Jennyt

Jenny. 33. Sweden. Kid whisperer. Writer. Contact. Music. Ocean. Closeness. Dance. Photography. Forrest. Dreams of love in the morning, noon and night. This is my place. This is what comes to my mind, these are the words I've been inspired to write, and the moments in time I've found worth capturing.

[jennyt-hoff]

At these hot gates you spit your vitriol Though you swore you wouldn't do this anymore And I can't be for you all of the things you want me to but I Will love you constantly, there's precious little else to me

Mumford & Sons

[jennyt-hoff]

[jennyt-hoff]

But how do I let you go? How do I let you know I'll just let you down I know that it hurts my soul But I'm just full of pain that grows I'll just let you down

Gigi Moss

[jennyt-hoff]

Jag älskar dig Till och med när jag hatat dig, Har jag älskat dig. Och ibland Har jag hatat att jag älskat dig Men mest Har jag älskat att älska dig.

[jennyt-hoff]

15

Jag minns mina fingertoppar mot din knottriga panna Att jag försiktigt skrapade med naglarna Innan jag drog fingrarna genom ditt ljusa, tunna hår Du blundade, jag såg på dig Och jag ville kyssa dig varje gång

[jennyt-hoff]

[jennyt-hoff]

Kokong

Kan du bara vara min kokong Kan jag bara få krypa in under ditt skinn så att du alltid håller mig Kan jag bara ha tillgång till din tröst, hundra procent av tiden Kan du värma mig Kan du märka, varje gång jag behöver komma in Kan du vilja öppna Så att jag kan komma in Så att du kan omfamna mig med allt som är du Så att jag kan gömma mig, försvinna in i din tröst Så att ingen annan ser mig Så att för en stund är det bara du som vet att jag finns Och så kan du hålla mig i min sorg tills den vilar Kan du bara vara min kokong?

[jennyt-hoff]

I'll use you as a focal point So I don't lose sight of what I want And I'll use you as a makeshift gauge Of how much to give and how much to take

Amber Run

[jennyt-hoff]

I'm moving on To life on better shores, you see I'm moving on To somebody this sure of me See, I'm moving on 'Cause you're not strong enough You can't hold my heart You can't hold on to my heart

Seinabo Sey

[jennyt-hoff]

Livets Magi

Och så vaknar jag, och du är inte död. I drömmen vaknade jag om och om igen, men varje gång var det på riktigt, varje gång så fanns du inte kvar. Det kan inte vara sant, det kan inte vara sant, du kan inte vara borta. Jag som just sagt att jag aldrig haft någon vän som du. Jag hälsar på dina barn. Jag träffar dina andra vänner men jag sänker blicken, orkar inte prata, allt gör så ont. Cheferna på jobbet har ordnat minnesstund för dig på kvällsmötet. Jag ringer dig, men du svarar inte. Jag sms:ar dig. Jag läser gamla meddelanden och försöker förstå, försöker ta in. Allt känns så overkligt, och ändå som att det utan tvekan händer. Så många tankar hinner fara genom mitt huvud, så många gånger hinner jag tro att jag vaknar och gång på gång får konstaterat att det inte är en dröm, att du är borta på riktigt. Så mycket hinner hända innan jag återkommer till verkligheten. Jag öppnar ögonen och ser upp i taket. Du är inte död. Jag drar in ett hårt andetag och släpper lös tårarna som kommer utan förvarning. Du är inte död, men jag måste ringa, måste höra din röst. Jag sätter mig upp och hämtar telefonen men det är tungt att andas och tårarna fortsätter hejdlöst. Jag lägger telefonen bredvid mig på nattduksbordet och lägger mig ner igen - måste gråta klart först, måste lugna mig. Och då visar sig magin i livet så tveklöst. Jag hinner ligga ner i max en minut innan skärmen på telefonen tänds och ditt ansikte visas. Du ringer mig. Det hjälper inte tårarna, tvärt om, men jag blir så lättad och tacksam och jag måste svara, vill svara, vill berätta. Du får ett hest “hallå” men jag lyckas dölja min gråt så pass att du inte hör den först och du tjattrar glatt på någon godmorgon-ramsa innan du inser.  Jag försäkrar dig om att jag är okej, och sedan berättar jag. Du lyssnar. Du förstår. Du ger mig lugnande, viktiga ord. Du frågar om jag vill träffa dig senare. Ja, det vill jag. Väldigt gärna. Du ringde mig. Du hörde mig fast du inte visste om det.

[jennyt-hoff]

[jennyt-hoff]

[jennyt-hoff]

Du är mest tyst Det är väl säkrast så [...] Du kan hålla dig Nej du hör inte av dig Kan titta bort Behöver inte svaren  Du är mest tyst [...] Det vore smartare Att bara låta dig vara Du får sån makt över mig Men jag måste få prata Och jag vill säga det jag tänker Jag vet det har konsekvenser [...] Det gör så ont Det sa jag när vi två sågs Och allt är så tomt Orkar inte dölja nåt Varför hålla mig? Nej jag hör bara av mig Men du är kort När jag  ber dig om svaren Det gör så ont [...] Kan du säga nåt, säga nåt? Hellre nåt dumt än ingenting alls Kan du säga nåt, säga nåt? För det gör ont i vilket fall Och jag vill höra det du tänker Trots att det har konsekvenser Kan du säga nåt, säga nåt? Du kan säga vadsomhelst

Estraden & Molly Sandén

[jennyt-hoff]

Vi sitter mitt emot varandra på golvet. Det är smutsigt så du sitter på min jacka. Alla darrande leenden har upphört och du ser inte på mig som du brukar. Jag vill gråta. Jag har tänkt på den här stunden så många gånger om - på allt jag skulle säga, hur jag skulle säga det och hur det skulle kännas. Som vanligt. Och som vanligt, så blir det inte så.  Jag gråter inte. Jag längtar efter att stänga ögonen och försvinna i din närhet, släppa allt och trösta mig i dig. Men det kommer inte.  Vi pratar en stund, förstår varandra, men vi hinner inte mer. Allt är lite tryckt och jag känner ditt motstånd och jag förstår inte vad som hänt förrän jag är på väg hem. Jag tänker ringa dig, men något säger mig att jag inte borde. Jag tar upp telefonen ändå, för jag vill ju. Håller den, tittar på den, tänker, lägger ner den igen. Nej. Vi är klara för ikväll.  Allt kommer ikapp mig och jag hinner inte innanför dörren innan jag brister. Det sitter i hela kroppen. Paniken, sorgen, ensamheten, längtan. De blandar sig i mig och formar något jag inte vill veta av. Jag orkar inte, det går inte, finns inte plats.  Du känns så långt bort, och jag vill inte det. Något i mig skriker efter dig, efter din närhet. Ge mig tillbaka det vi hade, ge mig dig, bara lite. Bara lite, så klarar jag mig.  Jag vill ha allt, men jag behöver bara lite. Bara lite, för att orka med mig själv.

[jennyt-hoff]

[jennyt-hoff]

Och jag ska komma till dig Jag ska sitta utanför och vänta på dig Och det ska regna Och allt ska ta slut

[jennyt-hoff]

Men det är vackert när ögon tåras Och salt rinner nedför kinder