Jojo & Jeppe gör världen

var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-2532708-4']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();

[jojojeppe]

För ett år sen... (Oslo)

Det är nu kväll i ett kylslaget, vitt Oslo. Frosten har våldtagit vår nya (nåja) bil, inte en människa på gatorna bortsett från de som inte har nånstans att ta vägen & ytterligare en arbetsdag står & blockerar vägen till den ljuvliga helgen. Vid tillfällen som dessa är det så lätt att drömma sig bort - tänka tillbaks.

För ett år sen var vi i Indonesien, fortfarande ganska färska & smått nervösa inför allt det stora okända som kunde vänta bakom nästa krön. Petitesser kan tyckas så här i efterhand. Vi hade sol, äventyr & varandra varje dag. Idag har vi förvisso fortfarande varandra, men solen lyser oftast med sin frånvaro & äventyren var flygrädda & stannade kvar i Asien.

Att ha gjort denna resa har gjort mig. Jag kommer aldrig glömma & aldrig sluta drömma. Vi måste iväg igen.

Jesper

Ps. Tack ni drygt 5000 som hittills läst & kanske också inspirerats. Ds.

[jojojeppe]

La bella vita (Gavarrano)

Från Ljubljanas kullerstensgator irrade vi oss vidare söderut till Italien och bergsbyn Gavarrano i Toscana. Här bor vi hos Johannas australiensiska kompis Jo och hennes Dario i ett ombyggt garage som fyller deras och våra behov. På dagarna åker vi runt i deras skruttiga Golf och dricker kaffe eller vin och njuter av vackra platser. Vi stannar här tills på tisdag då vi tar tåget till Florens för en dag av dyr mat och förhoppningsvis sjysst arkitektur.

Efter Italien stannar vi troligtvis till i Österrike för lite alpsightseeing innan vi anländer till resans absoluta höjdpunkt Prag för öldrickning deluxe. Efter Prag gör vi Polen och avslutar med en natt på Östersjön på en stabil färja innan vi med darriga ben åter hamnar på svensk mark i Nynäshamn.

Jeppe i Gavorranos gamla stadsdel.

Torget i grannbyn Massa Marittima.

Vinrankor.

Gårdagens lunchrestaurang där vi åt färska italienska delikatesser. 

Jojos pappa Görans värsta mardröm. 

Svinigt värre.

Povero Dario e Jo Jo Jo Jo Jo...

Vildsvinspasta.

Dricker i ett medeltida museum.

Jojo, Jeppe, Armida, en fet kubansk cigarr och Flander.

Vuxna män gör saker tillsammans.

Birthday boi.

[jojojeppe]

Ljuvliga Ljubljana (Ljubljana)

Efter ytterligare en bra dag i Belgrad med sightseeing, shopping och givetvis ett par stänkare så bar det av med nattåg till Slovenien. Standarden var som förväntad, men vi sov gott bortsett från de fyra gånger vi väcktes av olika gränskontroller.

Ljubljana är en pärla. En liten stad med kullerstenar, gamla hus och sköna uteserveringar. Staden pulserar vår och idag har det inte funnits någonting alls att klaga på (inte ens vädret!).

Vi mötte upp med Žana, vår slovenska vän som vi träffade i Belgrad, och hon visade oss runt i gamla stan och förgyllde vår dag. Lite senare anlände även väninnan Silvia med dottern Eva och beageln Gaja i släptåg. Vi blev sittandes, pratandes om allt mellan himmel och jord i många timmar. Nu är vi dock i vårt vedervärdiga hostelrum och förbereder oss för ytterligare ett nytt land imorgon - Italien (vilket Johanna känner en viss upprymdhet över).

Imorgon tidigt avgår bussen till Venedig där vi spenderar ett par timmar, men inte euro, innan vi tar tåget vidare till Florens och slutligen Follonica där vi möter upp med väninnan Jo och hennes Dario. Byn där de bor har bara tusen invånare och vi ser båda fram emot ett par dagar av stereotypt italienskt liv med gubbar i hattar, grym mat och ett glas vin eller två.

Jeppe äter burek. Hade vi stannat i Serbien längre skulle vi vägt tresiffrigt innan maj.

  Jojo vårmyser i Belgrads största park Kalamagden.

Jeppe krigar utanför militärmuseumet.

Jojo valde strategiska strumpor inför dagens skoprovning.

Vi trodde vi köpte mjölk, men det såg ut som grädde, fast det var visst fil. Toppen!

Žana och Jojo i Nationalbiblioteket.

Vackra Ljubljana.

"Lovelocks".

Jeppe prövade nationalrätten Knesjka. Det funkade.

Också ölen förstås. I studiesyfte.

Och vin.

Jesper och beaglen Gaja som inte riktigt ville vara med.

Eva och Žana.

Jojo & Jeppe gör Ljubljana.

Eva och Gaja.

"Varför ska Eva få ha massa roliga saker när inte jag får?"

[jojojeppe]

Hvala Belgrad! (Belgrad)

Vi hamnade helt oenligt planerna i Belgrad igar, lordag. Vi tog nattbussen fran Istanbul till Sofia efter en dag med moskeer, tempel och annat maste-se-krafs. Bussturen gick bra och bussen var dessutom nastan tom och hade TV i alla saten, dessvarre var allt dubbat till bulgariska sa det fick bli varsin bok for oss innan vi somnade.

Klockan sex pa morgonen vaknade vi framme i Sofia, temperaturen lag runt nollstrecket och de enda som var ute var de galna hundarna och en del zigenartanter. Efter en icke-laglig taxifard mot mer enkelriktat an den storsta idioten skulle kunna komma pa sa hamnade vi pa vart hostel dar vi bokat rum for natten. Vi ringde och ringde pa portklockan och fick efter en timme svar. Vi var vid det laget genomfrusna och inte helt hundra pa att Sofia inte toppade nagra listor som beror varldens sakraste stader, sa nar rosten i telefonen forklarar for oss att han bara ar gast och saledes inte kan slappa in oss blev vi sadar glada. Vi fragade om han visste nar personalen skulle komma och han sa 'troligtvis imorgon'. 

Efter detta sa tog vi forsta basta taxi tillbaks till busstationen vi anlant till timmen tidigare och fragade var man kunde aka och valet foll till slut pa den serbiska huvudstaden Belgrad. Eftersom vi fortfarande inte blivit skjutna nagon av oss sa kan vi konstatera att staden ar langt over vara forvantningar. Den ar stor och vacker och folket ar hur trevligt som helst. Vi hade dessutom turen att knacka pa ett hostel som hade oppnat bara nagon dag innan sa de ar otroligt trevliga och tillmotesgaende. Idag foljde till exempel en av agarna, Dina, med oss och visade oss runt i staden.

Vi stannar har en natt till innan vi imorgon kvall tar nattaget till Slovenien och Ljubljana dar vi redan bokat traff med Žana, en annan gast pa hostelet har i Belgrad som ar fran Ljubljana. Saledes kommer hon visa runt oss dar och lata oss ata mystiska korvar och annat som vi tror man ater i Slovenien.

Innan ni far titta pa de senaste dagarnas bilder vill vi bara saga att den bulgariska tullen inte ar var favorit. Mitt i natten vacks vi av en kontroll vilken slutar med att alla busspassagerare far sta uppradade med sitt bagage framfor sig samtidigt som Jesper tommer hela vaskan pa sitt innehall pa ett metallbord med alla som askadare. Som tur ar var heroinet i handbagaget, sa vi kom undan denna gang! 

Sedan pa utresan fran Bulgarien sa stod vi stilla med bussen i drygt fyra timmar innan det var var tur att undersokas. Aven har blev vi tagna at sidan med vaskinspektion och fragor om heroin (som vi hade anvant upp).

Det enda som ar battre an en 0,7:a Efes ar en 0,8:a.

Bla mosken.

Jojo som muslim.

Insidan.

What time is it?

Katt utanfor varldens trakigaste palats.

Varldens trakigaste reliker.

Johanna i varldens trakigaste palats.

Utanfor hostelet i Sofia som vagrade slappa in oss.

Sa har bor vi nu.

Bombski.

Saint Savas tempel i Belgrad.

Saljare och kopare nojda.

Serbiskt popcorn.

Hey ladies.

Serbiskt finol.

Han har pimpat sin ride.

Varfor inte?

Valkommen till vart hostel.

Gay? Okej!

[jojojeppe]

Where east meets west and the kebab is the best (Istanbul)

Efter en lång, men relativt behaglig resa till flygplatsen i Phuket så upptäcker vi väl framme att vår smarta, förutseende chaufför inte hade orkat lägga på regnskydd på våra väskor som var på taket. Givetvis körde vi igenom en tropisk storm och packningen vägde ungefär sådär dubbelt så mycket som innan vi lämnade Koh Lanta.

Våra väskor klarade trots detta Qatar Airways generösa viktkrav med cirka 15 kilo och vi kunde därför luta oss tillbaks i flygstolarna, avnjuta lite svampcrepés och ett par b-rullar. Vi mellanlandade efter 8 timmar i Doha i Qatar, det lilla vi såg av spektaklet var riktigt märkligt. I det torftiga ökenlandskapet hade de slängt ihop ett par konstgjorda oaser till öar och även en del miljardskyskrapor. Burkorna och oljeshejkerna avlöste varandra och vi båda kände oss som billiga, prostituerade då vi visade en del hud.

Efter ytterligare fyra timmars flygning landade vi i Europa, Turkiet och Istanbul, en stad som vi snabbt tagit till våra hjärtan. Den är helt enorm, inget vet säkert, men vi har hört att det bor ungefär 20 miljoner människor här och det slår ju såväl Stockholm, Oslo och Sundsvall med ett par stycken. Dessutom är den vacker som en svensk sommardag och att äntligen få sätta tänderna i en fettdrypande kebab gör inte det hela sämre heller.

Imorgon tar vi faktiskt bussen till Sofia i Bulgarien då de tydligen håller på att bygga om järnvägsnätet. Utan att ha något belägg för att skriva detta så tror vi dock att det kan vara välbehövligt... Dock går bussen inte förrän 22 vilket gör att vi imorgon tänkte åka och se på "måste-se-platserna" såsom Blå Moskén och Sofia Hagia. Sen var det visst nåt palats också.

Bankomater i Phuket. Alla dessa val.

En bråkdel av Dohas skyline.

Arabiskt luciatåg.

Qataris Babuschkis.

Inget knas med para i Turkiet.

Jespers Efesoskuld spräckt.

Turkisk trikk.

Stöddrack Efes med Jesper.

Klad hest.

Det gäller att välja hotell med omsorg...

Det var bättre förr. Vädret alltså.

Det här är vårt kvarter. (Taksim Square)

[jojojeppe]

5 månader avklarat och 5 dagar dagar till Europa (Koh Lanta)

Idag, för fem månader sedan, satt vi på ett ukrainskt plan med destination Asien, fyllda av förhoppningar, förväntningar och en gnutta förskräckelse. Nu när vi snart ska färdas i motsatt riktning är även det med en gnutta förskräckelse i tankarna. Vad ska vi göra? Var ska vi bo? Hur fungerar det här med jacka?

Den senaste tiden har solen återtågat till Koh Lanta och folk så smått börjat krypa fram ur sina hotellrum i ett sista desperat försök att sola D-vitaminer. Om det är positivt eller negativt att ön nu visar sig från sin bästa sida när vi snart ändå ska lämna låter vi vara osagt. Vi har fått vänner och ett liv här. En sak är säker, vi kommer tillbaka.

Vi köpte en födelsedagsglasstårta till "A", allt-i-allon på Strandbaren.

Jojo tio minuter innan ett kilo chillinachos.

Siri, Jesper och Naiyana på The Tavern.

Johannas fästman Jesper.

Jeppes fästmö Johanna.

En bucket, Johanna, Siri, Jeppe och lite random människor på Ting Tong.

Det var fest på Strandbaren i måndags...

[jojojeppe]

Och idag tror vi att det blir såhär (Koh Lanta)

Det blev inget av med köpet av bondgården. Istället investerade vi igår dryga 7000 kronor på två flygbiljetter med Qatar Airways till Istanbul 12 april. Vi har således lite över en vecka kvar av Thailand och att jobba, vilket i skrivande stund känns skönt då turisterna verkar ha flytt Koh Lanta och fulväder har rådit fram till idag.

Från Istanbul tar vi oss med tåg genom Grekland, Makedonien, Serbien, Kroatien och Slovenien till Italien där vi hälsar på ett par vänner vid västkusten. Sedan tuffar vi norrut genom Österrike och Tjeckien in i Polen och Gdansk där vi avslutar de dryga 7 månadernas resa med en brakfylla på Östersjön.

Det känns surrealistiskt att resans slut börjar skönjas i horisonten, väldigt skönt på ett sätt, men förbannat vemodigt på ett annat. Slut på "friheten" och värmen för denna gång, men känner vi oss själva rätt dröjer det troligtvis inte lång tid innan vi är på luffen igen.

Här kommer lite bilder från senaste månaden:

Gunnilla, Göran, Jojo, Jeppe, Susanne och Tom på Castaway.

Lappleken.

Jojo försöker stirra ihjäl fotografen och hoppas på en ledtråd.

Jeppe o Jojo på tur.

Vårat cribb.

Inuti vårat cribb. Lantas fetaste golv.

Kalle, Tom och Jesper lirar volleyboll.

Stuvademakaroner och köttbullar!!! På Mae's Restaurang...

  Med dom här två sköningarna. Johan och Eva.

Klapa klum bar blev det sen.

Eva, Johan och Jeppe i väntan på buckets.

Kamikaze bucket... Känns som det räcker med bilder där ;)

[jojojeppe]

Vi har köpt en bondgård! (Koh Lanta)

Vi bor i en liten bungalow som baren betalar åt oss och som ägs av en familj muslimer. Vi har hakat oss fram på engelska, thai och kroppsspråk och kommit att bli någon form av vänner med dem. Igår tog de med oss hem till deras släkt på en avskild del av ön vilket var en riktig upplevelse. Efter en par timmars "prat" och tedrickande frågade de oss plötsligt om vi var intresserade av att köpa land, då vi nämnt att vi kanske kommer tillbaka hit nästa säsong. De hävdar att landet var relativt bördigt och såväl tuppar som en elefant(!) ska tydligen ingå. För 600 000 baht får vi arrendera ytan i två år och då kommer familjen arbeta åt oss dagligen. Imorgon ska vi skriva på lite papper och sedan stannar vi nog här under de närmaste två åren. Ni alla är välkomna att komma hit och hälsa på oss, Mohammeds fantastiska familj och elefanten Pon.

Huset till vänster i bilden blir "vårt".

[jojojeppe]

Jobbigt liv inte (Koh Lanta)

Dagarna går, livet är skönt och vi har inte mycket att klaga på annat än vädret som mest kan liknas med en svensk midsommarafton. Från dag till dag känner vi olika för hur länge vi ska stanna kvar här och jobba och huruvida vi ska åka direkt till Sverige eller ta ett par stopp på vägen. Ser man nyktert på det hela så finns det nog folk i världen som således har större bekymmer än oss.

Igår valde vi att styra ihop en fest för lite folk vi lärt känna här nere då många av dem åker hem i dagarna. En synnerligen blöt och lyckad tillställning som ökade barens omsättning med drygt 400 procent mot en vanlig kväll...

Strandbaren by day.

Johan, Eva, Johanna, Bernie och Riccardo vid bardisken.

Kalle dricker gift.

Jesper och Nordmalungs-Martin.

[jojojeppe]

Sluta resa börja jobba (Koh Lanta)

Vi har gått och blivit servitörer, bartenders, diskare, städare, receptionister, kockar och uppassare. Vi har fått jobb på Strandbaren.

I och med att de tektoniska plattorna i Japan jiddrar med varandra var vi tvungna att hitta på någonting annat än att fara dit och av en slump uppkom denna möjlighet. Här jobbar vi fem dagar i veckan för boende, mat och en blygsam lön. Till att börja med stannar vi till sista april, men har vi lust finns möjligheten för oss att driva stället vidare även efter det.

Våra största problem på dagarna är att en katt försöker bajsa på bargolvet, att fransmän är konstant otrevliga och att vi kan blanda ungefär två av de tjugo drinkarna på listan. I övrigt är detta paradiset. Stället ligger mitt på stranden och beroende på tidvattnet så är havet ibland så långt borta som tre meter.

Har ni vägarna förbi Thailand, kom hit!

[jojojeppe]

Hälsar hem (Koh Lanta)

Nu har vi inte skrivit på ovanligt länge men det beror på att vi åkt till Thailand och Koh Lanta igen och därför är upptagna med att göra ingenting alls. Att göra ingenting alls innebär mestadels att ligga utslagen på stranden med en bok, alternativt sippa på en öl och klaga på hur dyr den är. I sällsynta fall kan det även innebära kortspel.

Igår gjorde vi dock faktiskt något, vi åkte ut med båt till ett par öar runtomkring som skulle vara speciella och ha bra snorkling. Det var en skön dag, men det hade ju faktiskt varit mysigt om vi sluppit hamna mitt i ett stim av brännmaneter som med sina tentakler påminde oss om att vi levde. 

Väl hemma på rummet igen hörde vi om jordbävningen vid Japan och den efterföljande tsunamin, men den drabbade som ni säkert vet inte Thailand. Dock får vi högst sannolikt revidera våra resplaner som fram till nu har gått Filippinerna > Japan > Kina. Tråkigt, men mest tragiskt och det var ju "tur" att vi inte hann fram till någon av de två förstnämnda destinationerna. Eventuellt skulle vi haft värre saker än brännmaneter att rapportera hem om isåfall. 

Avslutningsvis, stort grattis en dag i förskott till Jespers gud- och systerson Erik på tvåårsdagen och Tobias Holmér på artonårsdagen!

Grattis på födelsedagen 13 mars Erik och Tobbe!

På bra humör på grund av öl.

Vårt vanligaste läge.

Diva.

English breakfast och livet är fint.

Så här glad är man i Asien.

Haft en del regn sen vi kom tillbaks till Thailand. Kul för er!

Fotomodellernas sexigaste pose.

Hotellet, Göran med rosa ryggsäck och Jesper med för liten blå hjälm.

Det var en jobbig solnedgång då vi inte fick första parkett.

Glad att mamma är här!

[jojojeppe]

Pang på pungen i Phnom Penh (Phnom Penh)

Igår kom Johannas föräldrar Göran och Gunilla för en stund in i våran lilla resebubbla. De kommer att resa tillsammans med oss (eller vi med dom beroende på hur man ser det) de närmaste tre veckorna. 

I skrivande stund är vi i Phnom Penh, en ganska så trevlig stad med livlig atmosfär. Här bor vi på resans hittills flådigaste hotell och avnjuter hotellfrukostar som inte består av nudelsoppa, samt uttnyttjar barernas happy hour som gör att man kan köpa två rom & cola för tian eller två öl för sex spänn. Vi har dock inte bara byggt på ölmagarna, utan också hunnit med ett par timmar underhållning, kultur och historia.

Vi hyrde precis som i Siem Reap en tuktuk för dagen, denna gång hette föraren Polo och kostade 15 USD. Dagen inleddes med underhållningen, vilket för dagen innebar något så amerikanskt som att åka till en shooting range där Jesper spenderade 41 USD på att avfyra 25 kulor mot en kokosnöt med en AK47. Kokosnöten hade inte en chans och Jesper blev någon centimeter längre.

Dagens andra två utflyktsmål hamnade inte i underhållningsfacket. Vi var på Killing Fields och Tuol Sleng. Pol Pot, tortyr, mord och de röda khmererna var temat och det är alltid lika skrämmande att se vad människor är kapabla att göra mot varandra.

Föraren Polo beundrar Jespers vapenkunskaper.

Drömmen för varje amerikansk sydstatare.

Lilla Jesper med sina svärföräldrar Göran och Gunilla.

Kamouflagegröna byxor, prickig skjorta och ett vapen av något slag.

Våning på våning på våning av kranier vid Killing Fields.

75 procent av familjen Edin på Killing Fields.

Köer i Phnom Penh.

[jojojeppe]

Angkor what!?! (Siem Reap)

I förrgår åkte vi återigen buss, denna gång i 17 timmar. Utöver lite slentriankorruption vid gränsen mellan Laos och Kambodja, en buss överfull av lönnfeta britter och ingen luftkonditionering samt ett obligatoriskt motorhaveri som ordnades med hjälp av ett sönderskuret cykeldäck så gick allt i vanlig ordning som smort här i Sydostasien.

Framme mitt i natten, blott fyra timmar senare än väntat, fick vi till vår stora glädje utan krångel tillgång till vårt rum med varmvatten, sittoalett och behaglig temperatur och vi sov bättre än på veckor. Dagen efter passade vi på att utforska staden som ser ut som vilken stad som helst här i krokarna bortsett från att det är en hel del turister, ett par taskigt klädda horor och mer hetsiga försäljare än vanligt.

Idag har vi gjort det vi kom hit för att göra, nämligen besökt Kambodjas motsvarighet till Brahehus - Angkor Wat. Häftigt och sånt ja, men japaner, japaner och fruktansvärt varmt. Vi hyrde tuktuk-föraren Shanti för 12 USD och han körde runt oss på det enorma området bland hundratals mer eller mindre fallfärdiga tempel. Man kunde köpa ett veckopass för att kunna se så mycket som möjligt av denna fantastiska skatt, vi köpte ett dagspass och det tog oss dryga tre timmar innan vi var mer än nöjda och beordrade Shanti att köra oss till Pub Street för en välförtjänt öl.

Kalops!

Den var hård som sten.

Huvudtemplet Angkor Wat.

Angkor Thom.

På Angkor Thoms pelare fanns massa glada ansikten.

Jojo spexar i tempel.

Jeppe, träd, mur

Jeppe tyckte att kvinnorna behövde skylas lite.

Galet brant trappa med galet smala steg. Inte galet rullstolsanpassat.

Sista templet vi besökte var övervuxet med flera träd. Som hämtat ur Djungelboken.

Här i Kambodja har dom ölen Anchor - 3,50 kr för en halvliter är hutlöst!

[jojojeppe]

Hart liv (Don Det)

Nu ar var vistelse i Laos slutligen pa upploppet. Tva dagar kvar pa underbara Don Det innan vi aker ivag till nasta land och plats, vilket denna gang blir Siem Riep i Kambodja. Staden Siem Riep har vi ingen koll pa och vad man kan gora dar utover att besoka det varldsberomda tempelomradet Angkor Wat ar for oss ett mysterium.

De flesta vi hangt mer har pa on har redan lamnat, sa de senaste dagarna har, om mojligt, varit annu lugnare an tidigare. Vi ligger pa stranden eller laser en bok och saledes har vi inte sarskilt mycket intressant att tillfora bloggen for tillfallet. Men vi forsoker i varje fall, vi gor faktiskt det!

Utsikten fran var bungalow.

Jesper laser veckans femtioelfte bok.

Var femtioatta-kronorssvit.

Och man far vad man betalar for...

Infoding i bat vid strand.

Denna lilla sotnos valde, till Johannas stora fortjusning, att satta sig pa hennes axel nar vi at frukost.

Ett par vattenfall vi besokte pa grannon, marks att det ar torrsasong.

[jojojeppe]

Lat det aldrig ta slut (Don Det)

Don Det ar fortfarande helt fantastiskt och vi ar verkligen glada for att vi har hunnit vara har innan on blir forstord av skrap och overexploatering. Sa har kan formodligen till exempel Phi Phi-oarna som vi besokte i Thailand ha varit for en tio-femton ar sedan.

Eftersom vi ar sapass slagna, inte bara av hur underbart det ar har, utan ocksa av varmen sa har vi inte enormt med energi att gora saker sa dagarna gar mest at till att ligga i hangmattan och lasa en bok, socialisera med alla skona manniskor och sanka BeerLaos.

I gar hyrde vi dock en bat tillsammans med Stockholmsbrudarna Matilda och Sara och Justin fran Kanada och slangde oss sedan i varsitt traktordack ungefar en timme uppstroms. Konceptet var precis detsamma som da vi tubade i Vang Vieng, men istallet for fulla vasterlanningar i fulla barer langs floden sa var det mest bara natur. Dock foredrog vi Vang Vieng-tubingen eftersom den floden var mindre an Mekong och det saledes inte kunde vara lika stora odjur som cirkulerade under oss.

Vi overlevde trots allt och at sedan indiskt tillsammans med dem och passade samtidigt pa att fira Matildas fodelsedag i forskott med sang och "tarta". Sedan gick vi ner pa stranden, pratade skit, lyssnade pa musik och Jesper tog sig ett nattdopp i sina vita boxershorts.

Matilda, Justin, Sara och Jesper i baten pa vag uppfor floden.

Johanna skvalpar fram.

Vi korde "taget" eftersom man ar mindre sarbar i grupp. (Jesper fick fotografera ensam.)

Tillbaka pa stranden sa aterfyllde vi vatskereserverna.

Matildas fantastiska tarta.

Jesper, Justin, Joe och en liten puttefnask pa 18 ar.

Spriten kom fram som ni ser...

[jojojeppe]

100 dagar utan mammas mat (Don Det)

Idag har vi varit ute och rest i fjorton veckor och tva dagar. Inte sarskilt spektakulart. Dock ar 14x7 98 och 98+2=100. Pa den nittionionde dagen av var resa kom vi till den mest fantatiska plats vi besokt hittills. Laos har fram till nu inte imponerat namnvart pa oss, men on Don Det i narheten av Kambodjas grans ar rena, rama paradiset.

Vi bor i en liten, simpel bungalow med san dar statoalett, myggnat och en sang som ar 1,70 lang, dock befinner sig bungalowen i stort sett over Mekongfloden sa vi har varldens mest fantastiska utsikt som vi passar pa att njuta av i vara hangmattor som hanger pa var veranda. On i sig ar ocksa valdigt vacker, stamningen ar mer avslappnad an nagon annanstans och vi har fatt massor av nya vanner.

Har pa Don Det stannar vi i dryga veckan innan vi beger oss till Kambodja for ett par dagar i Siem Riep innan vi moter upp Johannas foraldrar Goran och Gunilla i Phnom Penh for lite tortyrmuseum och annat mys.

Nu bjuder vi pa lite bilder fran Don Det och avslutar med lite ordbajseri om vara erfarenheter fran resan hittills, sa har i 100-dagens ara.

Stranden pa Don det.

Don Khons delfinstrand, men vi sag inga.

Bron mellan Don Det och Don Khon tillsammans med Matilda och Sara.

I Sverige finns det rodljus, pa Don Det finns det bufflar. Man stannar oavsett.

Jesper Att resa ar precis som jag trott det skulle vara. Trakigt men sant. Det ar lika varmt som man forestallt sig, ocksa lika smutsigt, fattigt, billigt och fantastiskt. Vi har sovit pa de hemskaste platser, brakat om vem som ska doda kackerlackan i badrummet och fatt hundkott serverat pa tallriken. Men vi har ocksa traffat vanner for livet, sett saker fa andra har mojligheten att se och ocksa kommit varandra, om mojligt, annu narmare. Visst kan man langta hem ibland. Framfor allt ar det maten som lockar. Lasses grill, Gunillas lasagne eller bara en kebabrulle tillagad pa svenskt vis. Eller den dar pastan med vitlok som jag alltid brukar gora. Men den maten kan vi ata for alltid sa smaningom, nu galler det bara att passa pa att njuta av att vi ar har. Jag forsoker verkligen, men ibland ar det svart som nar man sitter pa en buss som stannar 10 ganger i timmen och nar den val kor gor det i tio kilometer i timmen. Da langtar man hem till lilla mamma och tryggheten ja, men sa tittar jag bredvid mig och dar sitter Johanna och jag inser an en gang att jag ar varldens lyckligaste med varldens finaste pa varldens aventyr. Johanna Jag ALSKAR det har livet! Manniskorna man moter, naturen, varmen och alla underliga saker man far uppleva! Under alla dessa langa bussresor hinner man tanka en hel del. Sa jag tror att jag funnit mig sjalv lite mer men samtidigt blivit mer vilsen over vad jag vill med mitt liv. Plugga? Jobba? eller kanske plugga anda. Ni fattar... Att resa med Jesper har gatt fantastiskt bra. Den basta "resekompis" jag kan tanka mig. Jag visste inte innan jag akte pa resan att ackligt kunde lukta pa sa manga satt. Fisksas fabriker i Vietnam, Agg sorplare i Laos eller mogliga toaletter i Indonesien. Det jag saknar mest forutom mina allra narmsta ar MATEN!! Jag skulle jubla om jag fick en svensk hot dog med brod. Just nu ar min storsta matfantasi kebabrulle tatt foljd av mormors stuvademackaroner och korv. Men som forre talare sa det kan jag ata mig less pa resten av mitt liv. Ta hand om er! Massa pussar o kramar!

[jojojeppe]

Laos genom linsen (Savannakhet)

Vi har funnit den första vettiga uppkopplingen på många dagar, således kommer här ett par bilder från den senaste tidens äventyr.

Phonsavan city.

Jesper tuggar på handgranat.

Bild från Plain of Jars. Jespers far hade en teori om att de lagrade whiskey i dessa, mycket whiskey blir det...

Vi och guidegruppen i någon grotta där folk gömt sig under kriget.

Munkarna, dvs. pojkar som knappt fyllt tvåsiffrigt, går på morgonpromenad och får mat av lokalbefolkningen.

En av byarna vi körde igenom under den helvetiska tiotimmarsresan mellan Phonsavan och Paksan. De hade elektricitet i vart fall, mer än man kan säga om några av de andra...