Så en av de saker som jag tänker mycket på är vikten av att inte skriva för många böcker. Det värsta jag vet är författare som har skrivit mellan 20-30 böcker, jag förstår inte det där. Eller jo jag kanske gör det. Jag tänker att det finns många olika slags författare, men att en vanlig grej som sker, som många författare kan erkänna själva, är att de bara fortsätter att skriva för att de har inget annat sätt att leva, eller för att som Nuruddin Farah sa en gång i en intervju “det finns för många timmar på dygnet” ... och det som händer ofta är att författarna liksom upprepar sig själv ganska mycket, det betyder inte att det de skriver inte är bra, det kan vara väldigt bra, men ändå upprepande och verkligen sakna magin i det tidiga skrivandet.
Sen har jag på sistone också börjat tänka på genre, jag undrar ibland om genre tänkandet får författare att skriva för många böcker, för att man måste separera saker, man måste skriva en bok per tema, och inte en mening, eller en passage, eller en sida per fråga. Det här som jag säger är kanske kontroversiellt, jag vet inte... men Gun-Britt Sundström är inne på det här och säger i en intervju i tidningen VI en väldigt intressant sak om detta.
Hon säger:
Jag tror att när jag har tänkt själv så har jag också tänkt på samma sak: en bok för den och den frågan och det och det ämnet, problemet är att man inser att frågorna ökar ju... Så igår slog det mig att nej, det här är ett systemfel. För i själva verket är det så att vår uppfattning av skrivande formas av genre, det Gun-Britt Sundström säger är därför mycket intressant.
Hur ser en genre ut som ännu inte är skriven, eller skapad för den delen. Hur skriver vi om vi inte tänker att det här är en roman eller det här är en dikt. Jag har inga svar på frågorna, men jag tycker att de är relevanta att ställa. För egen del vill jag komma på en genre som komparerar allt jag har, fast då kanske det blir en väldigt tjock bok, men det är okej, även om jag också är emot alltför tjocka böcker, allt över 300 är jag emot. Det behöver inte vara en enda bok, men åtminstone inte mer än 6 max gräns 8, och om jag får äta upp det här en dag så är det okej. Men ändå. Eller om man bara skrev en enda bok, och denna skriver man på hela sitt liv, och då måste den släppas i delar, eller inte, den kanske inte blir så tjock, men det är Ahmed Arif metodiken, och den kräver extremt mycket långsamhet. Så ja - att skriva på en enda bok hela sitt liv och sen kan den publiceras efter ens död.
