Jag satt ensam strax innan midnatt på McDonalds och hade beställt ett stort Big Mac mål. Jag satt vid bordet närmast disken på en mörkbrun soffa, gjord i ett skinande material jag inte riktigt kan beskriva, som var upprivet på visa delar. I ögonvrån fick jag syn på en man kom fram till mig, med små steg, hållandes med en bricka. ’’Nummer 14?’’ frågade han. Hans ljusa röst sveptes runt om mig och jag kände hur mitt hjärta slog hårt mot bröstet. Hur värmen steg upp genom min hals till mitt huvud. Jag försökte hitta tillbaks andan. Jag kan inte andas. Lukten. Lukten av honom. Lukten av starkt brännvin blandat med cheddarost. Med all min styrka jag hade vände jag mig till hans mörk gröna ögon. Det är han. Det är verkligen han.
’’Nummer 14?’’ Hör jag igen. Det är mitt ordernummer. ’’Nummer 14 är det din beställning?’’ Jag drar snabbt tillbaks andan och känner rodnaden i mitt ansikte. ’’Nej’’ svarar jag andfått. Jag hade hållit andas så länge att jag knappt kunde prata. ’’Jag tror jag beställde nått större och hårdare’’ stönar jag fram. Där stod Edward helt chokad. Brickan gled ur han händer och på mina mörkblåa jeans faller mina saltiga pommes och dressingen från min Big Mac. Hela restaurangen blir helt tyst. Jag satt där med ögonen tittandes på Edwards nygjorda leende. Han har en stor kött bit i sin högra framtand. Han böjer sig ner och slickar upp dressingen från mina knän upp till mitt inre lår. Hela min kropp täcks av gåshud och jag känner min kroppsvärme stiga.
Alla i restaurangen springer snabbt ut och skriker av rädsla och kvar sitter jag och Edward.
Jag ser ner på hans vackra krulliga hår och torra, poriga hud. Han är perfekt. Han glider snabbt upp över min kropp och välter ner mig över den bruna soffan. Ansikte mot ansikte. Jag kollar ner på hans vackra, torra läppar. Edward böjer sig ner för en kyss. Först kyss vi långsamt. Läppar mot läppar. Edward glider in sin sträva tunga och jag känner hur den rör sig mot min. Jag känner hur köttbiten som satt i hans tand förut långsamt glider in i min mun. Oxfilé. Den är perfekt stekt.
In i restaurangen stormar Gunilla in. Jag hade helt glömt bort att Edward var gift.
’’Vad försegår här?!’’ Skriker hon. In kommer även deras tre barn. Edward springer ut ur restaurangen i rekord fart.
Tre timmar senare är Edward tillbaks och kastar papper på Gunilla. ’’Här är våra skilsmässopapper’’ säger han självsäkert, samtidigt som jag känner hans varma hand ta tag i min arm, när han bestämt vandrar ut ur restaurangen.
Åh Edward. Han är verkligen en prins