SouthEastAsiaTraveling Co. @seatco - Tumblr Blog

Giliöarna och Balisurf

Mui Ne

Ho Chi Minh och Mui Ne

Hallå i stugan! Nu är vi i Rysslands Mallorca och vindparadiset Mui Ne. Här slåss hunkiga vindsurfare och kitesurfare mot tjocka ryssar i speedos om stranden. Mitt i detta virrvarr är vi och badar och hoppar i sanddynor.

Innan vi kom hit tog vi några dagar i Ho Chi Minh-City. Vi är eniga, likt Nordkoreas parlamentval, om att Ho Chi Minh är den bästa storstaden i Indokina. Vackra lugna parker, trevligt folk, god mat och intressanta museer. Vi har även besökt Cu-Chi-tunnlarna där de kommunistiska Viet Cong höll stånd under marken mot USA i kriget på 60-70-talet. Efter att vi sett dessa tunnlar samt besökt ett museum som handlar om kriget och dess konsekvenser insåg vi hur fruktansvärd USAs krigsföring var och hur meningslöst kriget var.

I vilket fall åker vi imorgon tillbaka till Ho Chi Minh för att på måndag hoppa på flyget som tar oss till Bali och Giliöarna!

Ses!

Öl på gatan. Park. Park. Smoothies.

Sol, strand och saltvatten

Den senaste veckan har ganska mycket och samtidigt ganska litet hänt oss. Efter Siem Reap begav vi oss söderut till Kambodjas huvudstad Phom Penh där vi gick i de Röda Khmerernas spår och en avsky mot Pol Pot och hans regim bubblade upp bland oss. Efter att ilskan lagt sig bestämde vi oss för att vi behövde komma tillbaka till havet och känna sand, sol och saltvatten mot våra kroppar så vi tog en buss till Sihanoukville; en turistig strandhåla på Kambodjas kustlinje, där vi befinner oss i skrivande stund. Vi delade upp oss direkt då Jonatan valde att stanna och ta dykarcertificat medan vi andra tog en båt till paradisön Koh Rong Samloem. Kritvita stränder, sol och snorkling är vad vi har sysselsatt oss med de senaste fyra dagarna medan Jonatan levde bland fiskarna i det stora blå. Nu är vi återförenade igen och tog avsked av Erik i morse som var tvungen att bege sig tillbaka till plugget i Kina. Imorgon beger vi oss tillbaka till Vietnam med Ho Chi Minh-Staden (Saigon) i sikte!

Angkor. Phnom Penh. Paradisön Koh Rong Samloem. Sihanoukville

Framme i Siem Reap och har hunnit med första dagen av tre i Angkors ruiner. Vi började med lite småtempel och sparar det bästa, Angkor Wat, till sist och ser soluppgången där i övermorgon.

Medan resten av grabbarna genomför dag två sitter jag (Karl) på hostelrummet och tömmer magen på något extra smarrigt jag förmodligen fick i mig igår... Därmed är det tre av fem tappra män som ännu inte fått krama toalettstolen. Var inte oroliga, det kommer nog snart!

Fler bilder kommer!

Hejdå hängmatteparadiset!

Väskorna är packade, den gudomliga lao-salladen uppäten och den så törstlöckande beer lao uppdrucken. Med andra ord; vi säger hejdå till detta underbara och vänliga land och sätter oss imorgon bitti på en (förhoppningsvis inte allt för hemsk) buss mot Siem Reap i Kambodja. Staden ligger nära det enorma tempelområdet Angkor, som inhyser det massiva templet Angkor Wat, där vi antagligen kommer spendera ett par dagar.

4000 Islands var underbart. Området beskrivs i resebroschyrer som hängmatteparadiset i Laos, vilket är en klockren beskrivning av ön vi bott på. Två trevliga bungalows med utsikt över Mekong har vi huserat i de senaste nätterna och tagit det piano i hängmattorna på terassen. Gårdagen spenderades i kajaker bland öarna där vi såg både sydostasiens största vattenfall samt ett gäng utrotningshotade sötvattensdelfiner.

Det är med en liten tår i ögat vi tar farväl av Laos, men efter vad vi har läst om Kambodja verkar det inte så dåligt det heller!

Kap jai, lai lai lai!

Hej

Busig bussfärd

Framme i på ön Don Det i Mekongdeltat Si Phan Donh (4000 islands). Bussresan hit var fruktansvärd. Första etappen mellan Tahkekh och Pakse tog vi en trång local-buss som transporterade fler ton bananer än antal människor. Att den stannade stup i kvarten gjorde oss inte gladare. Efter åtta timmar på helvetesbussen kom vi fram till Pakse klockan tre på natten. Vi tog en tuktuk in till centrum men eftersom Laos har curfew efter klockan elva var inga hotell öppna. Vi hittade några betong-bänkar som fick tjäna som vår sovplats i tre timmar. Sedan blev det en stortuktuk till Don Det. Stortuktuken var ungefär sex kvadratmeter men det stoppade inte de galna localsen att proppa på ca 25 pers och packning på tuktuken. Det blev en aningen trångt och det liknade mer en riktigt dålig djurtransport än en tuktuk. Nu är vi till slut framme och här ska vi slicka sittsåren i några dagar sedan ska vi dra oss mot Siem Reap i Kambodja. Förhoppningsvis blir den bussfärden lite bättre än helvetesbussen. CYA

Fartdårarna MC

Vroom vroom! Dag tre av the loop. Än slänge har vi klarat oss bra. Bara en fallolycka utan att ambulans behövdes tillkallas. Johan gjorde det igen: alla tänder kvar men ett par skrapsår drog han på sig. En punktering som lagades av tio Vietnameser kan vi också skriva upp på listan, samt ett par näraögat-påkörningar av diverse djur. Nu har vi kommit till Konglor. Hem till en gigantisk grotta ungefär sju km lång som med båt tog ungefär 35 minuter att ta sig igenom. Imorgon är det sista dagen på mopparna och vi hoppas komma tillbaka till Thahek. Därifrån ska vi ta en buss till 4000 islands. Linköpings nya Mc gäng Fartdårarna MC hälsar!

Det var länge sedan!

Ber om ursäkt för dålig uppdatering här men vi har inte haft så mycket att skriva om.

Vi kom till Luang prabang och stannade där ganska länge. Staden hade ett lugn över sig som vi njöt av. Lao - Peoples Democratic Republic, Lao PDR heter i backpackerkretsar ofta Lao - Please Don’t Rush, ett budskap vi tog till oss! Enda som var en besvikelse i Luang prabang var morgongåvorna till munkarna då det var dubbelt så många kineser som munkar på gatan.

Vidare åkte vi till Vang vien, tidigare episk stad för backpackers. Vi var dock inte smickrade av nedgångna barer och britter som hade “tubeat” i sex år i staden. Tubing är vad staden ör könd för: man glider ner för floden i gummiringar och stannar på barer längs vägen. Mycket trevligt! Staden svalde dock två telefoner för oss så vi bestämde oss för att åka vidare.

Nu är vi i Tha Khakek som ligger i södra Laos. Staden är en utgångspunkt för “the loop”. En väg som tar en runt i södra laos i 3-4 dagar på moppe. Vi hoppas kunna ta oss iväg imorgon.

Blir skärpning på bloggandet dagar. framöver!

Äntligen framme i Luang Prabang i Laos! Bussfärden på 30 timmar var mer likt en boskapstransport än en bussresa. Som långa nordiska prinsar är vi betydligt längre än medelasiaten och benutrymmet var en pina. Att vägen slingrade sig upp och ner på grusvägar i de Laotiska bergen gjorde heller inte saken bättre, men vi överlevde. Erik hälsar att han tyckte det var mest mysigt. Luang Prabang är ett utopi för den som vill ta det piano och njuta av livet. Hem till mängder av tempel med tillhörande munkar och hela staden andas avslappning. Till och med på marknaderna kan man njuta av tystnaden. Här stannar vi ett tag och laddar batterierna. Hörs!

Bilder från vår Cat Ba-trip.

Cat Ba - Ett sovande paradis

Strandpromenad är packad med små hotell och restauranger tätt byggda intill varandra mot den höga kalkstensvägg som omringar den lilla staden. Under de senaste 15 åren har Cat Ba gått från en ö utan elektricitet till ett turistparadis för alla typer av turister - här finns försäljare som säljer "äkta" pärlhalsband för endast 1 dollar under Happy Hour, bergklättring på någon av de vassa kalkstensöar som skjuter upp ur havet, en stillsam kayaktur eller bara en kall öl på någon av de små avlägsna sandstränder som finns lite var stans i den vackra arkipelagen.

Men inte när vi var där, tio grader kallt och duggregn var det vi fick uppleva. Trots att vi hade vädret mot oss var vi ute till havs för både fiske, kayakpaddling och lunch på en flytande restaurang med pinfärska räkor och Samoafisk.

Nu väntar en 36 timmar lång resa till Laos och Luan Prabangs tusentals tempel. På alla hjärtans dag - men vi har ju varandra (och resans första rännsketa)

På Återseende Vietnam!

Kändisar från Schweiz är på Nang Café

Trending Blogs

Recently Viewed Blogs

SouthEastAsiaTraveling Co.