"Vi är inga träd, men vi har rötter. Se dem som en del av våra minnen. De som fått oss att växa. Vi är inga stenar, men ändå ristas det ständigt in nya upplevelser i våra hjärtan. De som gör oss till människor..."
Mycket som cirkulerat i mitt huvud det senaste. men framför allt hur duktiga vi (de flesta av oss) är på att döma andra människor. För vad de gjort, för vad de gör, för vad de inte gör, för vad de säger, för vad de inte säger...ja, ni förstår.
Jag är en 18-årlig tjej, och jag vet att det är mycket jag ännu inte upplevt. Men det finns även mycket jag mött på. Jag är den jag är idag av en anledning, och kommer kanske inte ha samma syn på allt om ett år. Likaväl som jag inte hade samma perspektiv av allt för ett år sedan. Men jag utvecklas ständigt.
När jag säger vi menar jag givetvis mig själv också, är bara människa. Är kött och blod, precis som du. Kött och blod, med ett hjärta som har sina känslor. Med en hjärna som har sina minnen. Vad som formar en människa beror på en hel del olika faktorer, och mycket handlar om bakgrund. Mycket handlar om vilket umgänge man är i eller vart i. Mycket handlar om hur andra människor bemött en. Mycket handlar om familjesituationer. Vi vet alla, att flera typer av grupper finns. Tusentals gånger har vi bemötts både positivt och negativ av olika personer. Miljontals av familjesituationer finns.
Ingen är perfekt. Inte du och inte jag. Inte din mamma och inte din pappa. Inte din kompis och inte din lärare/arbetsgivare. Kan räkna upp fler, men tror ni förstår. Vi är individer, av kött och blod.
Hör ofta andra döma folk för framför allt för vad de gjort, och visst...Det kan jag ha förståelse för. Men vad jag känner är att många av oss är så rädda, så rädda för att faktiskt ta reda på sanningen. Varför vet jag inte, men kanske det ligger i att vi inte vågar fråga? Att vi inte vet riktigt hur vi ska hantera det vi hör...men snälla, var inte så liten själv och döm. För en viktigt punkt, om personen har gått vidare och växt upp, vem är du då att döma? Se människan för den person de är idag
Vi har en bakgrund, som format oss till den vi är idag. Vi har så mycket att lära av varandra och så mycket kärlek att ge. Vi behöver inte tycka om alla, men det minsta vi kan göra är att acceptera.
Detta är ett ämne jag kan skriva länge om, men tror jag fått med det jag vill. Finns så mycket inkluderat i detta.
