Albion Noise

What's in the Noise of Albion? Clarity, or just the woozy Vortex? Vad finns i Virveln? Klarhet - eller bara galenskap?

[kittens-jpg]

[albionnoise]

Så snart Informationsflödet upphört stannade en katt till bland de mjuka kuddarna och bad till regnbågen genom persiennerna.

Hade jag hittat och inte bara varit en hare:

“Så snart Syndafloden upphört stannade en hare bland klövern och de dallrande blåklockorna och bad till regnbågen genom spindelnätet.”

Arthur Rimbaud (1854-1891), ur Efter Syndafloden (100 franska dikter, Pan/Nordstedts 1967)

[buffalo-divine-eden-no7-deactiv]

Wilhelm von Gloeden - ‘Young Girl’, Taormina, Sicily, 1890.

[albionnoise]

Probably the most beautiful portrait i’ve ever seen of a human i don’t know

[albionnoise]

du vackra varelse som håller mina drömmar så mjukt i din kärlek, är du sen länge död, någon jag ska titta på och se igenom, eller är du kanske inte ens född? med tårar som till slut varken skall falla av glädje eller sorg, väntar jag för att verkligen se, tills du blir jag? tills jag funnit allt i mig själv, mig själv i allt

[hipster-and-thoughts]

[albionnoise]

fed

the apartments are eternities which do not fit into pieces; the viewer of life, a scarecrow spill, a fraudster's clerk from the generous practice of ancient generations. cut-off hours braked in fate lost and fed in the flow who forgot where you'd pray? the lame appear to be landing when waiting, the pressure remains constant and the invisible elephant basing the presence breaks boards and stunners eyes with all his knowledge.

[albionnoise]

nr 4 och nr 5, vem?

4.

Den skönhet jag hittills har sökt var trampolinens gungning. Den klokhet jag hittills har trott var hopparens feghet. Men den som väntar försoning, han är bara en oförsonad. Den som vill frälsning, han är en redan fördömd. Förnekelse? Nej, den djupaste tro, den som kan vinnas först när man ingenting tror, den som kan ägas först när man vet: Jag ljuger inte, det ljuger inte i mig och sanningen är mig fjärran (jag är mig fjärran). Jag överger mig så som den sista råttan ett sjunkande skepp, ett brinnande vrak av vilket djupet får sitt när höjden fått sitt, (du är vägd på en våg och befunnen dels lätt, dels tung), en skeppsbruten som driver på det mörka gestaltskiftande, attraherad och bestrålad av den hemlighetsfulla kampens stjärna, hon som osedd är mäktigare än sol och måne, hon som på en gång är enkel och dubbel, dunkel och ljus, på en gång! Inte i tur och ordning. Liv är kontrasternas möte, liv är ingendera parten. Liv är varken dag eller natt men gryning och skymning. Liv är varken ett ont eller ett gott, det är mälden mellan stenarna. Liv är inte drakens och riddarens kamp, det är jungfrun. Och ingen skall komma till mig med drakens hunger och ondska, och ingen skall komma till mig med riddarens ädelmod, fast sagorna ljuger så skönt! Och ingen skall komma till mig med jungfruns förtröstan och hopp,

ty kampen varar för evigt och den som skall sätta livet till är inte draken och inte riddaren men alltid jungfrun.

5.

Jungfruns ängslan och flykt är klorna och svärdet. Av hennes flykt och ängslan hamras svärdet och växer de skarpa klorna. Hon dör i varje ögonblick, därför lever hon. Hon flyr i varje ögonblick, därför blir hon kvar. Hon upptar kraft och motkraft, därför vacklar hon. Hon vacklar, därför är hon i jämvikt. Kronan, manteln och de knäppta händerna tillhör kampen, inte henne, men kampen tillhör henne. Det är på henne kampen lever: Hon är dess attrapp.

O djupa stiltje, höljd i storm! Du liknar en docka, kastad av barn, viljelöst fogande dig i det meningslösa! För den som genomskådar kampen träder du fram. För den som genomskådar dig försvinner du, ty han försvinner i dig: En port som öppnas, en väg som slingrar sig bort. På vägen en ensam gestalt som avlägsnar sig. Samma gestalt som vandrar sin väg och försvinner, åter och åter samma som åter och åter försvinner: synvilla och partenogenesis.

[howbehindwow]

“Vortex”

[albionnoise]

På söndag är det val i Sverige. Det lär bli ett historiskt dåligt val, åtminstone för optimismen; misstro och rädsla syns bli gamla röster som återigen kommer göra sig hörda, finna större kraft i en haltande demokrati och besvärad nationalstat. De kallar sig för folkrörelse och rider på en popularitetsvåg som ännu inte verkar nått sin kulmen. Med nyvunna leenden vandrar de ut från politikens mörker, och ses kanske just därför vara intressanta på den politiska arenan, det nya och lovande som skall förändra till det bättre.  

Men något står i vägen, något ser igenom; ser hur leendets folkrörelse menar att lägga sig som en dov filt och effektivt täppa igen alla stundande verkliga uttryck och meningar. Rösten säger: ”Det här är ovärdigt och ovärt, en historisk upprepning som kommer eka tomt när klockan klämtar och obevekligt slår in den nya tiden, även inom mänsklighetens skyddade hägn. Skådespelets förvridna ansikte skymtas bakom spektaklets infångande dramatik, linjära och materiella tänk. Så mycket behövs förkastas och förnyas, men aldrig, aldrig någonsin behöver rädslan vinna.”

Rösten är inte min, men jag vill gärna bli en del utav den. Jag vill stå upp, tillsammans vara del, vara part i urträdelsen och upprinnelsen från vanvettet. Jag är så less på att vara liten, att alla de sundhetens insikter och värden som så många utav oss delar som ledstjärnor döljs bakom mulna moln, världslig oro och ömkan; att våra eldar, dessa minsta mötespunkter där både kärleken till livet och respekten för döden ges plats i föränderligheten, inte sitter ihop mer. Att vi bakom skärmar glömmer de större eldarna, varje dags magnitud och sällan riktigt delade lyskraft.

Steg för steg bygger vi broar, broar som håller för allt och inte försvinner med en knapptryckning. Broar utan spärrar som både släpper in och ut, broar utan skilda språk och med all världens möjligheter. För djuren och växterna. För de gamla och nyligen hitkomna. För de rika på livets eld och villiga att dela, och för dem som ännu inte hittat fram och behöver vandra vidare för att finna värmen. För kulturen som så vackert varit, och den storsinta som skulle kunna komma. För den sköna morgondag en verklig folkrörelse förmår skapa och fylla med sin mäktande mening.

(via Untitled, 1978 - Zdzislaw Beksinski - WikiArt.org)

[loffl]

[albionnoise]

Beware where you go... You never know if you’re getting out again.

[albionnoise]

This really well made documentary in three parts about Anarchism is now available to watch at my Youtube-channel, with good Swedish subtitles and computer-translated subtitles in English. It begins in the middle of the 19th century and ends with the second world war.

Go to the playlist here.

[albionnoise]

Shallower thinkers?

"The influx of competing messages that we receive online not only overloads our working memory; it makes it harder for our frontal lobes to concentrate our attention on any one thing. The process of memory consolidation can't even get started. And, thanks once again to the plasticity of our neuronal pathways, the more we use the Web, the more we train our brain to be distracted — to process information very quickly and very efficiently but without sustained attention.

That helps explain why many of us find it hard to concentrate even when we're away from our computers. Our brains become adept at forgetting, inept at remembering. Our growing dependence on the Web‘s information stores may in fact be the product of a self-perpetuating, self-amplifying loop. As our use of the web makes it harder for us to lock information into our biological memory, we’re forced to rely more and more on the Net's capacious and easily searchable artificial memory, even if it makes us shallower thinkers."

 — Nicholas Carr, from the book "The shallows: What the Internet is doing to our brains"

(And here follows my own translation into Swedish:)

"Den uppsjö av budskap som tävlar om våran uppmärksamhet varje gång vi kopplar upp oss överbelastar inte bara vårat arbetsminne; den gör det svårare för våra frontallober att koncentrera uppmärksamheten på en specifik sak. Processen att skapa ett långtidsminne hinner inte ens starta. Och, tack vare formbarheten av våra nervbanor, ju mer vi använder nätet, ju mer tränar vi vår hjärna att bli distraherad — att bearbeta informationen väldigt snabbt och effektivt men utan bibehållen uppmärksamhet.

Detta hjälper till att förklara varför många av oss finner det svårt att koncentrera oss även borta från skärmen. Våra hjärnor blir skickliga på att glömma, odugliga på att minnas. Vårat ökande beroende av nätets stora informationslager kan i själva verket vara resultatet av en självuppfyllande, självförstärkande loop. När vårt användande av nätet gör det svårare för oss att låsa kvar information i vårt biologiska minne, blir vi tvingade att förlita oss mer och mer på nätets omfattande och enkelt sökbara artificiella minne, även ifall det gör oss till ytligare tänkare."

— Nicholas Carr, från boken "The shallows: What the Internet is doing to our brains"

[albionnoise]

These Powerful Art Illustrations Show How Backwards Society Really Is – Anonymous

By: anewkindofhuman Great artists are always messengers of Truth. They may not speak through verbal language, or even the written word. But through their personal creativity, they are able to communicate deeper thoughts, and feelings, that conventional language often times cannot. And they do this in such a way that their chosen form of expression […]

[albionnoise]

Sunrise

What happens when the story gets so complicated you can't speak about it any longer?

The interpretations is the life of a former. The sky holds all answers in the Void. Without knowing it, we have always been the chosen one; the Interbeing above the inner being, so full and free. The mnemonic is the inner light, rising from the mud! The suffering benevolent, wish-fulfilling on the other side...

Rise dear Lotus child, tender gender-bender Son & Daughter of Chenrezig*, Unobstructed Divine and may your Clarity & Love encompass all!

OM MANI PADME UM

*Avalokiteshvara, aka Guanyin.

Art by Marianna Rydvald.

[albionnoise]

It all radiates

[motherofhermes]

The question ‘Who am I?’ is not really meant to get an answer; the question ‘Who am I?’ is meant to dissolve the questioner.

Ramana Maharshi (via motherofhermes)

[albionnoise]

VORTEX mix 2 finished, enjoy!

Click here to watch the full playlist (23 clips)

Time for a long retreat, goodbye for now OR forever...

/Albion

[albionnoise]

What’s mindfulness without buddhism?

[abiding-in-peace]

Real fearlessness is the product of tenderness. It comes from letting the world tickle your heart, you raw and beautiful heart. You are willing to open up, without resistance or shyness, and face the world. You are willing to share your heart with others.

Chogyam Trungpa Rinpoche (via purplebuddhaproject)