Barn- & utbildningsnämnden: Jämställdhetsbokslut
Idag har det varit nämndsmöte hela dagen lång. Som vanligt när det är BUN, vi börjar 8.30 och håller på till ca 16.30. Det var ett antal ärenden på dagordningen men jag tänkte hålla mig till jämställdshetsbokslut för 2016.
Det första jämställdhetsbokslutet någonsin för BUN är nämligen klubbat av nämnden idag! Det känns väldigt bra av flera anledningar, men inte minst eftersom det var efter bifall på mitt yrkande i höstas om att det skulle upprättas.
Men låt oss backa bandet lite. I den första budgeten som MP lade fram tillsammans med Alliansen 2014 fick samtliga nämnder i uppdrag att under 2015 synliggöra sitt pågående jämställdhetsarbete och sitt arbete mot diskriminering. Ett uppdrag som för oss var otroligt viktigt men som skulle visa sig vara en svårare nöt att knäcka än vad vi trott. Det kom nämligen aldrig någon återrapportering från nämnderna på uppdraget, något som Stefan Edlund uppmärksammande kommunstyrelsen på under 2016. Till delårsrapporten januari-augusti gavs ett särskilt uppdrag från kommunfullmäktige att komplettera sina delårsrapporter med en särskild rapport om arbetet med jämställdhet samt arbetet mot diskriminering, undantaget kultur- och fritidsnämnden som redan hade ett jämställdhetsbokslut. Kompletteringen skulle vara klar senast december 2016. Beslutet fattades 18 oktober 2016 i fullmäktige så det var bråda dagar för nämnderna att få ihop rapporten, även om den så klart borde varit med från början.
Den efterfrågade rapporten kom till oss i nämnden för beslut den 7 november och då blev jag rejält besviken. Jag vet att våra verksamheter dagligen jobbar med jämställdhetsfrågor så den ynkliga rapport på tre sidor som framställts var verkligen inget att hänga i julgranen. Inte för att den var tre sidor lång för det går att få in mycket kvalitet på tre sidor, utan för att rapporten gav intrycket att förvaltningen inte jobbat med den utan hafsat ihop något i all hast. Rapporten fokuserade dessutom i stort sett enbart på diskrimineringsfrågorna och nästan inget på jämställdhetsfrågorna. För att få fokus på frågan om jämställdhet yrkade jag då att förvaltningen fick i uppdrag att upprätta jämställdhetsbokslut i årsredovisning 2016 och i delårsrapport/tertialrapport 2017, vilket bifölls av nämnden.
Så idag var det då dags - årsredovisning och jämställdhetsbokslut stod på dagordningen. Jag blev oerhört glad när vi fick handlingarna inför arbetsutskottet för ett par veckor sedan och kunde läsa ett jämställdhetsbokslut på 18 sidor där en del fokuserade på arbetsgivarperspektivet och en del på verksamhetsperspektiv och då främst barns resultat. Vi fick ett tydligt, lättläst och överskådligt bokslut som hjälper oss att förstå hur det ser ut i verksamheten och var vi har utmaningar gällande jämställdhetsfrågor. Nämndens dokument är ofta på en kommunövergripande nivå och det är även detta - vi har alltså inte grottat ner oss i hur det ser ut i olika delar av kommunen utan bara tittat på kommunen som helhet.
Det finns definitivt utmaningar på arbetsgivarsidan när det kommer till könsfördelning i personalstyrkan. Majoriteten av personalen är kvinnor, även om det får anses vara jämställt när det kommer till chefspositioner inom rektorer för grundskola (59,6% kvinnor) och rektorer gymnasieskola (50% kvinnor). Det blir ju dock lite skevt när fördelningen inom läraryrket är 72,1% kvinnor och 27,9% män. Men vad som är riktigt skrämmande är andelen män som är förskollärare eller barnskötare i vår kommunala verksamhet: 2,8% respektive 4%! Våra små barn har riktigt ont om manliga förebilder i förskolan. Detta är något vi har sett redan tidigare och förvaltningen har fått i uppdrag att arbeta fram en särskild strategi för att höja andelen män i förskolan, den hoppas jag kunna återkomma till innan sommaren.
När vi pratar om jämställdhet i arbetslivet så är det svårt att inte prata om löner och löneläge för män respektive kvinnor. Så är det även här. Trots att Varbergs kommun har en stor majoritet kvinnor i personalstyrkan så har männen högre lön i samtliga yrkeskategorier. Det är ju inte klokt! Nog för att det är mindre avvikelser i många fall men i det är alltså skillnad i samtliga kategorier. Lönekartläggning görs varje år och förvaltningen kommer att jobba vidare med detta, det ska bli oerhört intressant att se utfallet nästa år.
Gällande verksamhet bekräftas den bild som redan finns: flickor får bättre betyg än pojkar. Dock är det farligt att generalisera både när det gäller kön och när det gäller årskullar. I tredje klass har pojkarna och flickorna ungefär lika många områden som de är “bäst” i. Detta har dock ändrats drastiskt till sjätte klass då flickorna är uppenbart bättre, pojkarna är bara bättre i ett enda ämne. Det jämnar ut sig något till nionde klass men fortfarande kan man se en skillnad.
Diskussionen idag handlade mycket om skillnaden i pojkars och flickors resultat i skolan. Hela nämnden är engagerad i frågan och den ständiga frågan är så klart: hur kommer vi åt problemet? Idag har vi inget svar på den frågan. Mycket tror jag beror på vilken attityd vi har mot pojkar respektive flickor, både i skolan och i hemmet. Har vi samma förväntningar och fokuserar på person istället för kön så tror jag vi kommer se skillnad. Jag är faktiskt ganska övertygad om det. Dock är det då viktigt att påpeka att vi alla måste lära oss att mentalt ta ett steg bakåt och fundera över hur vi själva agerar mot flickor eller pojkar. För vi behandlar dem olika, medvetet eller omedvetet. Det omedvetna måste medvetandegöras och sedan arbetas med. Först då kan vi börja se resultat som de borde vara - lika många pojkar som flickor är studiemotiverade och skillnaderna i resultaten minskar.
