#mushshi

[alanaartdream]

So orintaion for new job tomorrow so just getting some drawing/ sketches in today because I don’t know what time I’ll have that tomorrow but mostly cartoons/ anime fanart sketches today ✏️💀🍀❄️🌻🌈🌸🍄🐈‍⬛🐱🐈🌙⭐️🌼🐾💕✨

[ttsukimi]

mushishi episode 4: the pillow pathway

[indyfalcon]

this week on needlessly stylized anime characters- Ginko plus a sketch I had lying around 

[pyrion42]

100 Day Anime / Manga Challenge 

Day 76 - Favorite Fairytale Esque Anime

Fairytale Esque is somewhat hard to define, but Mushishi often reminds me of a fairytale. Not only is the world in Mushishi full of mushi, which have supernatural side effects on their surroundigs, but Ginko is also a lonesome wanderer who travels from village to village to encounter them. Moreover has Mushishi always a sort of surreal atmosphere, so I would say it's Fairytale Esque (though not in a Hansel & Gretel kind of way).

[kaptenanimation]

Åsikter om Vårens Serier

Jag har varit oerhört dålig på att skriva på denna blogg. Men efter ett par koppar kaffe i blodomloppet så har jag fått energin att skriva ett litet inlägg här igen. Denna gång kommer jag att röra de serier som jag har tittat på denna vår. Har dock inte sett alla serier så om du saknar en åsikt om en serie så har jag inte sett den och kommer troligast inte att röra den denna vår då det har varit en så pass starkt gäng med serier denna period. 

Så här kommer en preliminär rankning av denna säsongs serier.

1. Mushishi Zoku Shou Efter många många år har Mushishi äntligen fått sig sin uppföljare. Och efter 4 sedda avsnitt kan jag säga att andra säsongen lägger ribban på samma nivå som sin föregångare. Klockren musik, magisk atmosfär och berörande korta historier har alltid varit ett signum. Och så har vi såklart det fantastiska introt som fullständigt smälter min själ varenda gång jag hör det.

2. Jojo Kimyou no Bouken: Stardust Crusaders Ännu en uppföljare som levererar. Även denna var en av mina förväntade favoriter innan denna säsong och David Production  har fått en märkbart större budget att leka med för att förverkliga Araki Hirohikos alster till liv. Fullständigt fabulösa poseringar, unika krafter och en grafisk design att dö för får mig ge stora tummar upp till denna tredje generation av JoJo's.

Största frågan är dock i vilken takt denna serie kommer att ha. Om serien fortsätter i samma takt behövs minst 50 avsnitt. Och vi som har erfarenhet av längre serier vet att budgetar är svåra att uppehålla under en längre tid. 

3. Ping Pong The Animation Sportgenren har verkligen fått sig ett ordentligt uppsving det senaste åren. Erkända serier som Kuroko no Basket och Hajime no Ippo fick uppföljare förra året samt nykomlingen Diamond no Ace som fortsätter in i denna säsong är det inte så konstigt att fler studior adaptera fler populära sportmangor. Så efter flera år av sporttorka i mediet ser vi denna säsong en hel drös med potentiella succéer i och med all den sport sp måste man stå ut med någonting speciellt. Ping Pong är den serien som har det. 

Med sin unika stil från regissören bakom Kaiba, Kemonozume, Mind Game och Tatami Galaxy har vi en högoktanig animation som levererar någonting unikt inom genren. Karaktärerna är mångfasetterade från första stund och matcherna står aldrig still, vilket är ett verkligt problem för andra serier i genren, att dem tar allt för lång tid på sig på grund av allt för långa monologer och stillbilder. 

4. No Game No Life Ännu en i raden av serier som existerar tack vare Sword Art Onlines enorma succé. Ännu en gång slängs ett par nördiga karaktärer in i en helt främmande värld där utan grundlig anledning kan använda sig av sina ända specialiteter. Men trotts denna använda premiss så underhåller No Game No Life något enormt. Syskonens kemi fungerar i denna absurda premiss samtidigt som man driver med incest fascination som finns inom anime. 

5. Sidonia no Kishi CGI-animation brukar nästan aldrig gå hem hos mig men denna series fantastiska kvalitativa animering i yttre rymden är bland det bästa jag har sett. Fruktansvärt detaljrika och skräckinjagande monster som känns helt oövervinnerliga håller på att utrota mänskligheten. Världen som man har byggt är oerhört spännande, oddsen för överlevnad är ännu mindre här än i Attack on Titan. Tyvärr måste jag säga att designen på människorna är oerhört tråkiga och känns som marionetter

6. Isshuukan Friends Jag hatar verkligen användandet av minnesförlust som en berättande ursäkt varför vi tittare inte förstår världen som existerar eller varför vissa karaktärer beter sig annorlunda om sina jämlika.

Isshuukan Friends gimmick har efter 4 avsnitt ännu inte avverkat sin charm. Varje avsnitt får vi se en ny sida från Fujimiya och det repetitiva har lyst med sin frånvaro. Designen är sockersöt och charmig i varenda scen.

7. Captain Earth

Bones har haft ett par problematiska år då dem har haft svårt att komma upp sin sedvanliga kvalitativa actionserier. Från Fullmetal Alchemists sanslöst magiska avslutning har studion haft svårt har leverera en intressant historia. 2014 ser dock vara året då dem tar ett steg i rätt riktning. Med både Space Dandy och Noragami har fått enorm popularitet här i väst så är det dags för Bones att återigen skapa sig en ny mecha-produkt. Skarpa actionscener, snygga transformeringar och tematik.

8. Hitsugi no Chaika Magiska världar jag vi sett flera hundra gånger tidigare. Denna värld känns mycket större än de flesta seriers där vi redan har introducerats till flera legender, riken och politiska konflikter. Och så har vi en strid mellan en monsterenhörning, en liten flicka med en giganatisk magisk sniper och en Super Sayin.

9. Akuma no Riddle Har du någonsin sett någonting som har varit så katastrofalt dåligt men du kan inte låta bli att fortsätta att titta. Akuma no Riddle är en sådan serie för mig. Karaktärernas motiv är ologiska, premissen är tok-dum och stilen på karaktärernas personligheter är oerhört lika varandra. Dessutom försöker serien att rättfärdiga karaktärernas handlande med en "tragisk" bakgrund och för en klass fylld med lönnmördare är dem oerhört dåliga då ingen har dött ännu.

10. Goku no Brynhildr Från mangakan bakom Elfen Lied kommer ännu en serie som försöker att chockera oss. Brynhildr försöker att vara chockerande och våldsam samtidigt som den censurerar sig själv. Elfen Lied fungerade då ingenting var censurerat och lämmar flög åt all världens håll där många blev äcklade av all övervåld. Brynhildr innehåller dumma karaktärer som inte kan tänka logisk eller 

11. Haikyuu!! Haikyuu har inte fungerat för mig. Hela seriens känns som Kuroko no Basket Light där vi saknar både ordentlig motivation till karaktärernas kärlek till sporten och saknaden av riktiga rivaler. "Handlingen" som ska finnas där för att binda ihop alla de kommande matcherna har varit 

12. Baby Steps Jag förstår fullständigt vart den här serien är på väg emot. Att A-chan använder sina analytiska egenskaper och sina studiemetoder att bli bättre på att spela tennis. Men för mig känns det oerhört uppenbart och jag känner efter en riktig match att trotts sin lite unika tillvägagångssätt där matcherna kommer att bli hjärnkamper istället för konstanta kraftprövningar. 

13. Ryuugajou Nanana no Maizoukin En serie som har gått upp och ned genom mitt interna rankningssystem. En mycket svag start med förvirrande karaktärsmotiveringar och onödiga fan service scener. Men redan vid episod 3 så byts 

14. Mahouka Koukou no Rettousei En av vårens populäraste serier som inte heller den lever upp till den hype omgav serien innan säsongens start. Hopplöst platta karaktärer med fullständigt onödig fanservice och  mellan våra protagonister. Dessutom är serien fylld till bredden med högervridna ideologier som skrämmer skiten ur mig. 

15. Soul Eater Not! Jag vill verkligen ha en andra säsong av Soul Eater. Detta är tyvärr inte det. Fylld med  nyanser av Yuri och att vi inte för följa med de mer erfarna karaktärerna tar bort all spänning som kunde ha funnits här. Så för tillfället får jag sitta och fortsätta drömma om en andra säsong av Soul Eater

16. Mekaku City Actors. jag har genom åren sakta insett att jag börjar bli oerhört less på Akiyuki Shinbo. I varenda serie han står bakom är den visuella regin i stort sett likadan och förutsägbar. Mekaku City Actors är inget undantag. Platt bakgrund, karaktärer som vrider lite på huvudet, extrema inzoomningar och 

[maroroux]

Visit Original Link

Mushishi

[anime-anime]