Buy Moonstone Ring,925 Sterling Silver,Blue Fire Ring,Mediation Stone Ring,June Birthstone,Secret Message Ring,Openable Ring,Filigree Gemsto
seen from Germany
seen from Australia

seen from Kuwait

seen from Norway
seen from Norway
seen from T1
seen from China
seen from China
seen from Germany
seen from China
seen from Australia

seen from Netherlands
seen from United Kingdom
seen from United States
seen from Yemen
seen from China

seen from Denmark
seen from Chile
seen from Australia

seen from Belarus
Buy Moonstone Ring,925 Sterling Silver,Blue Fire Ring,Mediation Stone Ring,June Birthstone,Secret Message Ring,Openable Ring,Filigree Gemsto
Mediciner
Online finns det många memes om att mediciner är skit – att de aldrig kan slå en bra utsikt, frisk luft och till exempel yoga. Att det inte finns några skäl till antidepressiva, att det inte är bra med psykologiskt påverkande mediciner i allmänhet, och att det är skit att försöka ta dem, eller se sig själv som beroende av dem – att det bara är hjärntvätt och placebo och inget äkta.
Även bland…
View On WordPress
Haldol.
Och en hjärna som för en liten stund taggar ner. Lättnaden? Helt obeskrivlig.
Samtidigt. Så mycket ledsenhet. För jag inser hur väldigt dålig jag varit. Så väldigt länge.
Medicinering och jag.
En liten tablett. Bara efter några timmar händer det jättemycket i kroppen.
Det pirrar. Musklerna släpper. Bröstkorgen öppnar sig och det är lättare att andas. Dom konstanta små 'kramperna' i vaderna släpper. Nässlemhinnorna sväller av och det sprakar och trycker i öronen. Allt det där som jag inte har någon aning om vad det är men som känns som att det konstant rör sig inom mig stannar av. Går långsamt. Ljuden gör inte längre ont. Jag kan tänka en tanke i taget.
Samtidigt blir allt livlöst. Jag känner mig likgiltig och hela livet känns helt meningslöst. Alla dom där upplevelserna som tidigare varit så starka att dom nästan gör fysiskt ont är borta. Jag känner mig oberörd och empatilös. Jag vet saker jag borde göra, saker som är bra att göra, hur man borde agera och inte agera. Men jag gör det av någon slags pliktkänsla, inte för att jag vill egentligen. För ingenting spelar liksom någon roll. Och den där väldigt märkliga huvudvärken är tillbaka, den som husläkaren kallade migrän. Fast på höger sidan den här gången.
Jag är väldigt tacksam för det där lugnet, samtidigt som jag hatar den där livlösheten. Och jag vet inte om jag orkar välja. Ångestkaos och känna sig levande, eller lugn men livlös? Ångesten, känslorna och intrycken blir ju så starka att jag tillslut bara inte orkar. Men att gå omkring och känna att allt är meningslöst är inte särskilt kul det heller.