Brev till Lund

[brevtilllund-blog]

Jag hatar kapitallisten. Han är en bräda. Ungefär 5 meter lång, och sitter fast i min väggs nedre delar. kuken.

[brevtilllund-blog]

Den kommer att ta några dagar

wow

[brevtilllund-blog]

otur

[brevtilllund-blog]

WOW

Det händer stora och viktiga saker här i Brev till Lunds kontor. Mer info, om inte händelser, följer.

[brevtilllund-blog]

Brev till F

Jag råkar vara vän med en eller flera av dina elever, hen eller de vill däremot vara anonym(a), då ett då ett ytterst dåligt, korkat och tidsödslande mail som detta inte direkt framställer hen eller dem i bättre dager. Något som hen/dem är i stort behov av. Jag bestämde mig nästan genast för att skriva något som nu inte är känt som något, och som inte heller kommer att bli det. Det här är resultatet, ta det med ungefär en halv nypa salt. Eller förresten, ödsla inte ens tid på den, texten är dålig. (jättekorrläst) Hej F. Nu när sommaren står inför dörren, ville jag bara passa på att säga hej igen. Det var ju så länge sedan vi sågs sist, rentav aldrig. Mycket tråkigt. (Folket hälsar) Sist vi sågs höll du på med att hjälpa folket, ropa efter bomber, och sedan även förse folket med dessa hemska massförstörelsevapen (som de sedan använde för att döda filistéer). Mycket tråkigt. Men likt blommans spröda blad slår ut, för att sedan falla av och krattas upp av en man i medelåldern som har fått en villkorlig dom och samhällstjänst har du vuxit upp till att bli något alldeles eget, något speciellt, något fantastiskt. En lyckans tid följde. Mycket roligt. För att inte börja även nästa stycke med men börjar jag det med ‘för’. Men sen hände någonting. Folket upptäckte att de inte längre stod under Lunds allseende beskydd. Mycket tråkigt. De ville bara hälsa att det är helt okej. Tack och kräm, Inte Jan Guillou

[brevtilllund-blog]

Känslor inblandade

[brevtilllund-blog]

Hyllningspoem

Jag råkar vara vän men av dina elever, hen vill däremot vara anonym då ett ytterst dåligt, korkat och tidsödslande mail som detta inte direkt framställer hen i bättre dager. Något som hen är i stort behov av.

Jag bestämde mig genast för att skriva det som nu inte är känt som Harry Potter, men som Sagan om det jätteutvalda Folket med stort F.

Det kan ta en stund att läsa texten och det är förmodligen en dålig idé att slösa tid på den. (Inte korrläst)

Och Lund talade till folket och folket förstod honom för folket var begåvat med förståndet och hörselns kraft och Lund sade: Jag konsumerar väldigt mycket red bull under min fritid. Och folket hurrade och änglarna sjöng. Folket tog sedan upp en enorm stav gjord av ebenholts och kastade den mot den stora stenväggen som hindrade deras väg. Och staven gick i tusen bitar och vägen rörde sig inte ur fläcken för den var gjord av stål egenligen. Och Lund talade till folket “Den är gjord av stål egentligen”, och folket förstod inte vad han menade för folket kände inte till andra metaller än koppar. Och folket skrek i förtvivlan “Vad vill du oss, o store Lund, vi vet inte vad stål är, är det en metall som man kan göra bra saker av? Är stål inte lika starkt som järn men mycket mer flexibelt och alltså bättre?” och Lund förstod deras klagan och gav dem ett medel för att ta sig genom stålväggen. Och Lund sade “Det här är klor”. Och folket förstod vad Lund ville och började kasta klor på stålväggen och den sprängdes och folket dog av splittret. Och Lund sade “A BOMB!” Och Lund tog upp sin red bull och använde den för att restaurera och ressurektera folket. Och folket blev glada och började bygga en bomb med red bull och red bull och red bull. Och red bull-bomben sprängde stålväggen medan folket satt säkert i en bunker 3 km österut. Och Lund sade “Jag har gett er bombens och vapnens kraft, använd dem väl”. Och folket använde dem väl för att döda inkräktare och andra folkslag som inte hade Lunds välsignelse. Och femhundratusen filisteer dog eftersom folket använde sina vapen på dem när de sov. Och folket drack red bull för att slippa sova så att filisteerna kunde hämnas med sina egna vapen – glassen. Och folket sov aldrig så de vann. Och Lund sade “[...]”