En vändning
Varje aspekt av 2D animation är tidskrävande, vilket kan göra det svårt att använda i skolan. För att eleverna ska kunna göra någonting längre än 30 sekunder skulle de troligen behöva flera lektioner, dessutom skulle de behöva tillgång till rätt form av redigeringsprogram. Personligen skulle jag bara ge animation som uppgift till gymnasieelever, och då skulle det vara stop motion istället för traditionell 2D animation. Med mycket tid och förberedelser tror jag dock att eleverna skulle tycka att det var roligt.
Nu har jag börjat blanda tecknade karraktärer med fotografier och videoklipp för att dra fler paraleller till propagandabilder. Under handledningen har jag fått höra att de hade lite av det uttrycket, så jag tänkte att jag lika gärna kunde gå hela vägen med det konceptet. Enda anledningen till att det fungerar visuellt är troligen de platta färgerna som är konstanta genom hela animationen.
De senaste delarna som jag har jobbat på (den nedersta bilden) har fått en mörkare ton, till skillnad från de tidigare delarna som har varit mer komiska. Animationen gestaltar nu två separata världar, där den ena världen är en parodi av ett konservativt podcast och den andra är en mer olycksbådande bild av en av dess lyssnare. Det kändes viktigt att på något sätt få in en av personerna som påverkas av makten. Lyssnaren är inte medveten om att han blir manipulerad, vilket är hela poängen med animationen.
Det känns som att jag börjar närma mig slutet, vilket ofta är ett tecken på att jag egentligen är halvvägs. Det finns fortfarande en massa ljud kvar att spela in.
