Från den monoteistiska åskådningen kom jag omsider till panteismen: Gud är i allt, är den abstrakta enheten, harmonien. Livet är en kedja av tillfälligheter; konsten att leva rätt är att i alla tillfälligheter söka det goda och nyttiga, harmonien. [...] Vid studiet av Spinoza blev jag slagen av, att min uppfattning i viss mån liknade hans. [...] Denne Gud fann jag emellertid alltför abstrakt och tillfredsställde ej känslans behov, som fordrade ett väsen. Jag befann mig därför snart i ett ovisshetstillstånd, som fördystrade mig en tid.
Anton Nyström, 1859-1929 : en 70 års historia : personliga minnen och iakttagelser











