"Egentligen Àr det svÄrt att kritisera ett band som Neverblue. Det finns nÀmligen ingenting som Neverblue gör fel. De fyra musiker som utgör Neverblue Àr alla kompetenta och Neverblue ligger lÄngt före mÄnga andra band pÄ samma nivÄ rent musikaliskt. SÄ varför nÄr inte "Carry On" Ànda fram?
Musikaliskt rör det sig om nÄgon typ av snÀllare punk, dÀr det vassa och farliga har slipats ner och ersatts med nÄgot större, varmare och mer vÀlkomnande, som passar för större scener. SjÀlv tÀnker jag pÄ en modern version av Bruce Springsteen & The E Street Bands LP "Darkness on the Edge of Town" frÄn 1978, eller i The Subways bÀsta stunder. Det Àr stundtals vemodigt, som nÄgonting i skuggan men som alltid erbjuder en hjÀlpande hand.
Vad gÀller lÄtmaterial Àr det en vÀldigt stark och jÀmn skiva som Neverblue har skapat. Ingen av de Ätta lÄtarna kÀnns överflödiga eller oarbetade. LÄtar som "Burning", "Sweet Embrace" och framförallt "Ocean" Àr starka lÄtar som har allt man kan förvÀnta sig av en poplÄt. Sticket i "Ocean" Àr bÄde genialt och otroligt intensivt. Resten av lÄtarna gör en sÄklart inte heller besviken, andra höjdpunkter Àr Christopher Lindéns vassa gitarrsolon i bla. titelspÄret och "Feelings". Rytmsektionen bildar alltid en stadig men intressant grund och Pernilla Angervall gör en strÄlande jobb som vokalist.
So far, so good. Men... Det största, och egentligen enda, problemet med "Carry On" Àr att den verkar sakna tyngd. Den kraft och tyngd som rytmsektionen skapar live lyser med sin frÄnvaro pÄ skiva. Utöver saknaden av tyngd Àr produktionen stundtals lite överflödig vad gÀller tex. slagverk och körer, men detta Àr endast markeringar.
Som sagt, Neverblue gör ingenting fel, och "Carry On" lÀr inte göra nÄgon besviken. Inte heller mig."
Linus Kuhlin
GBG New Wave
ellievsbear
amandla
stormborns
romaincrisis
areudirty