasuke vid lejontrappan sen, kan vi inte sätta oss där redan nu med glassen?”

”Sure.”

9:2

han förstör allt

vem syftar du på, egentligen?

båda två

9:3

Sommar, alltså. Huh. Den verkar komma på riktigt nu. I år igen. Se på fan. Göteborg kan minsann få en att tro annorlunda under vintern.

Sasuke blundade, lutade huvudet mot spårvagnsfönstret, och lät Air Frances toner ta hans tankar långt bort.

Jag ser fram emot dig, sommaren.

9:4

Svarta naglar.

undrar vilken färg han gillar bäst

Svart runt ögonen.

undrar om det här är för mycket smink

Svartvit tröja.

han gillar nog orange bäst

Röda läppar.

jag vill dra fingrarna genom hans hår

9:5

Sakura suckade, slog ihop sin mattebok, och lade sig ner över köksbordet.

sasuke är kär i naruto. och naruto gillar sasuke. dumma pojkar som inte inser det.

Solen i ansiktet. Pluggläge av, kattläge på. Purr.

9:6

”Hej, Kisame.”

Kisame tittade upp från sin telefon och fäste blicken på sin vän som stod på andra sidan disken.

”Tjena, Itachi! Kaffe som vanligt? Svart?”

”Vad annars?” svarade Itachi utryckslöst. Kisame flinade och hällde upp en kopp.

”Hur är det med dig? Du ser lite sliten ut. Fast det gör du ju alltid, i och för sig. Ska vi sätta oss ner lite? Är knappt några människor här idag av någon anledning. Antar att alla är ute i solen.”

”Solen är tillbaka, det är fint. Den verkar ha kommit för att stanna nu. Sasuke verkar gladare. Jag tror han håller på att bli kär.”

”Jag frågade inte om Sasuke. Jag undrar hur du mår.”

Itachi bara tog sin kaffekopp till munnen och tittade ut genom fönstret. Kisame himlade med ögonen.

”Du är helt hopplös och behöver socker. Jag fixar kladdkaka.”

9:7

”Hej, Naruto.”

”Du är sen!”

”Förlåt, vagnen stannade aslänge vid Valand.”

”Ah, det är väl lugnt. Ändå. Okej men ska vi köpa glass och sätta oss någonstans?”

”Av chokladfläckarna på dina kinder att tyda så har du redan ätit glass..?”

”Ja, något fel med det? Kom, vi går.”

”Hn.”

[whenwewerewinningau]

Chapter 9 - Intermission #2

9:1

“Sasuke is happier nowadays.”

“Hm? How come?”

“I think you're good for him, Naruto. It seems that you're giving him something I've never been able to.”

Laughter.

“What? Seriously? What could that be? You're a girl and as good as I am at like everything! Or well maybe your taste in music isn't, but well well.”

“Maybe that's the problem.”

“I don't get what you're getting at. Oh well. I'm going to meet up with Sasuke later at Lejontrappan, can we go there and get our ice cream?”

“Sure.”

9:2

he's ruining everything

who do you mean, exactly?

both of them

9:3

So, summer, huh. It's really coming. Year after year. Even this one. Well would you look at that. Gothenburg in the winter could certainly make you believe that's impossible.

Sasuke closed his eyes, rested his head against the tram window, and let the tones of Air France fill his headphones and ears and take him far away.

I'm looking forward to you, summer.

9:4

Black nails.

i wonder what color he likes best

Black around the eyes.

is this too much make-up

Black and white shirt.

he probably likes orange

Red lips.

i want to run my fingers through his hair

9:5

Sakura sighed, closed her maths books, and lay down on the kitchen table.

sasuke is in love with naruto. and naruto likes sasuke. stupid boys who won't realize that.

Sun in her eyes. Study mode deactivated, cat mode activated. Purr.

9:6

“Hello, Kisame.”

Kisame lifted his eyes from the newspaper he was reading and looked at his friend who stood at the other side of the counter.

“Howdy, Itachi! Coffee as usual? Black?”

“What else?” Itachi answered indifferently. Kisame smirked and poured him a cup.

“How are you? You look kinda worn out. But, ah then again, you always do. Should we sit down for a while? Not many people at all here today. Everyone's out in the sun, probably.”

“The sun's back, that's really nice. It seems like it's here to stay, now. Sasuke seems happier. I think he's falling in love.”

“I didn't ask about Sasuke. I asked how you are.”

Itachi just brought his coffee cup to his lips and looked out the window. Kisame rolled his eyes.

“You're completely hopeless and need sugar. I'll get you some mudcake.”

9:7

“Hello, Naruto.”

“You're late!”

“Sorry, the tram was stuck at Valand for a really long time.”

“Ah, I guess it's fine then. Okay, should we buy some ice cream and sit down somewhere?”

“Judging from the chocolate smears on your cheek, it seems that you've already eaten ice cream..?”

“Yeah, got a problem with that? Come on, let's go.”

“Hn.”

[whenwewerewinningau]

when this fanfic is over i might post the original document with all the planning we did with small summaries of every chapter from beginning to end myra just said "they're like small trailers of what will happen in the next chapter" and. yeah! i might as well tell you guys that this fic probably will be somewhere between 35 and 40 chapters long. so there's a pretty long way to go, but stay with us! <3 it'll be worth it i promise

[whenwewerewinningau]

valborg i göteborg 2009 var fantastiskt. som det står i berättelsen var vädret perfekt. om det är någon som har frågor om någonting alls, så bara skriv och fråga!

MEN TA DET FÖRSIKTIGT NU I HELGEN, ALLIHOPA. allvarligt. och ha kul! vi håller tummarna för fint väder detta året också tycker jag.

[whenwewerewinningau]

Kapitel 8 - Minnen av aprilhimlen

 ”Tror du alla kommer att dricka jättemycket?”

Naruto tittade tillfälligt upp från sitt kämpande med slipsen han bestämt sig att ha för dagen.

”Va? Nä, det hoppas jag inte. Sakura lät fnissig förut på telefon men antar att det var för att de hade kul bara. Var skulle de fått tag i alkohol från dessutom?”

”Det låter rätt naivt av dig att tro det,” mumlade Gaara och pillade oroligt med sin sjal. ”Jag tror de har festat mer än vad vi vet om att de gjort. Hemma hos Ino och så.”

”I så fall är det deras problem. Jag tänker inte dricka i alla fall, så du kan hänga på mig om alla blir jobbiga! Inte för att jag tror att det kommer hända, men.”

Gaara hummade misstroget och tittade ut genom fönstret. ”Vi får se. Förresten... på tal om Sakura, så har du inte pratat lika mycket om henne på senaste som du brukar. Har din schoolboy crush äntligen lugnat ner sig?”

”Helv- vasaru?” Naruto stoppade svordomen över slipsknytandets misslyckande när han hörde Gaaras fråga. ”Jag har väl helt enkelt inte hängt lika mycket med henne på senaste, bara. Hon är fortfarande sötast!”

”Nej, du har varit mer med Sasuke än med henne.” Syran i Gaaras röst var påtaglig och Naruto rynkade ihop ansiktet.

”Sluta löjla dig. Jag skiter i den här slipsen, det går fan inte att knyta den, så vi kan gå nu.”

Gaara ryckte nonchalant på axlarna och gick efter Naruto mot ytterdörren.

~

Anledningen till Gaaras oro över drickande var den enkla anledningen att det var den sista april och således även Valborg. Vädergudarna hade välsignat dem med strålande solsken och sommarvärme, så halva stan var förmodligen redan berusade och glada. Naruto och Gaara var bara glada.

Eller. I alla fall Naruto var.

När de anlände till Kungsparken satt där ett redigt gäng, utöver deras redan bekanta. Naruto kände att Gaara stelnade till vid synen av massan av folk de inte kände, så han skyndade sig att klappa honom uppmuntrande på ryggen innan han sprang de sista metrarna. Sakura ropade glatt hans namn samtidigt som han ropade hennes och han gav henne en stor hoppkram.

”Naruto, jag kommer välta- ah!” skrattade hon fram innan de båda föll ned i gräset. Naruto kände med ens något blött i huvudet. ”Oj shit förlåååååt Naruto!”

”Det är lugnt men vad händer, vad spillde du på mig?”

”Det är bara cider så det är nog ingen fara.” Sakura fnissade till. ”Det blir lite som sockervatten. Punk. Ställ håret ännu mer upp. Det kommer lukta gott också.”

”Sakura... är du full?”

”Va nej. Inte så mycket. Är bara bea-u-ti-full.” Här började hon skratta okontrollerat återigen.

Naruto suckade och vände sig bort för att hälsa på resten av folket där. Han kunde se Ino och Hinata en bit bort med några killar han inte kände. De såg rätt mycket äldre ut och Ino var helt uppe i en konversation med två av dem. Hinata rodnade och vinkade åt Naruto när hon såg att han tittade åt deras håll och Naruto besvarade det med en lite tveksam handrörelse.

Gaara kom fram till Naruto just när han började spana efter Sasuke. Han såg honom sittandes i skuggan under ett träd kanske fem meter ifrån där resten av gruppen var. Jävla emo.

”Jag ska bara gå bort och säga hej till Sasuke, kommer snart,” sade Naruto riktat till Gaara och Sakura. Sakura såg dock inte ut som att hon lyssnat då hon hade förflyttat sig närmare de okända killarna och börjat prata med Hinata. Gaara nickade ändå åt honom och satte sig även han närmare de andra människorna.

”Hej,” sade Naruto och slog sig ner under trädet tillsammans med Sasuke. ”Varför sitter du här?”

”Vad tror du?” Sasuke log snett mot Naruto och nickade med huvudet bort mot Sakura.

”Ah. Jag förstår,” skrattade Naruto lite besvärat och tittade ner i marken. ”Jag trodde faktiskt inte de skulle hålla på så.”

”Hm. Naivt.”

”Kanske lite. Va, vad gör du?!” utbrast Naruto när han såg Sasuke plocka upp ett tilltufsat cigarettpaket och en tändare ur sin väska.

”Tänkte röka. Vadå då?”

Naruto stirrade med stora ögon på honom. ”Hur länge har du gjort det?”

”Sluta se så förkrossad ut. Jag vet inte, ett tag? Jag gör det inte ofta dock.”

Sasuke tände cigaretten och drog ett djupt bloss, och en lättad suck tog röken med sig ut ur lungorna igen. Båda två satt sen tysta och iakttog gänget en bit bort. Sasuke var den som började prata först.

”Inte likt dig att vara såhär tyst. Ganska behagligt,” sade han och log återigen snett mot Naruto.

”Jag är väl bara lite förvånad, bara. Det blev inte riktigt som jag trodde idag.”

”Dagen har ju bara börjat. Vi tänkte gå bort mot cortégen sen, antar att ni ska se den också? Jag tror vi behöver påminna dem där borta i och för sig. Kom.” Sasuke släckte cigaretten mot trädet och slängde den sen i gräset.

Naruto satt still ett ögonblick till och tittade på Sasuke som gick med kvicka steg bort innan han gick efter honom.

~

Runt tio minuter senare så var allihop ihoppackade och redo att börja röra sig upp mot Götaplatsen. De hade bestämt sig för att sätta sig i backen bakom Hvitfeldtska gymnasiet för att se cortégen på första parkett. Ingen var egentligen intresserad av att se själva paraden, men tradition är tradition.

Under den korta promenaden längs avenyn passade Naruto på att hålla Gaara sällskap. Den rödhårige pojken hade nämligen slagit på ett extra trumpet humör och gick envist och glodde ner i marken tills Naruto tog hans hand och började sjunga på Minnen av aprilhimlen. Då spred sig ett litet försiktigt leende över hans ansikte.

Väl placerade uppe i backen insåg de att Ino hade tappat bort sig någonstans på vägen. Sakura blev upprörd och tog med sig en av de namnlösa killarna för att leta rätt på henne.

”Jag tror inte vi kommer träffa dem mer idag. Det är alldeles för mycket folk här redan och de är alldeles för borta i huvudet,” sade Sasuke när han följde en vinglande Sakura med blicken.

”Hoppas de klarar sig,” sade Hinata tyst bredvid Naruto. När alla vände sig om i förvåning att hon hade pratat utan att någon ställt henne en fråga rodnade hon genast.

”Ingen fara. Sakura har mer attityd än de flesta. Tror knappast att någon rår på henne, ens när hon är full,” försäkrade Naruto henne och gav henne en klapp på ryggen. Detta fick henne att rodna ännu mer. Sasuke himlade med ögonen och ställde sig upp.

”Jag är inte särskilt intresserad av att kolla på det här ändå, och måste på toa. Kan hända att skolan har öppet, så tänkte dra dit och kolla. Stannar ni här?”

”Jag kommer med dig! Måste också gå,” sade Naruto och hoppade upp. ”Stanna här, ni andra!”

Båda pojkarna tog sig igenom folket som stod och satt och kom till slut upp till Hvitfeldtskas skolgård. Naruto gav ut ett förvånat ljud när han såg skolan.

”Fan vad stor den är! Hur många elever går det egentligen här?”

”Runt två tusen, tror jag.”

”Coolt. Okej vi måste ju ta toaletterna som är på översta våningen. Titta, där går en tjej och en kille ut från skolan! Då kan vi gå in där!”

Naruto tog tag i Sasukes hand och började springa mot dörren.

”Varför måste du alltid springa överallt, herregud!”

Naruto stannade plötsligt till, vilket fick Sasuke att dunsa in i hans vänstra sida.

”Vad är det nu då? Fick du någon dum idé?”

”Vi race:ar upp. Den som förlorar... ja jag kommer på något straff senare. Okej. Bra. Nu springer jag!”

”Tjuvstart! Hallå!” ropade Sasuke, helt i onödan då Naruto knappast lyssnade, och började springa han också.

Trots Narutos fuskande, så kom ändå Sasuke upp till översta våningen först. Åtta års fotbollstränande hade inte varit förgäves, tydligen. Naruto kom några sekunder senare, flåsandes och svettig.

”Charmerande, Naruto.”

”Håll käft. Nu ska jag pissa.”

~

”Jag kommer antagligen börja här till hösten.”

”Åhå. Fancy. Vad för linje?”

”Natur. Kommer ge en bra grund till det mesta. Sedan kan jag läsa vidare till läkare eller något.”

Naruto sneglade på Sasuke.

”Du vet inte alls vad du vill bli egentligen, va?”

Sasuke ryckte på axlarna.

”När jag var liten ville jag bli polis. Nu vet jag inte längre. Spelar inte så stor roll.”

Efter att de båda avrättat sina behov hade de bestämt sig för att stanna ett tag på översta våningen och kolla på utsikten därifrån. De hade antagligen kunnat se cortégen därifrån också, om det inte hade varit massor av träd och en annan skolbyggnad ivägen.

”Jag tänker bli artist. Men jag tänker göra det på mitt eget vis. Jag tänker inte gå någon musiklinje. Då kommer de bara försöka trycka in mig i någon mall. Det är inte min grej.”

”Hm. Vad ska du gå, då?”

”Samhäll-estet på Schillerska, tänkte jag! Då kommer jag antagligen hamna i samma klass som Gaara och det verkar vara en bra skola. Och eftersom jag ändå kommer bli känd och artist så kan jag ha kul medan jag går på gymnasiet. Perfekta planen. Vad skrattar du för?”

”Jag skrattar inte. Jag ler. Du är så naiv. Men ja, möjligt att du hamnar i samma klass som Sakura också, då. Tror hon pratat om Schillerska.”

”Bra,” sade Naruto bestämt. Sedan ryckte han till. ”Ah! De andra! Herregud Gaara! Han måste känna sig jätteawkward, han var på dåligt humör redan innan, åh nej åh nej...”

”Spring du iväg. Jag hittar er sen.” Sasuke viftade med handen. ”Jag stannar här ett tag. Lugnare.”

”Okej. Vi syns, Sasuke!”

Naruto spurtade ner för trapporna och bort mot platsen de suttit tidigare. När han kom dit var där dock ingen Gaara.

”Var är Gaara någonstans?” frågade han Hinata som satt ensam kvar.

”Åh, han sade att han tröttnade på allt folk... och att han hade huvudvärk. Uhm. Var är Sasuke?”

”Han ville stanna ett tag i skolan... men helvete. Okej förlåt Hinata, men jag måste få tag i Gaara, vi kanske syns mer idag men ja, hejdå! Sasuke kommer nog snart!”

~

Efter många samtal där han möttes av en neutral röst som sade åt honom att abonnenten inte kunde nås för tillfället, så svarade äntligen Gaara. Han lät inte glad.

”Så nu kommer du ihåg mig.”

”För helvete Gaara. Sluta sura. Var är du någonstans?”

”Hemma.”

”Jag kommer till dig.”

Gaara svarade inte på en lång stund.

”Okej.”

”Bra.”

Naruto lade på och stönade irriterat där han satt på hållplatsen. Han förstod inte vad som hände. Plötsligt kändes det som att han inte visste någonting om sina vänner. Eller, inte hade vetat innan denna dagen. Att han inte frågat Sasuke tidigare vilken skola han skulle gå på? Att han inte visste att hans vänner festade? Att de har vänner han inte visste om? Att han inte visste att Sasuke rökte? Vad fanns det mer för saker han inte visste om?

Och vad var det för fel på Gaara? Var han svartsjuk, kanske?

Naruto fnös vid tanken. Det fanns ingen anledning för honom att vara det. Han var fortfarande hans bästa vän.

Så varför?

Naruto förstod inte. Alls.

[whenwewerewinningau]

ok, i'll start by explaining valborgsmässoafton (or just valborg). it's a holiday that not everyone celebrates fully, but as with all other swedish holidays, people use it as a reason to get drunk. on the first of may there are various demonstrations happening all over sweden, and rumor has it that the tradition of drunking a lot the night before came to because the people in charge needed people to be hungover enough to not go out and demonstrate. i don't know if that story is true, but i'm fairly certain that there are fewer demonstrations because of all the drinking at least, haha. <3

for swedish university students, valborg is really special as well. in gothenburg, chalmers university hosts a parade every year (the chalmers cortège) and here in uppsala the students are partying for four days straight. for example.

oh and yeah the legal drinking age (at clubs and bars) in sweden is 18. you have to be 20 to buy alchohol in stores though (and 18 to buy cigarettes) but as in every country (i suppose) it's not that hard to get people to fix stuff for you.

BUT PEOPLE. DON'T DRINK IF YOU AREN'T OLD ENOUGH. okay? it might be great stories later on but things could go so so so bad so please just have that in mind and someone who knows what they're doing around.

have a safe valborg now, everyone. <3

[whenwewerewinningau]

Chapter 8 - Memories of the April Sky

 “Do you think everyone will be drinking a lot?”

Naruto momentarily looked up from his fight with the tie he had decided on wearing this particular day.

“Huh? Nah, I don't hope so. Sakura sounded kinda giggly when I called her earlier but I guess that was because they were just having fun. Where would they get booze from anyway?”

“It's kind of naïve of you to think so,” Gaara mumbled while fidgeting his scarf nervously. “I think they have been partying more than we know about. At Ino's place and stuff.”

“If that's the case, then it's their problem. I'm not going to drink anything at least, so you can just join me if the others get annoying! Not that I think that's going to happen, but but.”

Gaara made a incredulous sound and looked out the window. “We'll see about that. And ah, speaking of Sakura... you haven't been talking about her as much as usual lately. Has your schoolboy crush finally calmed down?”

“Fucking-- ah what?” Naruto stopped his swearing over the tie tying disaster when he heard Gaara's question. “I probably just haven't been hanging out with her as much as usual? She's still the cutest!”

“No, you have been spending more time with Sasuke than her.” The acid in Gaara's voice was tangible and Naruto wrinkled his face.

“You're being stupid. I don't care about this tie, it's fucking impossible to tie it, so we can leave now.”

Gaara casually shrugged and followed Naruto outside.

~

The simple reason behind Gaara's worrying was that was the last of April and thus Walpurgis Night – or Valborgsmässoafton in Swedish – and with Valborgsmässoafton being a typical Swedish holiday, one could expect quite a lot of alcohol around. This year the Gods had blessed this date with perfect Summer weather and most people in town were probably already intoxicated and happy. Naruto and Gaara were just happy.

Or. At least Naruto was.

When they arrived at the park that Sakura had told Naruto they were at, there was already a pretty large group sitting on the ground. Most of the faces belonged to people Naruto had never seen before at all. Naruto felt Gaara stiffen at sight of the mass of people they didn't know, so he gave him an encouraging pat on the back before he ran the last meters up to the group. Sakura cheerfully screeched his name at the same time he shouted hers and he gave her a big hug.

“Naruto, I'm going to fall over... ah!” she managed to say before they both fell down in the grass, laughing. Naruto suddenly felt his hair getting really wet. “Oh shit I'm sooooorry Naruto!”

“It's cool, but what's happening, what was that that's now in my hair?”

“It's just some cider so no harm done.” Sakura giggled. “It'll be like sugar water. Very punk. Make your hair stand up. Like. More. It'll smell good as well.”

“Sakura... are you drunk?”

“What no. Not really. I'm just preeeeetty drunk,” she said while flapping her eyelashes at the word pretty and started laughing uncontrollably at her own hilariousness.

Naruto sighed, sat up and turned around to say hello to the rest of the people there. He could see Ino and Hinata some meters away with some guys he didn't know. They looked rather old in comparison to the girls and Ino were really absorbed in a conversation with two of them. Hinata blushed and waved carefully in Naruto's direction and he answered it with an hesitant hand gesture.

Gaara caught up with Naruto (wow, he had really dragged his feet behind him) at the same time he started wondering where Sasuke were at. He glanced around and spotted the boy sitting alone underneath a tree about fem meters away from the rest of the group. Emo bastard.

“I'll just go and say hello to Sasuke, be right back,” said Naruto to Sakura and Gaara both. Sakura didn't seem to have heard him though, as she had moved closer to the unknown boys and started talking to Hinata. Gaara nodded to him at least, and went to join the others as well.

“Hi,” said Naruto and slumped down in the grass beside Sasuke. “Why are you sitting here?”

“Why do you think?” Sasuke smiled wryly and nodded in Sakura's general direction.

“Ah. I see.” Naruto laughed awkwardly and looked down at the ground.

“Hm. Naïve.”

“Maybe. Wh-what are you doing?!” Naruto exclaimed when he saw Sasuke retrieving a wrinkled cigarette pack and a lighter from his bag.

“Well. I was planning on smoking. Why?”

Naruto stared at him with huge eyes. “For how long have you been smoking?”

“Stop looking so devastated. I don't know, for a while? I don't do it very often, though.”

Sasuke lit his cigarette and inhaled deeply, and a content sigh brought the smoke out of his lungs again. The two boys then sat quiet for a while and observed their friends from a distance. Sasuke was the one who spoke first.

“Not very much like you to be this quiet. Quite enjoyable.”

He once again smiled wryly at Naruto.

“I'm just I bit surprised, that's all. This day didn't turn out really as I thought it would.”

“It's only just begun? We were thinking of watching the parade later, I suppose you're going to as well? I think we have to remind the people over there, though. Come.” Sasuke put out his cigarette by rubbing it at the tree and then threw it in the grass.

Naruto sat still for a while longer, watching Sasuke walking away with determined steps before he got up and followed him towards the others.

~

About ten minutes later everyone was all packed up and ready for the walk up towards Götaplatsen. They had decided for a place to sit behind the Hvitfeldtska High School, where they would have the best view of the Chalmers Cortège. No one was that interested in watching the parade for real, but a tradition is a tradition.

During the short walk along the avenue Naruto held Gaara company. The red haired boy had put an an extraordinarily grumpy mood, you see, and held his gaze firmly on the ground before his feet until Naruto took his hand and started singing Minnen av Aprilhimlen. With Naruto's masterful Håkan interpretation, a careful smile found its way to Gaara's lips.

Finally situated at the slope behind the school, they realized that Ino they had lost Ino somewhere along the way. Sakura got very upset and grabbed one of the nameless guys to go and find her.

“I don't think we'll see them again today. There's already way too much people here and they,” said Sasuke and rose his eyebrows at the stumbling Sakura, “are way too drunk.”

“I hope they'll be all right,” Hinata said quietly beside Naruto. When everyone turned in confusion over her speaking without first being spoken to, she blushed fiercely.

“Don't worry. Sakura's got more attitude than most. I don't think anyone can take her on, even when she's drunk,” Naruto reassured her and touched her shoulder in a friendly way. This only increased her blushing. Sasuke rolled his eyes and rose.

“I'm not overly interested in watching this anyway, and I have to find a bathroom. The school might be open, so I thought of going there and check it out. Will you stay here?”

“I'll go with you! I have to pee as well,” Naruto said and bounced up. “Say here, you two!”

Both of the boys made their way through the sea of standing and sitting people and at last made it up to Hvitfeldtska's schoolyard.

“Shit, this school is huge! How many students are there, really?”

“About two thousand, I think.”

“Cool. Okay we HAVE to use the restrooms at the top floor. Look, there's a boy and a girl leaving the school! We can enter there!”

Naruto grabbed Sasuke's hand and made a run for the doors.

“Why do you have to run everywhere, shit!”

Naruto suddenly stopped, which made Sasuke bump into his left side.

“Now what? Did you get some stupid idea?”

“Let's race up there. The loser... uh. I'll think of something later. Okay. Great. Here I go!”

“Hey! False start!” Sasuke shouted (totally unnecessary since Naruto hardly was listening anyway) and started running as well.

Despite Naruto's cheating, Sasuke still made to the top floor before him. Eight years of soccer training hadn't been in vain, apparently. Naruto came up to him a few seconds later, panting and sweaty.

“Charming, Naruto.”

“Shut up. It's not that bad. Now I have to piss.”

~

“I'll probably attend this school this autumn.”

“Really? Fancy shit. What program?”

“Science. That'll get me a good educational base for like everything. Then I can become a doctor, or something.”

Naruto glanced at Sasuke.

“You really don't know what you want to do for real, right?”

Sasuke shrugged.

“When I was little I wanted to be a cop. Now I don't know anymore. Doesn't matter that much.”

After both of them had finished their business at the restrooms, they had decided to stay in the school for a while and enjoy the view from there. They probably would've been able to see the parade from there as well, if there hadn't been a lot of trees and another school building in the way.

“I'm gonna be an artist. But I'll do it my way. I'm not gonna go to some music school. There they'll just want to make me uniform with the others. That's not how I roll.”

“Hm. What will you do, then?”

“I'm gonna attend the Art and Social Studies program at Schillerska! Then I'll probably end up in the same class and Gaara and it seems like a nice school. And since I'll be a famous artist anyway I might as well have a great time while I'm in school. The perfect plan. Why are you laughing?”

“I'm not laughing. I'm smiling. You're so naïve. But, yeah, it's possible that you'll end up in the same class as Sakura as well, then. I think she's talked about Schillerska.”

“Good,” Naruto said with determination. Then he flinched. “Ah! The others! Oh man, Gaara! He probably feels really awkward, he was already really pissy, oh no oh no...”

“You run to them. I'll find you later.” Sasuke shooed him away with his hand. “I'll stay here a bit longer. Calmer.”

“Okay. Later, Sasuke!”

Naruto sprinted down the stairs and towards the place they had been sitting before. Alas, when he came there, no Gaara was to be found.

“Where's Gaara?” he asked Hinata who sat alone.

“Oh, he said that he got tired of all the people... and that he had a headache. Uhm. Where's Sasuke?”

“He wanted to stay in the school a while... but fuck. Okay, sorry Hinata, but I have to find Gaara. Maybe we'll see each other later, but yeah, bye! Sasuke will probably be here soon!”

~

After several calls where Naruto was greeted by a neutral voice that said that the number currently couldn't be reached, Gaara finally picked up his phone. He didn't sound happy.

“So now you remember me.”

“Goddammit Gaara. Stop sulking. Where are you?”

“Home.”

“I'll come to you.”

Gaara didn't answer for a long time.

“Okay.”

“Good.”

Naruto hung up and groaned where he sat at the tram stop. He didn't get what was happening. Suddenly it felt like he didn't know anything about his friends. Or, that he hadn't known anything before this day. This that he hadn't even asked Sasuke what school he would go to later? This that he didn't know that his friends were partying? That they had friends he didn't know about? That he didn't know that Sasuke was smoking? What more things could it be he didn't know?

And what was the matter with Gaara? Was he jealous, maybe?

Naruto snorted at the thought. There was no reason for him to be. He was still his best friend.

So why?

Naruto didn't understand. At all.

[whenwewerewinningau]

Kapitel 7 - This is stranger than I thought, six different ways inside my heart.

alltid samma visa. alltid alltid alltid. kunde han aldrig hålla käft?

Han ville bara göra sitt kaffe, dricka upp det, och sen lämna lägenheten.

men kan han hålla tyst någon gång jag vet vad han säger ändå, samma samma samma

Ljudet av en näve i köksbordet bröt igenom bruset i bakhuvudet. Gaara, som just var på väg att lämna rummet, vände sig om och såg sin pappa i ögonen.

”Ja? Ville du något?”

”Du ska lyssna på mig när jag pratar med dig. Hör du det? Oförskämda jävla unge.”

Gaara var stilla, hans ansikte likaså.

”Hör du mig?!”

Hans pappa såg nu riktigt arg ut. Kanske var bäst att visa en reaktion, ändå. Han nickade knappt märkbart och svarade sin pappa lugnt.

”Jag hör dig. Jag tänker ta tvätten ikväll. Jag ska plocka undan efter mig. Jag tänker ställa koppen i disken. Nu ska jag dock gå. Hejdå pappa.”

Gaara vände åter igen på klacken och gick ut ur köket till sitt rum. Han kunde känna sin pappas blick i nacken. Han visste precis hur han såg ut. Mungiporna nedåt, ögonbrynen bestämda och ilskna men ändå lite förvånade. Hur kunde han fortfarande inte förstå att Gaara lärt sig hans tjat utantill?

Så oförtjänt tjat, dessutom. Gaara var inte värre än de flesta. Han städade där och när han kände att det behövdes, han tog hand om sin egen tvätt och ofta de andras också, vattnade alla blommor och var i överlag väldigt normal. Ändå lyckades hans pappa alltid hitta något att klaga på. Hade han en dag glömt att torka av bordet, innebar det en tio minuters tjatsession. Odiskad disk, tjugo.

Glömd tvättid ska vi inte ens tala om.

Hans pappa var inte likadan mot hans syskon. Varför visste inte riktigt Gaara. Han orkade inte heller bry sig. Det var så det var helt enkelt, och bara att genomlida.

Han saknade Temari ibland. Hon var Gaaras syster, och äldst av de tre syskonen. Hon hade flyttat så fort hon hade slutat gymnasiet (Gaara förstod henne) men hon hade ändå stått upp för honom ibland när deras pappa varit orättvis. Kankuro höll sig mest undan. Orkade inte bry sig. Gaara förstod även honom.

En bra sak med att hon flyttade var dock att Gaara då inte längre behövde dela rum med Kankuro. Att ha ett eget rum var något han drömt om sedan första gången han hade kommit hem till Naruto. Han hade varit så avundsjuk och fascinerad. Inte bara av hans rum, utan hela grejen med föräldrar som var vänliga och tillmötesgående.

Det hade aldrig funnits i Gaaras värld.

Gaara hällde i sig det sista av kaffet i koppen och började fixa i ordning sig. Han stod ett ögonblick och funderade över vad han skulle ha på sig, men bestämde sig till slut för att köra på en standardoutfit. Svarta jeans och svartvitrandig långärmad tshirt och en palestinasjal runt halsen. Naruto brukade reta honom för hans monotona kläder, men Gaara brydde sig inte så värst vad han tyckte. Narutos klädsmak kunde ifrågasättas den också.

Han smetade snabbt på lite kajal i hallen medan han tog på sig jackan och skyndade ut innan hans pappa hann kommentera på någonting mer som han gjort fel.

Gaara var som sagt inte på humör för gnällande.

~

Sedan dagen i höstas då Naruto hade hade skrivit sina rekryteringsannonser hade han, Gaara och den nyfunne killen Sora övat med sitt band i princip varje lördag. De hade haft sådan enorm tur med Sora. Dels var han väldigt duktig på att spela, och dels så hade han en stor källare som hans föräldrar lät honom använda som musikrum och således även replokal.

Det var dit Gaara just nu var på väg.

Han visste inte riktigt vad han tyckte om Sora personlighetsmässigt. Han var perfektionist och emellanåt alldeles för käck, men han var rätt okej överlag. Förmodligen hade de inte umgåtts över huvud taget om det inte vore så att de var i samma band, och inte ens det om inte Naruto hade funnits där som ett klister emellan dem.

De två kom nämligen överens väldigt bra av någon anledning.

alldeles för bra

Gaara var avundsjuk och det faktum att han var det gjorde honom irriterad. Det var okej så länge han inte tänkte på det, men just denna dagen var hans humör redan illa och då tenderade de dåliga tankarna att smyga sig på.

Så, denna gång Gaara steg in i replokalen, spred han inte direkt solsken omkring sig.

”Fan vad sur du ser ut. Har det hänt något?” frågade Sora ifrån soffan där han satt och stämde sin bas.

”Nej.”

Naruto, som just kom ut ur toan, hälsade glatt på Gaara men hans leende slokade rätt direkt när han såg hans sura uppsyn.

”Eh. Okej. Jag fattar. Vi kan ta det sen, kanske. Ska vi spela, bara?”

Gaara nickade som svar och var tacksam över att Naruto inte försökte få honom att prata om det framför Sora. Han ställde sig vid den keyboard han brukade låna av Soras familj då de övade, lyssnade på de andra två pojkarna bestämma vad de skulle spela idag, nickade åter igen över beslutet, och lät musiken ta över hans tankar.

~

”Vad var det med dig idag, egentligen? Var det något med din pappa?”

Naruto tittade oroligt på Gaara genom den lilla springa som lämnades mellan hans (orange) mössa och stora halsduk.

”Ja. Inget speciellt egentligen. Han höll på som vanligt, bara. Jag kände bara inte alls för det idag.”

Han stoppade händerna i fickorna. Torgvantar var mysigt, men januarivädret var inte nådigt för fingertoppar. Inte näsor heller. Gaara kände att han antagligen skulle börja snora snart. Charmigt.

Naruto hummade och betraktade den blå himlen i några sekunder. Sen plötsligt så studsade han till så som han brukade göra då han fick en (i hans eget tycke) fantastisk idé.

”Gaara! Idag kan vi göra sushi! Vi måste testa! Eller hur? Kom, vi drar till ICA och köper allting och sen gör vi det och så ska du bli på bättre humör. Ja bra okej. Nu går vi!”

Gaara kunde inte göra annat än le då han såg sin vän lysa upp på det sättet. Hela Naruto var verkligen som en liten boll av positiv energi.

Han märkte inte att han stannat upp förrän Naruto tog tag i hans arm och tvingade ut handen ur hans ficka.

”Hörde du mig? Kom!”

Nu höll de hand. Värme i magen.

Gaara undrade stilla vad han egentligen skulle vara utan Naruto.

~

Inte hade de anat att det skulle vara så svårt att koka ris. De hade köpt allting som behövdes, läst instruktionerna på paketet noga, och ändå så blev det blött och eländigt.

”Öh. Detta var ju inte så bra,” konstaterade Naruto och petade med en sked i risgeggan. ”Vad ska man göra om det blir såhär? Kan man fortsätta koka det bara?”

”Ingen aning. Det kanske fungerar att använda ändå? Vi kan ju hälla i vinägern och sockret och låta det stå och se vad som händer.”

”Bra idé,” sade Naruto och stirrade ilsket på kastrullen som om den hade begått ett hemskt brott. ”Vi kan göra det och under tiden vänta på Sasuke. Han borde veta hur vi ska göra.”

Gaara ryckte till och råkade spilla vinäger utanför matskeden han höll på att hälla i.

”Vad sade du..? Ska Sasuke komma hit?”

”Ja! Jag tänkte att eftersom han är japan och allt så borde han veta hur man gör riktig sushi. Och även om han inte vet så kan han bli glad av att smaka på vår!” sade Naruto leende.

Så det var Sasuke som Naruto smsat med hela eftermiddagen. Avundsjukan slog till hårt i magen på Gaara för minst tredje gången den dagen. Naruto var hans. Han förstod inte varför Naruto envisades så med att Sasuke skulle vara med på allt de gjorde. Okej, inte allt, men mycket. Mycket mer nu för tiden än tidigare. De två verkade till och med dela internskämt. Gaara gillade det inte. Alls.

Han lät dock inte detta skina igenom, utan sade helt enkelt ”Okej” och fortsatte hälla vinäger i skeden. Hans händer skakade litegrann, så även nu rann lite utanför kanten. Han orkade inte bry sig.

~

”... Vad fan har ni gjort? Vad är det där?”

Sasuke tittade ner på det som var tänkt att bli sushi.

”Ja alltså riset blev lite blött, men vi tänkte att det kanske ordnade sig om vi bara hällde i vinägern och det... det kanske inte fungerar så..?” Naruto såg väldigt besvärad ut.

”Idiot, klart det inte skulle. Ni får koka nytt ris nu. För att fixa det blöta hade ni bara kunnat låta det stå lite längre på låg temperatur. Herregud.”

Gaara himlade med ögonen. Typiskt snyggpojken att komma och vara herr Duktig.

”Förlåt att vi inte har vuxit upp i en familj med kulinariska mästare. Kan du fixa vårt ohyggliga misstag?” snäste Gaara åt Sasuke. Han fick en arg blick tillbaka.

”Ja, som sagt är det bara att koka nytt ris.”

Gaara orkade inte med detta.

”Naruto, jag orkar inte. Jag tänker gå hem. Jag har huvudvärk och lovade pappa att fixa tvätten.”

Detta var nog första gången Gaara frivilligt hade gått från Narutos hus. I vanliga fall ville han stanna så länge som möjligt i den varma känsla som nästan alltid fanns där.

”Eh. Okej. Visst.”

Naruto såg besviken ut.

inte lika besviken som han borde

”Ja. Hejdå, vi syns imorgon eller på måndag.”

Han plockade upp sin sjal och gick snabbt ut ur rummet.

Varför blev allt så jobbigt? Gaara gillade inte detta över huvud taget. Han hade känt det redan i höstas, så fort de hade träffat Sasuke och Sakura. De inkräktade på hans och Narutos bubbla. Den höll långsamt på att gå sönder. Han ville inte ha någon annan där.

Han kände sig som en överdramatisk, svartsjuk flickvän, men visste inte vad han skulle göra åt saken.

Det blev inte bättre av att Naruto inte gick efter honom till hallen. 

Att en så liten gest, eller snarare icke-gest, kunde slita så i hjärtat.

Nu var det bara att gå hem och dränka sysslor, tjat och känslor i musik.

Skitdag.

[whenwewerewinningau]

notes for chapter 7

title is taken from the song six different ways by the cure. the kind of gloves gaara is wearing is called torgvantar in swedish, i don't know if there's a english word for them?? anyways. life is hard for gaara. poor boy.