Moa Skimutis

I am a journalist working with both radio and magazines. "Happiness is when what you think, what you say, and what you do are in harmony." Mahatma Gandhi

[moaskimutis]

Nomfusi från Sydafrika - Folkmusiken i P2

Nomfusi berättar om drivkraften som tog henne från den fattiga uppväxten i en kåkstad i östra Sydafrika till de stora scenerna.

Vår reporter Moa Skimutis har träffat Nomfusi, som beskrivs som en ny Miriam Makeba.

Bare ett fåtal artister har förmågan att imponera en publik lika mycket före Lionel Richie som Nomfusi gjorde.

Nomfusi föddes i en kåkstad KwaZakhele i Östra Kapprovinsen i Sydafrika. Hon växte upp med en ensamstående mamma som var medicinkvinna och en frånvarande pappa, som avtjänade ett långt fängelsestraff.

Nomfusi lät sig dock inte nedslås av sin situation och har nu blivit en av Sydafrikas starkast lysande och mest kända stjärnor. Nomfusi strävar efter att inspirera andra med sin världsbild att "livet handlar om val" och att "man måste övervinna sinnets fattigdom först".

Nomfusi varierar musikstilar som afropop, afrosoul, gospel och ballader med maskandi-gitarrer och dansanta township-rytmer.

[moaskimutis]

Bland det roligaste jag gjort jobbmässigt är när jag var researcher på “Tareq Taylors matresa” för SVT i Malmö. Vi fick det prestigefyllda priset - Kristallen - för Årets livsstilsprogram år 2021.

Tareq Taylors matresa – 1. Pappas gamla Jerusalem

Pappa Seif tar med sig bröderna Tareq och Zafer till sin hemstad Jerusalem, som de båda bröderna inte besökt sedan de var små barn. I hjärta

[moaskimutis]

Ak Dan Gwang Chil från Sydkorea - Folkmusiken i P2

Ett möte med den mångfaldigt prisbelönta sydkoreanska musikgruppen Ak Dan Gwang Chil (ADG7), ett färgstarkt svängigt band från Sydkorea som

Ett möte med den mångfaldigt prisbelönta sydkoreanska musikgruppen Ak Dan Gwang Chil (ADG7), ett färgstarkt svängigt band från Sydkorea som trollbinder sin publik.

ADG7 ligger i framkanten för den nyväckta folkmusikrörelsen i Sydkorea och har beskrivits av New York Times som ”... ett snurrigt showband med alla drag av K-pop med koreograferade vokalister, godis färgade kostymer med studsiga, glada och ofta svängiga låtar som kopplats samman med rituell och shamanistisk folksång..."

ADG7 skapades år 2015 i samband med 70-årsdagen av Koreas befrielse från det japanska kolonialstyret. Deras musik handlar om innebörden av befrielsen och Sydkoreas önskan om återförening.

Reporter Moa Skimutis träffade dem under musikfestivalen Urkult i augusti 2022 och intervjuade Kim Yak Dee och Hong Ok i bandet och några i publiken.

[moaskimutis]

Debut som utrikeskorrespondent för TV4 från Beirut, Libanon i oktober 2022. Rapporterar om det historiska marina avtalet som slöts mellan Libanon och Israel, som USA förmedlat.

Dödssiffran stiger efter tragedin i Seoul: ”En osannolik olycka”

Rolf Porseryd, utrikeskommentator TV4 Nyheterna går igenom veckan stora händelser runt om i världen. Han pratar om det senaste efter tragedi

[moaskimutis]

[moaskimutis]

Ett kulturhus ska ge Visby nytt liv - Landets Fria Syre

Visby urholkas på vardagsliv när turismen tar allt större plats och året-runt-boende flyttar ut när bostadspriserna stiger. Kulturskolans tidigare lokaler skulle…

Visby urholkas på vardagsliv när turismen tar allt större plats och året-runt-boende flyttar ut när bostadspriserna stiger. Kulturskolans tidigare lokaler skulle först bli ett nytt hotell, men den nya föreningen Gotlands Kulturum har istället fått klartecken att flytta in med runt 20 kulturföretag.

Publikation i Landets Fria Syre 22 mars 2019 

[moaskimutis]

Syrisk svampodlare gör succé i Sverige  Publicering i ETC på Ekonomisidorna 26 mars 2019 

[moaskimutis]

“Imorgon inget arabiskt ansikte” 

Krönika publicerad i Fria Tidningen 22 februari 2019. 

[moaskimutis]

Sydsvenskan

Moa Skimutis går på vernissage på Västbanken.

Moa Skimutis: Krig blir till konst

Förlorade värden: Vad händer med dem som blir kränkta dag in och dag ut?

Häromdagen skedde en ny dödsskjutning i Malmö. I morgontimman, nära en förskola, på ett cykeltrafikerat stråk och en tvärgata från min port. Sprängningar har varit återkommande i vår stad. Har våldet blivit en avtrubbande vardag för oss Malmöbor?

Nej, det är inte ett normaltillstånd för oss. Men det är det för andra. Jag tänker på Palestina. Jag var där nyss och träffade människor som växer upp i ett samhälle där ljudet av bomber och skjutningar är återkommande, knivattacker förekommande och vägspärrar på väg till skola och arbete en del av vardagen. Det är ett samhälle där din systemkamera konfiskeras av israeliska soldater som raderar din bildrulle. Den erfarenheten bär 18-åriga filmstudenten Qmar Shaimaa Yama på. ”Soldaterna vill få oss att bli arga, men jag tänker inte ge dem det”, berättar hon när vi går i Jerusalems trånga gränder. Hon drömmer om att göra dokumentärfilmer och berätta Palestinas historia.

På utställningen ”Debt” (Skuld) i Ramallah, betraktar jag dagen innan en stor målning av hålögda människor som demonstrerar vid en mur. ”Min konst är en protest mot separationsmuren och jag har använt mig av klorinblekning som metod”, säger konstnären Mujahed Khallaf. ”Vi målade anonyma ansikten, för att symbolisera det mänskliga värdet som gått förlorat hos så många palestinier. Värden som aldrig kan repareras.” Utställningen ”Skuld” är en del av konstbiennalen ”Qalandiya international” som anordnats vartannat år sedan 2012 och är en global satsning som vill sätta Palestina på den kulturella världskartan.

Jag ser på den trånga massan av slitna demonstrantansikten målade i brunt och vitt. Trängsel. Rop på frihet. Någon håller upp ett plakat. Apartheidmuren, som den även kallas i folkmun här, fördömdes av Internationella domstolen i Haag 2004 och strider mot folkrätten. Den israeliska hållningen är att den hundratals kilometer långa betongmuren har lett till en minskning av terrorattentat i Israel.

De olika tonerna av brunt och de öppna människomunnar som ropar tyst gör att jag långsamt vill backa från utsattheten, som nästan känns elektrisk. De protesterande ansiktena ger mig en känsla av både ångest och kraft. ”Vi tänker inte tillåta er att långsamt utplåna oss”, kan jag nästan höra de ropa.

Värden som förlorats. Som Qmar Shaimaa Yamans raderade bilder. Vad händer med en människa som blir kränkt på daglig basis? Den underliggande frustrationen skapar i alla fall otrolig livskraft i konst som ”Seperationsmuren”.

Närvaron av vapen gör något med min själ och med mitt blod. Första gången får det mig att stelna till. Jag blir mer alert. Blodflödet skjuts upp i hjärnan när ett automatvapen riktas mot mig på snabbtåget mot Damaskusporten i Jerusalem. Även om det ”bara” är en soldat som låter sitt vapen hänga lite nonchalant över axeln. Mynningen snuddar nästan vid min axel. Nej, det här kan aldrig kännas som vardag för mig.

Publikation i Sydsvenskan 17 december 2018.

[moaskimutis]

Utrikesreportage i Aftonbladet

Uppdraget kallas ”operation maping”. Nadav Weiman var med om många under sin tid som soldat.– Vi kommer oftast i mitten av natten, knackar på eller slår in dörren. Allt beror på hur mycket tid vi har och på officerens order. Vi bakbinder och sätter ögonbindel på pappan i familjen. Drar för gardinerna och låser dörren, säger Nadav Weiman. – Ett kortare uppdrag varar mellan fyra till fem timmar. Familjen är då kidnappad eller fången i sitt eget hus. De måste fråga om lov om de vill gå på toaletten. Barnen kissar oftast på sig. Ibland säger du till familjen att de måste lämna sitt hem helt, det kan handla om uppåt en vecka. Vi kan lämna husen i en enda röra. De kommer ihåg oss för alltid. Soldaterna ritar en karta över huset och tar personuppgifter på alla familjemedlemmar. – Informationen som samlas in slängs ofta av soldaterna när de kommer tillbaka till sin militärbas, säger Nadav Weiman.

En annan operation kallas ”creating reality” (skapa verklighet).

– Då gick vi soldater runt med ficklampor och pratade hebreiska högt för att störa nattvilan. Vi ville få palestinierna att kasta sten på oss så att vi sedan kunde skjuta mot dem. Nadav Weiman är utbildad högstadielärare i historia, men i den israeliska armén var han prickskytt. 2011 gav han sitt vittnesmål till organisationen Breaking the silence, där han numera jobbar heltid.Organisationen vill öppna israelernas ögon för vad som verkligen händer i de palestinska territorierna. Målet är att få slut på ockupationen.  – När jag var soldat trodde jag att jag kunde ändra ockupationen inifrån. Nu kommer jag att jobba med Breaking the Silence tills ockupationen är över, säger Nadav Weiman.

Organisationen har samlat in 1 200 vittnesmål från tjänstgörande i israeliska armén. – Första gången jag berättade kändes det som om jag tog hela mitt team, de var som mina bröder, och satte dem i en rättegång. – Vi är inte visselblåsare. Vi säger inte att systemet är korrupt. Vi säger: vi gjorde detta. Vi tar ansvar för vad vi gjorde, säger Weiman.Han berättade för sin familj om sina planer under en fredagsmiddag. – Min pappa lämnade middagsbordet och skrek åt mig att han inte ville ha en sådan som mig i sitt hus. Min bror skällde ut mig och sa att en av hans vänner dödats på grund av sådana som mig och Breaking the Silence. Min mamma trodde inte att jag skulle kunna få något jobb, säger Nadav Weiman.

– Min pappa lever inte längre, men på sjukhuset några veckor innan han dog, så sa han att han var stolt över mig.

För att läsa hela min artikel måste du ha Aftonbladet PLUS. Publikation 29 nov 2018. Länk nedan.

​https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jPeQWz/ex-soldaterna-vittnar-lamnade-hat-i-alla-hus

[moaskimutis]

Kulturreportage i Fokus

Kultur | I skuggan av våldet

Palestinierna kämpar för att sätta Ramallah på den kulturella världskartan.

https://www.fokus.se/2018/11/ramallah-kulturbubblan-pa-vastbanken/

[moaskimutis]

Betlehem oktober 2018 

[moaskimutis]

Palestine and Israel

Color and  people in Tel Aviv, Nablus, Betlehem and Jerusalem - October 2018 

[moaskimutis]

Tonight I met the Israel journalist and author Gideon Levy for a coffee at his home. Levy writes opinion pieces and a weekly column for the newspaper Haaretz that often focus on the Israeli occupation of the Palestinian territories. 2015 he won the Olof Palme Prize. We talked for quit a while. “Many countries need a change. A real change. And a change can be done only by radicals. So polarising by it self is not a problem. The problem is if it is going to the dangerous pole, which is racism and nationalism. All Europe is going to the right-wing-pole now, mainly because of immigration. That’s the main problem that concern Europe and Sweden of course. Sweden was more liberal and absorbed more immigrants then any other country. I think that is admirable and you should be very proud of it. But it create some social problems and above all it create resistance of certain groups of the population. In Israel we have a different problem - here the racism is mainly directed to the palestines. Who are not asylum seekers, they are not refugees coming for another place, they are not foreigners. They belong to this place! And they have been here before us. And they are here with us. I think racism in Israel is by far deeper then in Sweden. If I can judge. In Israel the political correctness is racist. In Sweden it is still not political correct to be a racist. The Swedish democrats are just one part, that most of the other parties is trying to boycott. In Israel we are far beyond this. And far in a worse situation. Their is no democracy when four million has no right. The israel people are brainwashed by the media and the government. No guilt feelings and no doubt. Of course I love Tel Aviv and a small minorties here. I live in a "small island. But Israel is becoming a worse and worse place”, a rather impossible place. More racist more and more religious. There is no hopefull senario. Life is to good here for israelits. Life here is a bubble.“ #gideonlevy (på/i Tel Aviv, Israel) https://www.instagram.com/p/BoeqRkzlCHN_X9kX0IQuOgJ5Rsg9FRRVN_h2sU0/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=hbbkwpbho20o

[moaskimutis]

2016 blev hon nominerad till årets nykomling i P3 Guld. Joy är full av energi, kaxighet och musikalitet. Hennes låt "Puss" vill du bara dansa till. Joy är uppvuxen i Malmö och är numera en av våra mest lysande och lovande unga rappande artister. Jag intervjuade henne innan Statement festivalen i Göteborg 2018 (Moa Skimutis)

[moaskimutis]

Teater om Malmös svarta ekonomi - Kulturnytt

En thrillerartad teaterupplevelse om svarta pengar, papperslösa och olagliga anställningar, som utspelar sig i baksätet på en bil, har premiär i Malmö ...

Reportage till Kulturnytt i P1, januari 2018 

[moaskimutis]

Vilka är konstnärsgruppen Anonymouse? - Kulturnytt

2017 var året då en anonym konstnärsgrupp satte Malmö på kartan med sina installationer i miniatyr. Men fortfarande är det ingen som vet vilka som står ...

Reportage till Kulturnytt P1, december 2017