Pernilla Göth

förståelse föder medkänsla medkänsla föder hopp

[suzyhazelwood]

[filifjonk]

Fånga inte dagen - dagen dör i fångenskap

Emil Jensen (via filifjonk)

[sictransitgloriamvndi]

Darkling listen; and, for many a time      I have been half in love with easeful Death, Call’d him soft names in many a mused rhyme,      To take into the air my quiet breath.

From Ode to a Nightingale - by John Keats (via scribe4haxan)

[antigonick]

The blaze, the splendor, and the symmetry, I cannot see – but darkness, death and darkness.

John Keats, excerpt of Hyperion (via antigonick)

[bunlly]

I’m nobody! Who are you? Are you nobody, too? Then there ’s a pair of us—don’t tell! They ’d banish us, you know. How dreary to be somebody! How public, like a frog To tell your name the livelong day To an admiring bog!

Emily Dickinson (via lazypacific)

[macrolit]

… I am out with lanterns looking for myself.

Emily Dickinson (via macrolit)

[alskadittmonster-blog]

Vintervila

vintern gråter när det blir vår då allting kommer att ta slut inget kommer igen bli detsamma

istapparna försvinner från taken floden börjar flöda allting ändras allting som innan var gömt syns nu i solens ljus all ilska, allt hat

allting syns när isen smälter alla tårar öppnar upp

vad skulle vi göra utan vintern utan ett täcke som kan skyma oss för världen en kropp av översvallande känslor som aldrig får sin vila.

- p.g

[alskadittmonster-blog]

Lögn

Jag ljög en gång Så obetydligt - så vitt Ljög för mig själv. Som en förgiftad fågel flög den ur min mun. Jag ljög om att hoppet fyller mitt sinne. Jag sa att jag trodde på friheten jag levde i. Jag ljög för andra - för mig själv.

Jag begav mig hemåt den kvällen, med en känsla av ångest. Med det stjärnklara universum över min obetydliga gestalt. Det lilla hoppet jag hade kvar övergavs och ersattes av skam, av skuld.

Nu stod jag vid dörren, dörren av nåd. Jag sa förlåt - och gick in.

- p.g