Det kvällas men kroppen är rastlös
En vacker mörkerlös sommarnatt har förvandlat alla revben till stänger
Den mjuka sommarbrisen flyger rakt genom mig
-En fågelbur utan fåglar i
bara tomhet, tysthet, vakenhet.
Lampskärmen kan bli min hatt,
så passande för en fågelburskropp
där jag ändå hägrar under läsljuset, kan ju ändå inte
sluta läsa andras sagor så jag kan glömma bort min egen
Bara sådär för en liten stund.
För även om bra är bra,
så är för mycket - just det- för mycket
Och även om jag tackar för alla livets möjligheter
som jag skrattande plockar som solvarma smultron längs dikeskanten
Så måste jag få känna sommarvinden och hela livet
få fara rakt igenom mig
Utan att lämna avtryck