#gro dahle

[revenseventyr]

From all birds / Fra alle fugler

by Gro Dahle translated by revenseventyr —

It is this heaviness in the air, this heaviness on my nape, it presses on my shoulders. It is these black swallows who fly through me right from the morning, brushing my heart with the tips of their wings. It is tiring to be human, it is difficult. There are all these words. All these knots you tie in my sentences. All these sentences that tangle themselves in skeins under my bed in the evening. All these skeins that lace their way into my head all the night through. That is why I envy the trees that can just let the birds fly this sprawling sky which can embrace everything without a single word.

— Original Norwegian text can be read here.

[jaevla-norsk]

5 words a day  → #8    3.12.2017

å punktere → to pierce (a tyre)

Han er litt forsinket. Kanskje har han punktert på veien hjem.

et fang → lap

Hun tok dattera sin på fanget og tørket ansiktet hennes ren.

å skli → to slide

Veiene er svært glatte i vinter og bilkjørere må være forsiktige.

å skifte → to change (clothes)

Jeg skifter når jeg kommer hjem.

strømpebukse → tights

Barna hennes konnte ikke ta på seg strømpebukse selv.

[revenseventyr]

From 'Beloved ditch-edge' / Fra 'Elskede grøftekant'

by Gro Dahle translated by revenseventyr —

Everything must end somewhere, somewhere the land plunges into the sea, and out there by the last little reef is the end of the world where the great salty ocean begins.

Or is it the opposite?

Is it that the world begins out there by the first little humpbacked reefs where a coast tears itself loose from the waves, the sea gives way, and the district rises from the water with blackberry thickets and climbing frames, with honeysuckle and sandpits, a stone church with a green spire.

Everything must begin somewhere, a breath, a heart, a history. Somewhere a sea pink nods in the wind, and the round pebbles roll through the centuries, and the wind blows in pollen clouds from Germany and the Netherlands flocks of thrushes and starlings from South Europe barn swallows from South Africa, Arctic terns from the South Pole, sand dust from the Sahara, Siberian cold from the east.

Here the gods rose from the sea with seaweed in their hair, assembled themselves into districts, built themselves houses, raised fences, set up car parks.

— Original Norwegian text can be read here.

[poems-from-around-the-world]

WHO IS WAITING FOR YOU REGARDLESS OF WHAT YOU HAVE DONE REGARDLESS OF WHAT YOU HAVE SAID SOFTER THAN WHAT YOU HAD THOUGHT BETTER THAN WHAT YOU COULD RECALL? - Gro Dahle - Norway

Translator: May-Brit Akerholt (Norwegian)

Your pillow in the worn old cover One big cheek of embrace

[diktiregnet]

Hvis det er varmt, vil jeg gjerne ta deg med ned til sjøen og vasse med deg, snakke til jeg glemmer meg helt bort, kanskje til og med bade. Da kan ordene våre glitre sammen og etterpå kan de tørke i sola, mens vi er helt stille.

Gro Dahle (Håpe, sa gåsa, 2011)

[raattmag]

BŪTENT NE KAIP KIEKVIENA DIENA

po to jie ėjo namo,

ponas ir ponia kengūros,

jie užsidėjo skrybėles,

susirado tortus

ir jis pasakė, jog gimtadienis.

gimtadienis? paklausė ji.

kieno šiandien gimtadienis?

tavo nosies, pasakė jis,

sveikinu su gimimo diena

nuostabiausią nosį pasaulyje. 

© Gro Dahle

source’as

[fannylaser]

“Svikna barn och trasig ungdom”

Liksom för att bekräfta min förhandsuppfattning om samtida nordisk barn- och ungdomslitteratur jag skrev om tidigare har jag för någon vecka sedan snubblat över tre väldigt mörka bilderböcker i kursbokhyllan. Kriget (2014) av Gro Dahle och Kaia Dahle Nyhus berättar om Inga och hur hon splittras i samband med hennes föräldrars skilsmässa, vilken skildras som ett krig ur Ingas perspektiv. Den arge (2009) av Gro Dahle och Svein Nyhus (som även tillsammans skrivit den djupa bilderboken Snäll, 2008) handlar om Boj och hans pappa med aggressionsproblem och hur ”den arge” kryper upp genom pappans rygg och tar över hela honom. Såhär beskrivs boken på adlibris: ”Den Arge är en hoppfull bok om en svår vardag. Budskapet till barn som upplever detsamma som Boj är: Du är inte ensam. Det är inte ditt fel. Du måste säga ifrån till någon som du litar på. Det behöver inte vara som det är.” Den sista boken är Lägret (2011) av Oscar K. och Dorte Karrebæk, som på adlibris beskrivs som ”en allåldersbok om att byta en verklighet mot en annan och försöka finna sig tillrätta under radikalt nya omständigheter. Men det är också en bok som med textens och bildernas hjälp slår upp dörrarna mot alla slags miljöer och tidsåldrar.” När jag läste de här tre böckerna på samma dag kunde jag inte låta bli att känna ett starkt obehag slingra sig i min mage. Vad har hänt med de problemfria barnen och den oskyldiga barndomen? Men snart insåg jag att det är oändligt viktigt att de här böckerna finns. Jag skulle inte själv ha velat läsa dem när jag var nio år, men det finns barn som har en våldsam pappa och med föräldrar som skiljer sig och kräver alldeles för svåra saker trots att man bara är ett barn, och som behöver läsa de här för att förstå att de inte är ensamma. Antagligen har det funnits ett par böcker som liknar dessa ganska länge, men personligen upplever jag det som om det blir mer och mer vanligt med mörka och tunga bilderböcker, eller barn- och ungdomsböcker överlag. Liksom det diskuteras i klippet ”Svikna barn och trasig ungdom”[1] från bokmässan i Göteborg 2014 verkar det faktiskt vara en trend som går hand i hand med idyllfobin. I Svenska barnboksinstitutets Bokprovning 2013 märkte läsarna att de svåra ämnena har blivit allt vanligare, och en del håller med om att de även går ner i ålder. Det handlar om ensamhet och utanförskap, men också dysfunktionella föräldrar och psykisk ohälsa. Då Dagný Kristjánsdóttir pratade om Thórarinn Leifssons böcker påpekade hon att de svåra ämnena kunde tas upp med hjälp av humor i barn- och ungdomslitteratur. Den här humorn saknas totalt i Kriget, Den arge och Lägret; här förskönas inte det tunga överhuvudtaget, utan förstärks med råa illustrationer och poetiskt sanningsenliga beskrivningar. Det sägs att litteraturen speglar vår samtid. Därför är det nästan lite obehagligt att se den här trenden växa sig större, även om den är viktig. Men man kan även se att den här trenden går tillsammans med den hur bilderboken blir mer tillgänglig och skriven för alla åldrar. Det handlar inte längre bara om Palle som ska lära sig trafikreglerna; det handlar om Palle som har en alkoholiserad mamma och måste dölja det här för sina vänner i skolan. Kanske det är enklare att relatera till svåra saker idag. Kanske alla har en mörk bakgrund som är svår att tala om, men som är skön att läsa om för att känna att man inte är ensam med bördan. Jag tror att detta är en stark trend idag – mörka bilderböcker utan åldersgräns. Men de utgör inte alla barn- och ungdomsböcker som utkommer idag, även om i alla fall jag råkat fokusera mest på dessa under den här kursen. Jag tror de här tunga böckerna kan bidra till att tröskeln blir lägre att söka och få hjälp ifall man har det svårt, och att det därför är viktigt att de skrivs.

[1] http://www.ur.se/Produkter/185134-UR-Samtiden-Bokmassan-2014-Svikna-barn-och-trasig-ungdom (hämtad 18.5.2015)

Uppslag ur Kriget, Inga med ett hål i sitt bröst: 

Uppslag ur Den arge, våldsamma färger till våldsliga scener:

[lineandstanza]

Gro Dahle, from A Hundred Thousand Hours, trans. Rebecca Wadlinger